tisdag 28 april 2009

Problemet med feminism

Jag har alltid (i alla fall så länge jag vetat vad ordet betyder) ansett mig vara feminist. Jämställdhet skall finnas bland alla folkgrupper i samhället - liksom mellan män och kvinnor.

Men sen läste jag några uttrag (eller egentligen första delen av) boken "det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" och började fundera. Fatta hur SVÅRT det är att vara en realistisk äkta feminist?! Jag vet ju att feminism inte är samma sak som att ge upp sin kvinnlighet, men ändå är det rätt mycket som är svårt att bli av med. Jag har funderat på mina egna åsikter. Jag har själv sysslat med teater och blir så jävligt förbannad på att livet för en teaterintresserad kille är MYCKET lättare än för en teaterinresserad tjej. Det finns alltid fler manliga roller, och dessutom är det alltid manliga roller som är de intressanta, roliga eller annars bara bättre. Kvinnoroller är ytterst sällan i fokus och ifall de är, är det bara en mesig roll om en "duktig flicka" omringad av män. Usch. Jag har funderat på om jag skulle vara kille; skulle jag då vara klassens clown? Ni vet den där rollen som en kul kille i klassen alltid får? Varför får inte tjejer göra bort sig, fjanta sig och skratta åt alltihop högljutt och ogenerat?

Argh! Jag blir också så sur på att man delar ut dessa mesroller åt tjejer så tidigt i livet. Redan i dagis vet man att om flickorna får välja lek blir det mammapappabarn och om killarna får bestämma är det bilar eller bygga som gäller "men dom väljer ju de själv" (uh - NÄÄ!). Jag kommer inte själv ihåg dagis så bra, men jag vet att det ofta var killarna (de var äldre än jag var - således besämde de lek) som hittade på och jag gjorde efter. På tal om roller. Hur har alla killar lyckats skrapa ihop åt sig så mycket avslapphet och påhittighet? Utanpå ser det ju ofta ut som om det är killarna som kommer på de roliga idéerna (precis som på dagis!) och flickorna bara fullföljer planen. Inte UNDRA PÅ att det är män som har makten i världen - om vi redan i DAGIS underkastar oss i en "jaja okej då"-anda. Jag slår ändå vad om att flickor är precis lika kreativa - det är bara det att vi flickor blivit lärda sen spädbarnstiden att vi inte ska gapa om saker, utan vara tysta och ytterst försiktiga med att föreslå saker...

Jag hoppas att jag är en feminist (det är ju idiotiskt att vara kvinna och inte vara det - det är ju som att vara metallarbetare men inte höra till facket. Var det en dålig jämförelse?). Men jag har inget emot att vara kvinna. Alla andra får bara acceptera att jag tänker fortsätta med att vara fjantig, högljudd och kanske till och med lite svettluktande (oj jag är SÅ fördomsfull för att kalla mig själv feminist) ifall det är så att det behövs. Män får ju - varför inte jag?

When God created men, she was only joking

När Gud skapade människan gjorde han likt en konstnär - han började med en kladd...

Att vara kvinna är mycket svårt, då ens huvudsakliga uppgift är att handskas med män

Det starkare könet är mycket svargare än det svagare könet, eftersom det starkare könet är svagt för det svagare könet

Det var en man med flera sidor - även om de flesta var dåliga

Don Juan är en uppskattad herre som förför kvinnor. Motsvarande kvinna kallas för fnask...

Ja, och om jag - mot förmodan- har några manliga läsare, ta inte allt för illa upp, jag blir lite elak då jag är upprörd...

torsdag 16 april 2009

Jag vill vara kreativ!

Våren gör mig konstig. Jag sitter mitt i natten och knapprar på datorn för att jag har en evinnerlig lust att skriva nånting. Bara hitta på, vara lite kreativ!
Problemet är, jag vill vara kreativ men jag hittar ingenting på att göra. Skriva är det jag för tillfället gör. Men bara tråkiga inlägg på bloggen - inte precis kreativt. Och så vill jag förnya min garderob eller nåt som skulle bevisa att även jag har vårkänsla. Å MÅLA! Har jag inte gjort på jättelänge...

Obekvämt att skriva i sängen.

God natt.