Nej inte nu igen!

PACKA!

Det är det enda jag gjort på sistone känns det som. Jag flyttade från Vasa = packa. Jag kom hem till Esbo = packa upp. Jag åkte till Åland = packa. Jag åkte till Åland igen = packa. Jag kom hem till Esbo = packa. Och nu måste jag packa till Stockholm. Och när jag säger nu då menar jag förstås idag - nångång.

Jag vet att den röda, stora kappsäcken ligger på lur i vårt förråd och bara väntar på att bli framgrävd. Jag vet att min bykkorg är full av kläder som väntar på att bli tvättade och omsorgsfullt nerpackade i den röda, stora kappsäcken. Jag vet att alla mina saker som jag släpade hem från Vasa är utspridda i exakt vartenda ett skåp vi har i vår lägenhet (för de rymdes inte i mitt rum, fast jag hade rensat mitt klädskåp för att få allting att rymmas!).

Ska jag satsa på att ta med emotionella eller praktiska grejer? Hur snart blir det kallt i Stockholm? Och hur kallt? Ska jag ta egna koppar med? Behöver jag regnrock - eller ska jag satsa på ett paraply? Var är min Ipods sladd?

Finns det någon packningskonsulent där ute så får denna gärna ta kontakt med mig!

Pirr

Kan inte sova. EFTERSOM JAG SKA FLYTTA TLL STOCKHOLM.

Så det är ju lite pirrigt. Jag fick mejl från min praktikplats. Kl. 8.15 måndagen den 5.9. bär det av mot Uppsala där improvisationsteatern ska ha gig. HOW COOL IS THAT? Och jag ska få följa med, pang på bara första dagen! PIRRIGT!

PRAKTIKPANIK

Det är ju inte bara faktumet att jag ska praktisera på en professionell improvisationsteater som är pirrigt. Alla nya ansikten, ställen, sätt att vara och arbeta på. Kanske har svenskarna en massa dolda vanor som jag inte hade en aning om (inget generaliserande här inte, om en svensk har någon udda vana, så utgår jag från att ALLA ANDRA SVENSKAR har samma vana. Piste). Och så är det ju mycket med mig själv som jag kommer att ha fullt upp med. Försöka bete mig normalt och som mig själv. Inte tänka alltför mycket. Verkligen njuta av praktiken istället för att överanalysera hela upplevelsen och varenda sekund av min vistelse.

Ååh jag både längtar och hoppas på att få skjuta upp det med några dagar till. Jag är rädd för att misslyckas, men samtidigt extremt otålig på att få sätta igång. Taggad! (å int nån löjlig facebook "tag" utan en äkta stockholmstaggning!)

Så det så. This chick is on a roll!

PS. Jag börjar teckna egna bilder till mina inlägg. Inte för att jag vill "show off my amazing skills" utan för att jag då får just en sån bild som jag vill ha + att jag inte råkar stjäla bilder från någon annans blogg eller nåt. Och nej, jag har inte skannat bilderna, jag vet superamatöriskt. Blahblahblah.

PPS. Nå ibland stjäl jag nog bilder i alla fall.

Min hjärna är onödig!

Nå okej inte helt onödig. Visst kan det vara bra att ha en hjärna då och då. Min råkar bara vara av den mer självdestruktiva modellen, vilket orsakar enorm beslutsångest och virrighet. Jag måste handla kvickt om jag ska få någonting gjort.

Detta betyder att:
Jag får inte fundera över mina alternativ, jag ska bara göra.
Jag ska leva spontant.
Jag får under inga omständigheter grubbla över saker.

Eftersom det leder till att:

Min beslutsångest ter sig väldigt ytlig enligt bilden

Jag kommer på alltför många möjliga alternativ och kan omöjligtvis själv ta beslutet över vilket som är det bästa.
Jag använder alldeles för mycket tid på att ta reda på mina alternativ, plus alla för- och nackdelar som varje alternativ för med sig, plus alla mindre trovärdiga men möjligen inträffbara för- och nackdelar som varje alternativ för med sig.
Jag får ingenting gjort.

 Men det verkar som om hjärnan orsakar mer problem än den tillför lösningar. Så det var liksom det jag menade när jag sa att min hjärna är onödig.

Hey, var detta ett flummigt inlägg?!

Oh just wait and see ;)

Skor och båtbiljett

Jag tror inte att man godkänner skor som någonting man får använda stipendiepengar på. Ändå ser jag mig själv köpa ett par skor inom en närmare framtid. Bara pengarna räcker till en färjebiljett sedan så är allting ok.

På tal om färja.
Jo det var såhär va.
Jag skulle igår boka flyg åt mig, via norwegian. Det visade sig dock som ett ytterst olämpligt alternativ på grund av tilläggskostnader för bagage på deras avgångar. Alldeles löjligt, jag får ta en väska med mig in i planet. Så där som vanligt. Men om jag vill ha en väska med i bagage skulle det kosta mig 8 euro. Krav: väskan får högst väga 10kg. 10KG?! Kom igen, jag ska BO i SVERIGE i 3 månader! Och nej, jag behöver inte ta med mig allting i ett lass, men det känns ändå som om färjan kanske är ett bättre alternativ. Så kan jag åka norweigan sen när jag ska på besök hem under hösten istället. Så då gäller det bara för mig att boka min båtbiljett nu då.

I have a plan.

Iiiiaahhhää!

Jag har egentligen hållit mig väldigt lugn inför flytten över till Stockholm (som jag försöker göra så odramatisk som möjligt). Men nu. Är jag på norwegians hemsidor och har klickat fram flyget jag tänker ta. Och då plötsligt väcks oron inom mig.

Jag ska bo hos en fullt främmande människa. Jag ska jobba på en riktigt, professionell improvisationsteater. Med riktiga skådespelare. Jag ska vara självständig igen efter 4 månaders bortskämt familjeliv. Jag ska leva på stöd och bidrag.

Fli har fjärilar i magen

Mina sociala talanger är inte slipade för att klara av den kommande belastningen med nytt nytt nytt nya människor. Visserligen ser jag fram emot min praktik, men jag har så många gånger lyckats förstöra inkommande händelser genom att ha positiva förhoppningar. Men om jag tänker negativt så ger jag ju inte praktiken en rättvis chans.

En vecka exakt. Jag som trodde att jag hade så mycket tid kvar.

Hjälp mig!

VARNING!

Förra inlägget var menat som ett sarkastiskt  inlägg, men nu när jag läser det såhär på efterhand så verkar det deppigt?!

Voi juma. Jag har tappat bort min glimt i ögat och slängt bort nypan med salt.

HappyhappyJoyjoy!

Har det redan blivit såhär?

Att jag inte egentligen har någonting att skriva, men skriver i alla fall?
Meningslösa inlägg som inte har med någonting att göra. Jag borde fylla mitt liv med en massa intressanta händelser som jag sedan kan skriva om.

Det väntas bli regn i eftermiddag.

Jag vaknade tidigt idag.

Måste komma ihåg att köpa en minnepinne (viktigt!!).

Så det var ungefär såhär mitt liv ser ut just nu.

AND I LIKE IT!

FULT

Fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult fult



Hur svårt kan det vara att göra en SNYGG rubrik på sin blogg?
Hur ska jag någonsin täckas stå för denna bloggs utseende?
Kommer jag att övervinna mitt bildredigeringsprogram?
Ska jag verkligen berätta åt andra att jag bloggar?

Hur skall det gå?
Missa inte den spännande fortsättningen på FLIS FULA BLOGG!

Hey!

Koncept funnet!

Dagens tankenöt

Fli säljer glass på torget. En mjukglass kostar 2,70 euro. En kvinna vill köpa två mjukglassar. Hur mycket anser kvinnan att hon ska betala?

Svar: 3,40 euro

(och Fli försöker förgäves förklara grunderna i matematik för kvinnan, samt att kassaapparaten räknar ihop summan av inköpen. Men kvinnan är tveksam till glassförsäljerskans kompentens. Hon betalar den "felaktiga" summan  5,40 e och går sin väg)

AAAAAAAAAH!!!!

Jag vet inte om det ovan var ett positivt eller negativt utrop.

Men ni vet hur jag i förra inlägget klagade på min dåliga påhittighet angående bloggnamn? Jo, nu ändrade jag visst domännamn. Så nu kan jag kanske ändra resten av bloggen också?

Total makeover. Uh-huh.

Total fail

Nu undrar jag varför jag inte hittade på något coolare bloggnamn, då för länge sedan när jag skulle börja blogga. Jag menar:

a) jag funderar aldrig särskilt mycket på vad jag skriver. Jag är för impulsiv för det. Jag skriver det som uppkommer i stunden, må vara hur skit eller bra som helst.

b) allitteration. Seriously. Fan vad nördigt.

c) hela namnet, "Fli Funderar" ger en lite för stark koppling till någon amatörfilosofisk blogg, vilket detta då INTE är. Jag har ännu inte riktigt lyckats kategorisera mig, men om man får kalla en blogg för en "avreageringsblogg", då är det precis vad detta är. En blogg jag skriver i mest för min egen skull. Tanken på att någon jag inte känner läser denna blogg håller min motivation igång, men samtidigt har jag ett lite kluvet förhållande till om jag verkligen vill att någon ska läsa bloggen över huvud taget, eller inte.

Så jag funderar (Oh shit, Fli funderar...) på att ändra namnet, men det har visat sig att jag är totalt hopplös på att komma på ett smart bloggnamn, så jag får hålla mig till det namn jag en dag i mina unga år kom på. För egentligen så ska ju ingen läsa bloggen i alla fall. Så vem bryr sig?

Jogging

Det otroliga har inträffat. Jag har börjat motionera.

Jag hatar ordet motionera, det är en förfärlig benämning på att röra på sig bara för att röra på sig. Och så hör det till att man är lite överhurtig och mallig över att man håller sig i form. Och vi stackars soffpotatisar får bara sitta (ligga?) bredvid och avundsjukas. För vi soffpotatisar kommer aldrig att förstå nöjet med att plåga sig själv genom att löpa, hoppa, lyfta, dra och kasta. Att TA I, är något vi helst undviker.

Men till min stora förskräckelse har jag blivit galen! I att springa.

Jag springer och springer, tills jag vill spy eller tills min ena besvärliga fot bara ger upp. Jag sa ju. Skvatt galen. Men jag har fått motivation nu under sommaren att röra på mig. Och soffpotatis som jag är, så anser jag att jag ska ta till vara på denna överflödiga energi och lagra lite sportighet inför den mörka hösten, då jag garanterat kommer att återgå till min dystra soffpotatisfigur.

Och hyperhyperdyper som jag tycks vara just nu så är det bara springandet som får mig att lugna ner mig. Så ut och spring, för allt vad benen bär.