tisdag 17 november 2015

Ytflyt

För några år sedan köpte några vänner till mig en krittavla åt mig i födelsedagspresent. En sån där svart krittavla som andas gammalmodighet och snirklig skrivstil. Jag har inte haft så stor användning av tavlan, men här för några nätter sedan när jag inte kunde sova beslöt jag mig att skriva någonting meningsfullt på den. Det som tidigare stått på tavlan, men som jag inte kommit mig åt att sudda ut förrän för ungefär en vecka sen, var namnteckningar av dem som varit på glöggfest hos mig i december. Ja, alltså FÖR ETT ÅR SEDAN. Så det var dags att fylla tavlan med någonting riktigt fyndigt, tänkte jag där i min säng klockan tre natten mellan söndag och måndag då jag säkerligen befann mig i ett - vad jag själv upplevde - riktigt klarsynt tillstånd.

Ordet jag skrev på tavlan var "ytflyt" och så lade jag också till en liten bild på en flytväst under ordet. Som sagt, fyndigt som bara den! Men visst fanns det lite tanke bakom ordet. Under dessa vakna timmar hade en idé utvecklats i huvudet på mig som gjorde mig både ivrig och hoppfull. Efter hela den här hösten som på något sätt inte känts verklig kom jag plötsligt mitt i natten till den insikten att det inte är någon vits att ta på sig alla världens hemskheter eftersom det bara gör en passiv och mer uppgiven. Dessutom kände jag att jag verkligen varit så långt ner på botten man bara kan, och då finns det ingenting som kan göra situationen värre. Det finns liksom inget kvar att förlora. Alltså möjligheten att ta risker för mig. Tänja på mina handlingsmönster. Utmana mig själv och hitta nya miljöer eller intressen. Det viktiga är att handla. Agera. Göra. Inte tänka för mycket. Inte grubbla för mycket. Bara vara aktiv. Nyfiken och öppen. Om jag gör någonting som någon annan uppfattar att är konstigt. Tja, har jag inte betett mig konstigt tidigare kanske? Vad spelar det för roll om andra uppfattar mig som korkad, naiv, pladdrig eller ointressant? Det är bara mig själv jag behöver stå till svars för. Och fy fan vad jag kan tycka att jag är smart, jag som till och med kläcker idéer mitt i natten i ett underbart halvhallucinerande tillstånd!

Ibland blir jag osäker på mitt eget beteende eftersom jag upplever mig som barnslig eller osjälvständig. Men då har jag oftast glömt att jag för länge sen lovade mig själv att alltid försöka se världen ur barnperspektivet, helt enkelt för att jag tror att det finns en enorm potential i barn och dersa sätt att erfara världen. Visst inser jag att jag också måste förstå att jag inte är ett barn och att jag har ansvar för mitt eget beteende, men kanske är det så att då jag valt att raffinera eller behålla en del barnegenskaper i mig, så lämnar jag inte heller plats åt de vuxna egenskaper jag upplever att jag inte besitter. Men bland dessa vuxenegenskaper jag inte riktigt kan klä mig i är den här övertygelsen om ens egen identitet. Att man "funnit" sig själv och att man "vet" vem man är. Barn har inte den här övertygelsen och de letar sig fram genom att experimentera, leka, utmana, testa... Men de vuxna (och ja, också äldre barn), de har slutat experimentera, deras identitetsspektrum har krympt och de glömmer att indentitet bara är något som skapats under lekens (eller livets om man hellre vill kalla det så) gång. Om man nu accepterar lekens regler. Det finns ju vissa som skeptiskt ifrågasätter denna lek med fastslagna roller eftersom de egentligen bara är ett sätt att få saker och ting att flyta på. För att upprätthålla ett ytflyt. Däremot kan den här känslan av att inte riktigt vilja gå med i detta ytflyt och ta på sig en roll också göra en människa väldigt olycklig och bortkommen, vilket tar mig tillbaka till idén som utvecklades klockan tre natten mellan söndag och måndag. Vad om man bara skulle ta och strunta i att det inte är sant det man håller på med och bara tillåter sig själv att leka? Man kan ju spela lite teater för skojs skull, trots att man är medveten om att det är på låtsas. Varför se lekandet som någonting negativt? För att det inte är på riktigt? Skärpning Fli, du om någon vet hur betydelsefullt lek är, hur äkta det kan kännas fast det inte är på riktigt.

Det står fortfarande "ytflyt" skrivet med stora gula bokstäver på min krittavla. För ytflyt är det samma som att kasta sig in i leken. Att gå med på att ta på sig en roll. Och det roliga är att man själv har ansvaret för att göra sitt eget rollarbete. Så vem vet vad man förvandlar sig till?  Här är världens chans att göra livet magiskt!