fredag 30 september 2011

Snaps är äkta homografi!

Den mest normala dagen ever! Jag har t.o.m. lyckats knäcka några mer eller mindre dåliga skämt! Jag börjar känna mig hemma, tror jag :) Snaps! (alltså ljudet man åstadkommer när man knäpper med fingrarna, inte den alkoholhaltiga drycken)

Något nytt och spännande har det knappast hänt, vi jobbar fortfarande med scenografi, idag har jag målat och det börjar likna något. För övrigt är det full rulle på teatern eftersom det faktiskt går enormt bra för dem, vilket ju är super att se (wow man kan livnära [=inte svälta] sig på kultur!!)! Mycket möten, vilket jag fått förstå att är svenskars specialité. Har själv varit med på ett bara för att smälta in i det svenska näringslivet...

Det blev en mysig kaffe- och pastakväll på Kungsholmen som kvällsunderhållning.

Fantastisk dag!

Imorgon nya äventyr: Uppsala!

(är det inte typiskt jantelagsfinskt att inte ha så mycket att säga när det varit en bra dag, men massor att klaga på när man haft en dålig?)

Och jo, på tal om homografi (från wikipedia):
  • "Får får får?" med betydelsen "Föder fåren ungar som också kallas får?"
  • "Var var var var var?" med betydelsen "På vilken plats befann sig varje vaksam plattfisk?"
  • "Bar barbarbarbarbar bar bar barbarbarbarbar" med betydelsen "En naken barbar, som gärna besöker barer främst avsedda för barbarer, gick omkring bärande på en annan naken barbar som också denne är en frekvent besökare av barer för barbarer." (Meningen är kanske lättare att förstå, om man lägger in några bindestreck i orden: "Bar barbar-bar-barbar bar bar barbar-bar-barbar").

onsdag 28 september 2011

Fli förklarar flummigt fast finurligt

Jag har varit hemma i Finland på semester. Hela söndag-måndag-tisdag(förmiddag)! Och det var SKÖNT! Så det så.

Jag vet att jag skrev om evenemanget Teaterbåten i lördags (eller gjorde jag? Jag kollade inte ens mina inlägg innan jag kastade mig över ett nytt... Men jag var faktiskt sjukt trött i lördags och nu såhär i efterhand inser jag att det inlägget nog blev ganska flummigt och aggressivt - jag kan bli väldigt sarkastisk när jag är trött vilket kanske ibland är ren och skär elakhet). Men min poäng i detta parentesvirrvarr är att jag faktiskt såg en föreställning i fredags som jag totalt ignorerade att skriva om eftersom jag anser att den förtjänar bättre än en andraplats i ett flummigt "hej-jag-har-varit-på-båten"-meddelande.

Hittills har jag inte skrivit vad teatern jag jobbar på heter eftersom jag försöker behålla någonslags anonymitet på nätet, vilket då ger mig möjligheten att skriva vad jag vill och inte känna mig bunden till att skriva "enligt" någon (okej detta är s.k. socialtbeteendeflum som jag konstant bearbetar i min hjärna utan att bli något klokare). Men jag tror jag vill fortsätta på den mer anonyma linjen, så jag säger bara att jag sett föreställningen Eventuellt (märk hur lång förklaring jag ödslar min tid på, när jag bara direkt kunde ha hoppat till "Jag har sett föreställningen...". Och se, jag bara fortsätter... Suck). Jag fick hjälpa till med att sätta upp koreografin och fixa i caféet, men det roligaste var att jag också fick vara en hjälpande röst på scen (ingenting märkvärdigt, men det är så roligt när man får delta). Plötsligt kände jag en gemenskap eftersom vi hade samma mål, att ro i land en föreställning. Vilken lättnad, jag tror att jag känt mig väldigt obetydlig som "bara jag", jag är ju van med att ha en hel klass som stöttepelare omkring mig.
Nu hamnade Eventuellt i alla fall på en lite småtaskig andraplats... Nå jag GILLADE ändå föreställningen och det var så skön stämning. Dessutom var detta en av de teckentolkade föreställningarna som teatern ger ut och det var kul att se konceptet.

Jessus vilket inlägg detta blir. Förlåt så mycket.

Idag har jag varit tillbaka på teatern och varit på två möten, ett rep och så fortsatt bygga scenografi. Ja må då säga att man får raspa mycket om man gjort en för stor dörr i ett dörrhål. Inte kul. Mycket sågspån.

Och nu tror jag att det är bäst att jag slutar skriva.

Tjena.

lördag 24 september 2011

Otursdag - fast en lyckad sådan :)

(HAHA JAG SKREV RUBRIKEN FÖRST)

Alltså denhär dagen... Det är alldeles sjukt hur mycket som kan gå snett. Ska jag göra en lista? (JOO!) Okej :)

a) Jag har stigit upp klockan fyra imorse (inatt?)

b) Efter en lång undersökning föregående dag på sidan www.sl.se (för er som inte vet vad Stockholms lokaltrafik är: det är Stockholms lokaltrafik, så man kan kolla på deras hemsida när bussar, pendeltåg, tunnelbana etc. går. Dessutom har de en funktion som påminner om "reittiopas" på www.hsl.fi.) kom jag fram till att jag måste åka 5:16-tåget (!!!) från Handen.

c) Idag är det lördag. 5:16-tåget går inte på lördagar.

d) När jag gick till tågstationen åkte en buss till Stockholms centrum förbi mig, som jag kunde hoppat på om jag inte varit så envis och "följt min plan jag gjort upp på www.sl.se".

e) Det första tåget går 5:46 på lördagar.

f) Oavsett att planen inte riktigt gick att uppfylla så var jag nippanappa framme i tid i Siljaterminalen därifrån teaterbåten skulle avgå.

g) I hamnen inser vi att jag inte har någon biljett.


Okej mitt listsystem suger. Jag fick en biljett i alla fall och det gick t.o.m. att fixa lunch och en hyttnyckel. Prima.

Det som, den sugiga morgonen till trots var bra med denna dag, var att jag känt mig normal (men fruktansvärt dålig på att vara spontan - vad har hänt med mig?) och jag har varit social på ett helt nytt sätt. Jag bara skiter i att jag är helt jävla dum i huvudet. Och jag fick vara med på en workshop och träffat bekanta ansikten, fixat små chokladpåsar, ätit lunch (!!!) och sett en improviserad musikal (eller filmat rättare sagt). Jag blir så glad av att se att publiken uppskattar föreställningarna, fast jag inte bidrar med någonting. Men det känns fint att få vara praktikanten :)

The only way is up!

Inatt ska jag sova!

torsdag 22 september 2011

Rubrik

Har märkt att jag glömmer att fylla i rubrikrutan för det mesta (eftersom jag inte kan fylla i rubrikrutan först, och sen skriva därefter, det bara går inte). Å det leder ju till att mina inläggs webbadresser blir jätteklumpiga. Det här inlägget skulle t.ex. bli http://fifikon.blogspot.com/har-markt-att-jag - eller nåt liknande. Skitfult. Jag vill att mina inlägg ska ha snitsiga webbadresser.

:) jag har alltid haft lite mummusyndrom i mig. Eller vad det nu är för syndrom som gör att man inte tål fula webbadresser.

Men det är väl dags att berätta lite om vad jag sysslat med på teatern då. Nu så har jag faktiskt känt att jag har fått jobba. Jag har fortsatt snickrandet. Eller tja, jag deltog genom att se på och flytta på limburken när det behövdes och så... Jag kanske inte snickrade i ordets sanna bemärkelse. Men något ditåt (flyttat på limburken).

Så har jag fått äran att ändra ett litet tryckfel på 60 föreställningsbiljetter. Ascoolt. Och så fick jag dessutom agera lite på kontoret. En hel faktaruta om en kurs fick jag ansvaret över (copypaste:a informationen från hemsidan till ett infoblad), och dessutom gjorde jag det nya bokningsbladet.

Där ser man så produkiv jag varit då. Produktiv och konstig. Kanske jag bara får finna mig i att detta halvår kommer jag att vara "den där lite udda tjejen som aldrig säger något och är jätteblyg". Men det bjuder jag på. Om ett år kommer jag att skratta åt eländet och vara Finlands ledande improvisatörinna.

tisdag 20 september 2011

Kort inlägg

Obs, kort inlägg. Måste gå och lägga mig för jag är totalt utmattad.

1) Igår var det måndag. Då fick jag börja bygga scenografi, jag ska bygga en bank med en banklucka, en aktiekurstavla och en dörr. Gud bevare, hoppas de inser vad de gett sig in på när de gett mig denna utmanande uppgift.

2) Igår på måndagkvällen fick jag följa med på (och delta i) musikalkursen. Tidigare har jag varit livrädd för att sjunga inför andra människor. Igår sket jag i att vara livrädd och gjorde det. Istället lyckades jag vara helt hjärndöd då det kom till normalt imrpoviserande. Vad gör man på scenen? Nej, inga svar på denna fråga fanns att hitta i mitt huvud.

3) Idag är det tisdag. Teatern hade bokat in en ÄKTA TROLLKARL som skulle hålla workshop. I ATT TROLLA! Så nu kan jag en massa ascoola magiska trick (eller borde kunna, men jag testade trolla framför levande publik och spegel, och ingetdera försök var direkt lyckat) med ringar, rep och dukar.

För övrigt. Är jag lite ute och cyklar för tillfället. Social kompetens ofullständig. Tänker för mycket. Jag vill vara snäll och pratsam och glad som jag vanligtvis är, men just nu går det inte. Så då går det väl inte då. Blöh.

lördag 17 september 2011

Ett tomt huvud (men ett gott hjärta?)

Nu har jag äntligen en lugn stund att skriva! Jag har egentligen en helt givande vecka bakom mig och det kändes först som om jag inte gjort ett PISS (jag tror att den känslan blev en aning för starkt etablerad första veckan, så den hänger kvar även om jag får göra något), men egentligen ha det varit en hel del ja fått ta del av. Och där har vi min lame ursäkt till att vara en slacker.

Först: Sådär på ett personligt plan har jag väl blivit snäppet normalare (det finns såklart en hel del snäppen kvar, men en dag i taget).

Jag har insett att jag har varit superstressad och jag har slagit knut på mig själv. Jag kan knappt prata eftersom jag helt enkelt inte längre vet hur man gör. Helt tomt i huvudet. Tomt tomt tomt. Ironiskt nog var jag på en föreläsning i onsdags som handlade om improvisation och spontanitet. Det kändes som om jag borde tänka "Det här är bekant, detta är sådant som jag är bra på". Istället tänkte jag: "Det här låter som någonting jag aldrig kommer att kunna". Jag är helt låst (eller lost?). Men jag tyckte om föreläsningen och jag började fundera en hel del på varför jag är så kollrig på min praktikplats. Kan jag inte bara njuta för en gångs skull?
Så jag beslöt mig för att njuta. Skit nu i att vara en sån perfektionist och kontrollfreak för en gångs skull...

Chill.

Jag hade hoppats på att hitta en bild som visar
 hur coolt det är att laminera, men det sket på sig...
Sen: Blev det torsdag. Och hur det nu kommer sig så vet jag inte riktigt vad jag gjorde på torsdagen. Jo, jag vet att jag påbörjade Det Stora Lamineringsprojektet (härefter DSL) vilket ju inte egentligen är en särdeles intressant händelse att skriva om, men när jag nu tog upp det så kan jag ju nämna att jag beskurit och laminerat 200 små aktiepapper (YES, korrekt! Likadana som jag redan tidigare pratat om) under torsdagen och fredagen. DSL var inte så roligt, men jag hade någonting att göra åtminstone. Och det är helt kul att laminera en stund.
MEN på torsdagskvällen var det åter igen dags för kurs, och jag fann åter igen att jag trivs att gå på kurs (det är väl den miljön jag känner mig tryggast i för jag fattar vad jag har för uppgift...). Även om vi höll på till mitt i natten (nå nästan. I alla fall om man räknar finsk tid.) så var det skoj att både se på kursarnas och kursledarens arbete, och såklart var det skitskoj att delta och testa själv (även om "tomt tomt tomt tomt..." fortfarande var min hjärnsituation). Men jag har inget emot att göra bort mig inom ramen av en kurs, och alla måste redan ha fått ett så daijut intryck av mig så att det inte spelar någon roll längre. Vilket jag borde göra till en fördel. I HAVE NOTHING TO LOOSE!

Uh så befriande!

Fredagen blev min mest normala dag hittills. Tror jag. Kurs gör mig gott.

onsdag 14 september 2011

Det flummiga inlägget

Nu har det hänt mycket sen jag sist bloggade. Har varit fullt upp.

I lördags var det öppet hus på teatern, och jag försökte göra en insats genom att tejpa ett bords fot (det gungade). Försöket misslyckades givetvis totalt, men jag var fast besluten vid att visa framfötterna och hälsade (!!!) t.o.m. på människor jag inte kände. Och jag kokade kaffe. Beskt och alldeles för stark kaffe visserligen, men jag försökte ju visa min kompetens i att ta lite initiativ åtminstone.

Hur som helst, även om mitt pushande gick lite åt stöpet, så hade jag en rätt så kul (nu har jag ändrat mitt "kiva" till "kul". Maassa maan tavalla...) dag. Det fanns någonting att syssla med hela tiden, och jag fick se smakprov på det mesta som sker på teatern (även om jag den dagen ännu var för blyg för att gå med på workshopsprovningarna). Och så fick jag avsluta dagen med att åka till Åland och fira ett avspänt veckoslut (eller tja, en söndag och en måndag) där.

På tisdagen återvände jag lite nedstämd till teatern, för jag är alltid nedstämd när jag måste åka från Åland. Det visade sig ändå att det skulle bli en lång repetitionsdag för ett x antal skådespelare, som skulle öva på den improviserade musikalen (jo man kan repetera inför en improviserad föreställning tydligen, men grejen är att de inte övar på det de ska visa, utan på någonting helt annat).
Man kan ju inte bli annat än imponerad, alltså hur gör de??
De vet inget om vad som kommer att hända under föreställningen. Inte hur den ska börja, sluta, om det blir roligt eller sorgligt... Ändå lyckas de klämma in ett flertal scener med dialog, sång, dans och framför allt en dramaturgi som funkar. Inom tidsramarna. Och det är underhållande.
HUR GÖR DE???

Det finns bara en förklaring. Dessa människor är inga riktiga människor, utan trollkarlar med telepatiska förmågor som har kraften att ändra på tidens gång och få oss vanliga dödliga att se saker vi inte kan uppfatta till vardags.
Eller något. Jag är jättetrött så det känns som om detta inlägg är ett ända flum. Jag ber om ursäkt.

På kvällen fick jag vara med på kurs, nivå 3. Då försökte jag verkligen vara en riktig underbar praktikant och skulle gärna ha deltagit mer, men jag måste ju lämna utrymme, jag menar... Jag bara snyltar på kurserna, och de andra betalar verkligen för att få vara där och lära sig impro. Jag är bara en attention whore som vill vara på scen hela hela tiden :) Men jag gjorde mitt bästa för att diskutera lite med deltagarna, vara med där jag kunde, ta till vara på alla övningar jag själv kan se mig ha användning för, koka kaffe (jaiks, det blev kanske lite godare denna gång)...

Och idag fick jag, som tack för den långa dagen igår, SOVMORGON! Det som slutligen blev dagens "arbete" var att se en föreläsning för dokumentärfilmstuderande (eller något sådant, man kan plugga så roliga grejer i Sverige) om just improvisation och om att vara spontan. Hög igenkänningsfaktor där! Och jag fick t.o.m. vara med en sväng i slutet. Och sådant får ju denna lilla attention whore:en kicks av!

Oh om jag bara skulle orka skriva mer. Men jag är helt slut i huvudet just nu och känns onödigt att skriva mer flum utöver den som redan finns i detta inlägg...

Alltså gonatt dehä bli ingentgn.,

hopssa mna fatrrt....

lördag 10 september 2011

Kramp i hjärnan

Nej nu börjar mitt beteende bli löjligt!

Varför kan jag inte bara slappna av och vara mig själv på teatern? Vad försöker jag bevisa? Varför blir jag stel som en pinne och får riktigt, riktigt, riktigt, RIKTIGT, dålig humor? Eller vad mina konstiga, obekväma försök till att skämta nu kan kallas.
Prestationsångest. Är. Vad. Jag. Kämpar. Med. (eller egentligen mot)

Fast en riktigt dålig dag har det inte varit. Nej nej. Börjar bara tröttna på mitt lite bortkomna beteende såhär en vecka inpå praktiken. Men jag har faktiskt gjort grejer. Såg på när en del av gruppen repade inför någonslags A Cappella-improgrej, och jag fick lyssna och leka bröllopsgäst (föreställningen ska äga rum på ett bröllop) och dirigera improvisatörerna. Sedan bev jag plötsligt inslängd i själva "kören" och huj! Jag är ju vettskrämd för att sjunga inför mänskor, så det var ju en intressant sväng i det hela. Men ja, lekte att jag kunde. Och jag fick ingen panikattack, blev inte så skraj att jag tappade förmågan att använda rösten och jag dog inte. Så då kanske jag kan prova igen? På musikalkurs? Spännande fortsättning följer.
Sen har jag laminerat. Aktiepapper. Ashäftigt.
Och flyttat bord.
Och haft möte.

Men det viktigaste av allt! Fick träffa en vän och hade en supertrevlig kväll! Tack för det du!

Nu ska jag lägga mig för imorgon är det lördag och det betyder att jag INTE är ledig! Vi har öppet hus!

Skulle överföra en bild, men mitt internet uppskattade inte min konst.

torsdag 8 september 2011

The cool chick has done paperwork!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om idag. Det har inte hänt något nytt och spännande. Jag har inte gjort någon större utveckling i mitt sociala beteende. Jag gick lite tidigare än jag egentligen kanske borde (med tanke på att jag började klockan 11).

Är jag uttråkad? Kan man bli uttråkad när man jobbar på en improvisationsteater (som praktikant)? Svaret är: Ja, det kan man.

Egentligen börjar det luta åt rätt håll. Jag fick sortera papper idag (på eget initiativ dock), jag fick sätta fram lite broschyrer (och när jag säger lite menar jag förstås att det inte behövs 20 minuter för att få dem i exakt den formationen som jag är ute efter, men man måste ju döda tid också), jag fick brainstorma kafépriser (vilket är intressant, jag har inte riktigt något hum om den svenska kronans värde men där satt jag i alla fall och hade åsikter om vad en kopp kaffe kan kosta). Så hey, framsteg!

Öh.

Men nästa vecka ska jag följa med på kvällskurserna, och på lördag är det Öppet Hus (alla välkomna!) så det kanske blir lite mer liv och rörelse i stugan.

Jag som trodde att mina inlägg skulle bli skitcoola när min praktik börjar, men jag känner mig nog måttligt cool för tillfället.

Jag ska gå och öva på mina coolhetsskills (jag gillar att hitta på nya ord).


onsdag 7 september 2011

Neandertalaren uttalar sig!

Kom till teatern klockan tio idag, utlovad tid. Än så länge verkar ingen riktigt veta vad jag ska syssla med, så idag har jag mest suttit och känt mig dum. Det antagligen mest innovativa jag gjort idag är surfat på nätet i jakt på ett så smart kontantkortserbjudande som möjligt, men jag har faktiskt också läst min stackars vattenskadade bok (det ösregnade något fruktansvärt i morse, jag fick lära mig "kantapään kautta" att mina skor inte håller vatten och att det finns väldigt få markbrunnar på Haninge kommuns gator. Det positiva med regn är att ingen åker pendeltåg då verkar det som, hur det kan komma sig har jag ännu inte klurat ut).

Så på det sättet har det kanske inte varit den roligaste dagen, men å andra sidan känns det som om jag tar utvecklande kliv i mitt sociala beteende. Kanske, vad vet jag. Jag har öppnat munnen idag (HEJA!) men jag har även långa tallösa stunder (alltså jag menar inte att man måste prata jämt å ständigt för att vara social, men jag tycks ha en neandertalares sociala kompetens för tillfället, och det är lite oroväckande). Egentligen kunde denna diskussion spåras in på ett ämne jag väldigt gärna skriver om, men jag tror jag lämnar det för den här gången. Jag tar det nån dag jag inte har NÅT att säga.

Kanske har jag snappat upp något jag senare kommer att vara väldigt insatt i. det är bara att vänta och se vad framtiden bär med sig.

tisdag 6 september 2011

Svenskar,svenskar...

Idag var inte alls som igår. Idag fick jag stiga upp i en mänsklig timma och t.o.m. duscha mig innan dagens arbete (eller vad jag nu gör... praktiserar?) började.

Entrade för första gången själva teatern. Väldigt litet, mysigt, och jag anade en lite scenkonstanda i väggarna. Lite ruggigt fast på ett bra sätt (och superdålig luft såklart!). Kontorsarbetet, som var morgonens huvudsyssla, kändes lite löjligt för min del. Jag bara sitter och tittar på. Hur säger man på ett vänligt och professionellt sätt att jag faktiskt kan göra grejer också. Vara till nytta. Jag blir galen av att bara sitta och känna mig onödig. Två år på scenkonst har gjort mig till arbetsnarkoman... Det går inte att förneka. Jag KRÄVER syssla. Hoppas det blir nåt av den varan...

En kontorsFli eller en ingenjör?
Sedan tog vi oss till ett Ingenjörshuset Citykonferensen (kommer bara ihåg namnet eftersom jag tog en penna av dem). Där skulle improvisationsteatern hålla en liten teaterföreläsningskombo. Temat var mångafald och det var tametusan en superintressant föreläsning (okej jag är väldigt "into that kind of stuff", men i alla fall). Det diskuterades fördomar och svenskhet och referensramar om vartannat, och knöts ihop med små scener där temat kom upp på olika sätt. Väldigt bra scener, dessutom (fast å andra sidan var min "referensram" scenerna om revisorernas arbete från igår, som förresten känns som en mindre evighet sedan, och då hade jag kanske inte riktigt hängt med så mycket som jag borde). Det som var det allra roligaste var att höra svenskarna diskutera vad svenskhet innebär, och hur de uppfattar sig själva. Jaja. Svenskarna tror att de är ett så buttert folk. Välkomna till Finland hörni!

Jag fick både kaffe och blommor idag. Så då är man ju nöjd.

 Oj nej. Glömde köpa lunch till imorgon. Aj då. Nu vart kvällen förstörd.

Gud vad dåligt jag avrundar mina inlägg...

måndag 5 september 2011

Päivä on pulkassa

Dag numero uno. Har varit en lång dag med start klockan sju från Handen. Fick åka buss från Stockholm tillsammans med mina nya "kolleger" samt ca 250 revisorer (!! de skulle ha nåt roligt jippo tillsammans och improvisationsteatern skulle hålla program). Väl framme blev jag bemött av en gammal bekant, Uppsala konsert och kongresshus, där jag varit nångång i gymnasiet i samband med en rellakurs. Skumt att känna igen sig, det var det sista jag hade förväntat mig...

Fick sitta i en loge större delen av förmiddagen, och lyssna på gängets repetitioner. De hade även en inledande programpunkt, som jag SÅ tänker stjäla av dem. Eller inte stjäla men, ja, ändra lite och anpassa för egna behov. Väldigt moraliskt korrekt på alla sätt och vis.

Och för första gången i mitt liv har jag faktiskt fått se forumspel (inte renodlat forumspel men i alla fall!). Hela dagens föreställning byggde på en värdegrund som revisorerna hade och utifrån och publiken gillade antagligen den höga (?) igenkänningsfaktorn (för o-ja, det går att skämta om revisorer). In bakades lite skapelseberättelse(?), obligatoriska fikapauser och impromusikal, och voilá, var klockan fem.

För övrigt har jag känt mig som ett socialt missfoster, lite för dum för att fatta, lite för trött för att orka bry mig om att jag inte fattar, men lite för pedant för att kunna ignorera det hela. Det är så typiskt mig att gå och oroa mig för att inte bete mig normalt, för oberoende studier har visat att i 99,9% av fallen då jag går omkring och bryr mig om att jag inte kan bete mig normalt, då gör jag det inte heller. Nu skulle man kunna ha några socialare dagar, men tydligen blev det kortslutning i systemet bara för att jag just nu skulle ha lite nytta av sociala förmågor (jag behöver inte MASSVIS med sociala förmågor. Men lite sku va helt kiva.).

Terveisiä Ruotsista.

söndag 4 september 2011

Hej Handen!

Nu tror du säkert att jag lurar dig, men det gör ja inte. Jag bor nämligen i Handen. I ett rum som är inrett i rosa. Jag har traskat in genom dörren till boendet jag har för en tid framöver. Jag har blivit erbjuden smörgås (eller macka då) och "Vad du än vill ha i kylen" och det känns rätt lugnt. Min hyresvärdinna har redan vågat lämna mig ensam i huset (vilket är modigt, första minuten av min vistelse här rev jag ner en säng som var isärmonterad och stod prydligt lutandes mot väggen), och jag gör det som vem som helst skulle göra: gräver fram datorn!

Hittar du det stulna ägget?
Om en liten stund ska jag ut i Haninge och se mig omkring, måste hitta en matbutik. Det börjar kurra i magen (DJUPT BESVIKEN PÅ VIKINGLINES BUFFÉFRUKOST [så jag stal ett ägg av dem]). Och kanske ett prepaid-abonnemang, mina samtal med världen kostar löjligt mycket.

Nu tar jag ett djupt andetag och ser om jag vågar sticka näsan ut genom dörren.

lördag 3 september 2011

Resan har börjat

Har låst in mig i min hytt på Gabriella-färjan, som ska avgå om 18 minuter. Både mamma och pappa följde med till terminalen för att vinka adjö (riktigt sådär som man gjorde på första skoldagen eller när man skulle åka flyg ensam som barn och fick en lapp kring halsen), det skulle bara ha saknats att de hade släpat hunden med sig. Jag kände nog klumpen i magen och ville få hela avvinkningen överstökad så snabbt som möjligt. Alltså ska man aldrig vänja sig?  Resfeber is my annoying friend! (Jag är inte så internationell att jag sku veta vad "resfeber" är på engelska. Det är därför jag far på utlandspraktik, nåt ska man väl lära sig också...)

Så nu bär det av då! Jag har redan tråkigt och försöker titta på film och blogga och vara på facebook samtidigt, vilket inte är så lyckat eftersom mitt internet funkar lite halvt. Sitter t.o.m. och skriver blogg på mitt word-program... SÅ ILLA ÄR DET! Och filmen stärvar också, men det spelar ingen roll för jag är alldeles för hoppsig för att kunna koncentrera mig på nån film i alla fall. Kanske jag tittar på film sen senare när jag inte kan sova, inte bara för att jag är i en fult inredd hytt, utan för att mina hyttgranar antagligen lyckats få stopp i toalettrören. Och på färjan är stopp i rören inte någon liten näpen och tyst olyckshändelse. Nejnej. Ni vet hur färjornas toaletter låter:

sshhhhhhhhhSSSSHHLLLUUUUUURRRRRKKK!!!!

Och tänk er då det lätet plus ett alarmljud som går igång (FÖR DET GÖR DET)
(låter: WIIIU-WIIIU-WIIIU-WIIIU)

och så till på köpet är det antagligen ett metallämbar som mina grannar vill ha nerspolat för det låter också: klink-klonk-klink-klonk

Och när det inte GÅR att spola ner ämbaret så blir toan aggressivare och slurkar så hårt att hela väggen (mot min hytt) darrar (av skräck). Typ:  WROOOAAAAAAA. Det låter även som om grannarna vill hjälpa den aggressiva toan att slurka i sig ämbaret genom att banka på ämbaret med den där lilla metallstegen som man ska klättra upp i sängen med: BONKBONKBONKBONK).

Och kombinera då lätena

sshhhhhhhhhSSSSHHLLLUUUUUURRRRRKKK!!!!
,
WIIIU-WIIIU-WIIIU-WIIIU!!!
,
Klink-Klonk-Klink-Klonk
,
WROOOAAAAAAA
,
BONKBONKBONKBONK

med varandra så borde du kunna föreställa dig till vilken slags ljudmiljö jag kommer att föröka somna till ikväll.

Usch. Nu har färjan startat. Det finns ingen återvändo.

Hej då Finland.

fredag 2 september 2011

Compact Disc!

Fast en äkta CD snart är lika omodernt som VHS-kasetten, så köpte jag ändå en igår:

OCH MÄRK AUTOGRAFERNA!

Jag är inte på skrivhumör idag, så jag förklarar mig i bilder.


Detta är ur dagens HBL. Vad skulle husis kultursidor vara utan representanter från vår skola? ;)
Så jo. Nu har jag leso åt höger och vänster. Bäst att ja lägger av.

IMORGON ÅKER JAG MIN VÄG!

torsdag 1 september 2011

Ikväll ska jag se gaffelgubbarna och -gummorna!

Bästa konserterna hålls givetvis av de bästa artisterna, som givetvis är de bästa underhållarna.


Ever!