Krig och fred

OS i Bejing tog slut igår. Jag var fascinerad under hela spelen över Kinas disciplin och fantastiska framträdane. Förutom en enastående show som inledde och avslutade spektaklet, gjorde de också väl ifrån sig i tävlingarna. Men så bor det ju också 1,3 miljarder mänskor i landet, d.v.s. en sjättedel av hela världens befolkning...

To the point.

Under detta sportfåneri (eller får man kalla det så?) så pågår det ett krig i Georgien. Jag förstod aldrig varför det började och hur det tog slut, men jag förstår mig aldrig på krig i alla fall. Men jag förstår inte hur deet är möjligt, att några länder förklarar krig mot varandra, men resten av världen kan lugnt vända ryggen till och ägna sig åt sport istället. HUR?

Jag försöker inte hitta nån förklaring, jag vet att mitt "HUR?" är en retorisk fråga, men jag blir så frustrerad eftersom jag ser samma fenomen överallt i min omgivning. En dag såg jag en man som hade fallit i trappan på tågstationen, han blödde och verkade inte veta var han var, jag antar att han hade fått hjärnskakning, men ändå gick de flesta mänskorna förbi honom, utan att titta ens på honom. Själv visste jag inte vad jag skulle göra, men en tant stannade tillslut och hjälpte honom. Jag blev sur på mänskorna som inte brydde sig, jag blev sur på mig själv för att jag inte vågade hjälpa och tyckte att tanten var tuff. Men varför detta ignorerande.

Imorgon är det första dagen av resten av mitt liv.

Time's up, time to change.

Voj snörvel

Jaha, nu är jag då hemma igen, sjuk "som vanligt". Jag satt en hel mattelektion i skolan och konstaterade sedasn att nej, detta kommer inte att gå. Så nu är jag hemma och känner mig som en skolkare istället. Fint. Det känns inte som om huvudet skulle sprängas, eller att jag aldrig mer kommer att kunna svälja, men inte är jag ju i skick heller. Näsan täppt och öm i nacken är mina främsta symptom, och så är jag trött. Inte sömnigt trött (jag har faktiskt sovit ordentligt i natt) utan ont-i-kroppen-trött. Vad gör man då? Jo, man far hem och googlar huskurer:

Bl a har följande örter visat sig ha en mycket god, väldokumenterad, effekt mot förkylning:
Röd Solhatt (Echinacea), Fläder, Lindblommor, Röllika, Timjan. Mot hosta har bl a dessa örter en vetenskapligt bevisad medicinsk verkan:
Anis, Backtimjan, Eukalyptus, Fänkål, Kamfer, Lakritsrot, Styvmorsviol Ett bra huskur vid förkylning och hosta är att koka upp vatten och låta anis och fänkål (kryddor som många har hemma) dra i 5-10 minuter. Tillsätt honung och drick flera gångerom dagen. Har man tillgång till fläderblommor kan man gärna låta dem dra med anisen ochfänkålen.

Jaha, det är ju lätt att mixa ihop något sånt i dethär tillståndet. Öh, ingen nytta av huskurer om man ändå inte har alla ingredienser. Uselt. Nåja. Nu är jag för trött för att hålla på och jomsa om det här.

Prosit.

Sju sjösjuka sjömän...

Jag är då alltså inte sjösjuk som rubriken antyder, utan sjuk, påriktigt. Jag fattar inte det här. Under hela min grundskoletid var jag kanske sammanlagt 1 gång sjuk (och den gången var då jag var ledig), men sedan jag börjat gymnasiet är jag sjuk i nästan varje period. Märkte igår att det var svårt att andas för att jag var så täppt, huvudet kändes för stort och nacken var öm. Ingen feber. Men jag har ALDRIG feber. Så tydligen är jag aldrig påriktigt sjuk. Vilket är rätt dumt. Nog skulle jag säkert klara av att vara i skolan idag, men jag tänker inte riskera mina studentskrivningar genom att hålla på att kämpa mig genom skoldagarna "halvsjuk" så att det håller på ända till skrivningarna. Pattitilanne som man säger på finska. Men idag hade vi inte något desto viktigare så jag kunde bra bli hemma.

Idag ska jag på inskrivning till mitt musikinstitut. Ska fortsätta med altfiolspelandet jag hållit på med, och sen ska jag se om det blir nåt av sånglektionerna jag anmält mig till. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag anmälde mig. Nu börjar jag nästan ångra mig. Men jag tycker att sjunga är roligt och det skulle vara bra om jag skulle ha nånslags sångteknik. Fast jag kommer nog aldrig att ställa mig på en scen och sjunga seriöst. Men jag bestämde mig att börja med nåt som jag verkligen skulle vilja prova på, verkligen få något gjort åt saken den här gången. Så det blev som det blev. Lite stolt är jag ändå. För en gångs skull har jag tagit mig i nacken och verkligen tagit initiativet. Initiativ är jag vanligtvis VÄLDIGT dålig på.

Okej nu börjar jag få sura uppstötningar. Dags att sluta?
Mors.

Abiturientens första dag

Jag kom att tänka på att det är min första dag som abi idag. Känns inte underligt eller annorlunda på något sätt. Men jag märker att skolan tär på mig redan nu. Situationen jag skrev om i maj verkar inte ha blivit bättre (snarare tvärtom, jag är inte säker...). Jag känner mig lite instängd och vet inte riktigt vad jag kan göra för att göra nåt åt saken. Även faktumet att studentskrivningar och allmän skolstress kommer att komma över mig så småningom stressar mig redan nu (och jag är fullständigt medveten om att det är löjligt att oroa sig för nåt sånt redan nu, men jag har väl nåt fel i huvudet när eftersom jag gör det i alla fall).
Liten orosklump i magen hela tiden. Jag tror att jag håller på att bli sjuk eller nåt, borde verkligen hitta ett sätt att koppla av. Borde jag googla?

Bra avslappningstips!
En bra andningsteknik är att andas in genom näsan och ut genom munnen. När du andas in genom näsan så föreställ dig då att du endast andar in positiva energier genom näsan, för att i nästa sekund andas ut alla negativa tankar och energier genom munnen. Denna andningsteknik är mycket effektiv och enkel. Den får dig att känna dig fri från alla negativa spänningar och energier i kroppen, då detta har en mycket positiv effekt på ditt själsliga välbefinnande. Som sagt, en mycket bra andningsteknik för kropp och själ. Rekommenderas!

Det här har jag faktiskt provat ett antal gånger, men inte vet jag om den är så effektiv, så fort man "slutar" andas så återkommer alla tankar och all ångest...

Stanna upp precis där du är just nu.Tag ett djupt andetag och andas ut. Tänk efter vad det är du gör exakt just nu,stryker skjortor, skriver brev, handlar mat. Känn efterhur det känns, hur din kropp mår just nu. Titta på dina händerkänn dina fotsulor. Koncentrera dig på det du gör just nu och tänk inte på något annat i två minuter.

Hmm, det här skulle man kunna prova. Men är det inte lite skumt att stå och kolla in sina fotsulor när man är och handlar? xD Skämt åsido. Bra att koncentrera sig på sig själv ibland. Typ. Nog för att jag tycker att jag tänker på mig själv hela tiden "ääh, det är så synd om mig, jag har det så jobbigt och jag är så trött..." Blöh.

Mitt just nu bästa avslappningstips inför helgen är följande...:Tappa upp ett varmt bad med trevligt doftande badskumTänd värmeljus i badrummet och släck alla lamporLyssna på David Urwitz cd....låt nr 8 på repeat.....Njut!!Kliv upp och känn det fantastiska lugnet som spridit sig i er förut så stressade kroppSätt er i soffan och drick en god och svalkande fruktdrink.Så gjorde jag ....det funkade för mig.

Äntligen lite "let's-do-it-as-americans-do" tips :) Synd att vi inte har ett badkar i vår lägenhet. Men ljus och lugn musik är väl ett vanligt koncept för avslappning. Men det är så mycket fixande? Hur kan det vara avslappning att man först drar fram en massa saker som man sen måste plocka undan? Eller är man så avslappnad att man inte märker det?


Nu skulle jag ju skriva om vad jag har gjort i sommar men nu blev jag så distraherad av mitt stressande så det slutade såhär :)

Nej nu! Nu ska jag ut!
Relax, take it easy...