Framtidsutsikter

Firar jullov nu. Äter polkagrisar och lyssnar på skönt jazzig Lisa Nilsson. Jag försöker hitta ett nytt tema för min blogg. Kan jag bara ha en "allmän" blogg, eller borde jag skriva om ett specifikt ämne? Vilket i så fall? Mitt eget favoritförslag är ju jag själv, men det kan bli ganska långrandigt.

En annan idé: Musikal.

Bara för en kort period fram över. Eftersom musikal är mitt följande projekt, känns det naturligt att ta det som mitt ämne. Jag är ingen supermusikalfantast, men jag vågar ändå eränna att jag gillar (krhm älskar! Fast det vågar jag INTE erkänna) musikal.

De flesta älskar att hata musikal, fast de egentligen bara handlar om att de hatar att de älskar musikal.

Jag älskar teater. Jag älskar musik. Och jag älskade "Hair".

Problem solved.

Sista kapitlet

Och plötsligt så är det slut. Den sista dagen av praktiken kom och gick, och oförklarligt nog fick jag en klump i halsen. Vad konstigt! Jag som har haft en så jobbig höst, jag som bara önskat att jag fick åka hem, att jag bara kunde starta om... Men nu när jag äntligen är "befriad" - så vill jag stanna kvar...

Jag har väl aldrig varit bra på förändringar, och nu har jag ju faktiskt haft det rätt bra på slutrakan. Jag känner på sätt och vis igen mig från tidigare, det tar en ganska lång stund för mig att finna mig i nya omständigheter, men när jag väl anpassat mig trivs jag så otroligt bra.

Sista dagen fick jag - förutom följa med på en skrattframkallande photoshoot för kommande föreställningars planscher - vara huvudperson på ett riktigt mysigt avskedsfika där det svenska kaffet mötte mina finska julstjärnor. Ofrivilligt måste jag sedan ta adjö med darr på rösten, för att rikta mina steg mot Finland, Vasa, nästa termin och allt som hädanefter kommer att hända.

Så här tar min berättelse om praktiktiden i Stockholm slut. Jag vet inte mycket om min framtid, men jag vet att det inte är sista gången jag satt min fot på denna teater.

(jag önskar jag kunde skriva lite till, och lite till... För när jag slutar skriva, då är det definitivt slut. Men det måste ta slut.)

Farväl, tack och förlåt.

Klossarna faller på plats

Idag har det nog varit en riktigt bra dag. Nu vet alla att jag är rätt konstig, så nu kan jag finna mig i min konstighet och bara vara konstig med glatt humör. Det jag har gjort är följt med på repetitioner igen, även om det var en annan föreställning som repades idag, och ÄNTLIGEN fick jag se hur en improföreställning växer fram! Det testades, brainstormades, diskuterades. Så där underbart processigt som det är ibland. Jag satt ju mest på en kant och var tyst, men ibland öppnade t.o.m. munnen och kommenterade. Är jag vanlig nu?

Ska SÅ se denna föreställning när den är klar! Vem följer med mig till Stockholm i vår?

Kvällen ägnades åt det stora Science fiction spektaklet på teatern och även om min lilla finska show i början blev lite "eeh" (mest eftersom jag inte alls var beredd när det var dags att kliva fram på scenen), men själva kvällen var underbar. En helt otroligt svårsammanhängade berättelse om en doktor som räddar världen från robotar. Typ. Nu lät ju det där jätte-enkelt, men det var faktiskt en särdeles fullspäckad intrig som skapades denna kväll.

Huoh. Sista, allra allra sista dagen imorgon.

Sista veckan!

Nu är sista veckan i full gång!


:(


Har inte gjort någonting anmärkningsvärt på teatern i måndags och tisdags. Jag hängde lite med marknadsförarna när de arbetade (det låter som en drös och det var de denna dag: hela tre stycken! Och då är det ju viktigt att praktikanten blandar sig i med sin expertis). Var med på möten. Handlade lite för teaterns räkning. Enkelt, fast kul att ha något smått att pyssla med.

Tror att jag har julklappsläget under kontroll. I måndags var jag ute på stan och fyndade. Jag är ingen stor julklappsinköperska, men tycker att de grejer jag hittat är riktigt bra. Nu är det bara att hålla sig till julafton.

Förutom julklappar har jag hunnit agera domare på en retoriktävling här i Stockholm. Jag blev presenterad som "Improvisatör, skådespelare och student på teaterhögskolan i Finland". Nå. Det kan inte bli alla rätt varje gång. Jag satt och småflinade lite för mig själv för jävlar vilken status man får när man fått den generösa presentationen! Och här är det åter igen dags att inflika med lite egosnack. För fy fan vad jag är bra på att bedöma talare! Jag blev riktigt förvånad själv, här sitter jag med två retorikexperter i samma domarbås, och ger ändå feedback av samma kaliber! Jag har kanske inte vokabulären som får mig att låta lika proffsig som mina domarkolleger, men jag visste verkligen vad jag snackade om när jag gav mitt utlåtande (okej jag blev lite flummig i början för att jag var nervös, och en gång till i mitten när det blev dåsigt, men annars var jag duktig).

Idag har jag fått se Sci-Fi*. På scen. Improviserat. Hur coolt är inte det? Själva föreställningen är imorgon, men jag har ju den stora fördelen att även få följa med repetitioner, och fick därav se en helkvällsshow även idag. Det här blir bra hörni. Dessutom har jag fått en uppgift som jag både ser fram emot och fruktar inför: Den stora presentationen. På finska.

Allt hittar de på, de där improvisatörerna...





* Sci-Fi är en förkortning av Science Fiction. Finländare i allmänhet uttalar Sci-Fi som "SKI-FI". I Sverige uttalar man det i allmänhet "SAJ-FAJ". Egentligen borde det uttalas "SAJFI" med tanke på hur man uttalar det oförkortade uttrycket. Fatta vilken bra kombo Finland+Sverige är!

Kultakurkku

Jag har redan tidigare insett en brist i mig: Sjunga. Och främst då sjunga på scen. Ensam. (Vilket kanske inte är ett så stort problem i vanliga livet. Men för mig är det ett problem eftersom jag av någon anledning då och då hamnar upp på scen och förväntas sjunga.)

Nu ska ni inte missförstå mig, jag ÄLSKAR att sjunga, vråla, hojta, nynna och så vidare. Fråga vem som helst i min familj. Om det är någon som sjunger så är det jag.

Sedan kommer vi till punkten kvalitet. Tja. Vad ska man säga. Jag är väldigt petig när det kommer till musik, och har därför beslutat mig för att mitt sjungande inte är till för hörande öron (bortsett från min familj då, men de är praktiskt taget halvdöva efter allt mitt skrålande att det är sak samma. Plus att det är min familj. Jag skäms inte inför min familj). Men jag önskar någonstans att jag visste att jag kan sjunga så att jag vågade göra det. För min situation ser ut så här:

Ställer jag mig på en scen med syftet solosång så blir jag darrig, nervös, börjar svettas, rodnar och värst av allt: Inte ett knyst lämnar mina läppar.

Med detta intro vill jag inleda berättelsen om "Dagen Fli gick på musikalkurs".

Jag hade startat extra tidigt från Handen, jag hade varit förvånansvärt snabb på morgonen, antagligen ett resultat av att vara nervös och ivrig på samma gång. Man får en hel del gjort med den energin. Kom fram till teatern alltför tidigt, så jag tog mig en avspänningspromenad i Vasastan för att få tiden att gå lite snabbare.
När kursen satt igång var jag peppad fast jag var nervös. Jag visste ju om mina små problem med att sjunga, så jag hade bestämt mig för att inte fjolla till denhär möjligheten utan verkligen ge gärnet.

Så när det sen belv dags att sjunga så SJÖNG jag. Ibland gick det dåligt, men ofta gick det förvånansvärt bra, fast med lite darr på rösten. Och i mitt fall handlar det nog mest om att tillåta sig vara dålig, sjunga falskt, skråla i öronaskärande och ha sjukt roligt. Det är bara att släppa loss.

Jag kände att jag släppte mer än jag någonsin tidigare vågat göra och dagen bara flög förbi. Jag hade så roligt! När det var dags att sluta kunde jag mig åtminstone gotta mig åt att jag i vår komer att få vara med och göra en musikal. Då jävlar!

Inlägget om Örebro

Örebro är säkert en underbart vacker stad på sommaren! Det finns vatten (även om jag misstänker att det var en vallgrav), slott, mysiga caféer där man "Bara" kan "vara" och bäst av allt, underbart sällskap som jag gärna besöker igen :)

Nu råkade det vara uselt väder under den dagen jag var där, det regnade slask från himlen, det var kallt och ruggigt. Men vad gör man i så fall om inte samlar på sig massvis med gott att äta och dricka (och när jag säger massvis menar jag OFANTLIGT KOPIÖSA mängder) och bunkrar sig för att se på Idol. Hur mysigt som helst. Dessutom var det uppehållsväder följande morgon, så vi tog oss efter en lång sovmorgon (med en överentusiastisk Fli som överraskade sig själv i rollen som husmor) ut på stan för att se vad som fanns att se; slottet, gatorna, butikerna och det bästa julbelysningen och den enorma julkalendern som riggats upp på ett av de historiska husen. Tog också och bejakade min inre mummu genom att skaffa mera virkmaterial - bara för skojs skull.

Okej, medges att det syns lite dåligt. Men det är en julkalender! Klicka så ser du!

Hitta tre statyer.

Det är julbocken! Och honom bränner man upp varje år, fast om det är tradition eller
skadegörelse blev lite oklart. Kanske det är båda dera?

Ah, vad är julstämning om inte detta? Julbelysning av högsta klass!

 Uppsala, you've been challenged!

Morgonbloggande...

Jag måste skriva någonting NU för annars kommer jag att glömma vad jag gjort. Torsdag - har jag redan glömt. Fredag åkte jag till ÖREBRO och spenderade hela lördagen där i väldigt gott sällskap. Söndagen blev det musikalkurs för min del. Har aldrig varit så rädd och ivrig på samma gång förut. Jag måste ha verkat speedad. Åkte hem och SOV eftersom jag inte hade någon internetanslutning. Så mycket har jag att göra om dagarna.

Adjöet närmar sig

Packar igen! Inte påriktigt utan bara för att testa hur allting kommer att rymmas med. Det går rätt bra! Kanske jag slipper lämna hälften av mina egodelar på Svea Rikes mark! (jag måste sluta använda utropstecken!)

Jag tror att jag är ivrig på att få komma hem. Igår bokade jag min hemresa (VikingLine, räddaren i nöden) och idag packar jag. Det är ändå över en vecka kvar... Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är hemskt sorligt att lämna min praktikplats. Jag har haft väldigt svårt att anpassa mig, men nu när jag äntligen börjar känna mig bekväm - så tar det slut? Vad är detta för dålig planering?

Tyvärr så är det inte alls roligt att bo där jag bor just nu. Känner mig mobbad och utnyttjad (jag brukar inte ta sånt så hårt, men det är ändå inte roligt). Bidrar nog till att jag vill komma hem, till ett hus där jag inte behöver gå på tå hela tiden. Som tur verkar det som om jag samlar på mig sysslor inför kommande veckoslut och den sista veckan, så tiden kommer kasnke att rusa förbi. Och när allt detta är slut kommer jag att längta tillbaka.

Suck.

Gratulerar Finland!

Grattis mitt kära Finland. Aldrig kommer jag väl att uppskatta mitt gamla, goda hemland som under min utlandspraktik (aaah jag är så FINSK! Tittar på slottsbalen på areena xD).

 

Fast det annars har varit en väldigt bra dag(!) så är jag orolig inför kvällen. För att jag är alldeles ensam i stora Stockholm (vilket inte tänker hindra mig från att gå ut! Men det är just det som oroar mig).

Nu är jag en liten bit ifrån vanlig. Mina framsteg är enorma!

Hår!

Jävligt onödig information i förra inlägget. Håhhå, ibland blir man så konstig.

Jag har haft min mor och syster här på besök. Har sett ett flertal improviserade föreställningar (!!!! helt sjukt bra dessutom, det var sista gången, så det var skruv i denna omgång!!! Sorligt, att detta var sista gången av dessa föreställningar, men mer än lyckat) och har både hört Finlands historia i form av en dryckessång (låter väldigt logiskt nu såhär i efterhand) och fått se Evert Taube gestalta döden i sann Ingemar Bergman-anda. Har dessutom varit på Stockholms Stadsteater och sett deras uppsättning av "Hair". Och den... DEN VAR SÅ FANTASTISK! Speciellt första akten var precis det lyckopilleret jag behövde; Musiken, springandet på scen, rösterna, rekvisitans oändlighet, ljuset AAAAH! Så bra. Jag satt och jännäde längst ut på stolsitsen och kunde inte fatta hur det är möjligt att någonting så fenomenalt spelades framför mina ögon. Grymt!

Idag hade jag sista gången av min kära kurs. Allt med praktiken lider mot slut. Jag hade ändå sjukt roligt och det blev ett lyckat tillfälle. Som jag utvärderade mig själv: Jag var knäpp men inte korkad. Då blir det bra. Let the sunshine in.

Feg

Skrev nyss ett väldigt långt inlägg. Men jag fegade ur.

Packningssimulering

Det känns så sorligt, jag började packa idag. Inte för att det är någon brådska, men jag ska (försöka) skicka hem hälften av alla mina grejer med min arme moder och syster som kommer på visit till Stockholm (pust, lång mening). Så nu har jag en massa grejer i samma kappsäck som jag för snart tre månader sedan släpade hit. En simulation av "hur det kommer att se ut på den stora avfärdsdagen". Det ser inte lovande ut... Jag kommer att bli tvungen att lämna grejer till välgörande ändamål innan jag åker (vilket kanske inte är så dumt, när jag tänker efter).

Och annars då. Har jag gjort någonting spännande? Svar: Nej. Eller jo jag var på skrivkurs igen, men jag vill inte skriva, jag vill leka. Tre timmar skrivande ger mig skrivkramp (speciellt handskrivning, vem gör sådant nu för tiden? Jag skriver inte ens dagbok för tillfället eftersom jag bloggar, så jag har aldrig möjlighet att träna upp mina skrivmuskler). Så egentligen har jag åter igen bara suttit och rullat tummar känns det som. Och det är då som tankeverksamheten kör igång och det är inte bra. Tror jag har nämnt det tidigare. Thinking causes damage. Det ska bli mitt motto.

Pynt i stugan

Håhhå. Så var man tillbaka i Sveariket. I måndags hoppade jag åter igen ombord på det norska flyget och hamnade här. Dumt kanske att ta morgonflyget på måndagen, jag är en extremt nervös somnare, så om jag vet att det är någonting som händer måndagmorgon så somnar jag inte. Så var också fallet denna gång. Klockan 2 måndag morgon såg jag på min klocka och började känna paniken inom mig: "SOMNA DÅ FÖR FAN! DU SKA JU UPP TIDIGT OCH SÅ HAR DU KURS PÅ KVÄLLEN!!!!!". En väldigt bra avslappningsmetod -.-

Så måndagen var jag trött. Som tur hade teatern en massa lyckade möten (som jag visserligen inte deltog i, men i alla fall. Det var kanske för att jag inte deltog som de blev lyckade?) så stämningen var rätt livad runt omkring mig, som jag tacksamt tog emot genom att vara, inte bara osocial, utan antisocial, och gick därav inte med och lunchade. Fy skam, sånt får man ju inte göra.

Kursen gick sådär. Jag var ju faktiskt jättetrött.Och kanske fick detta tillfälle inte ens någon hederlig chans, eftersom den var så hårt ownad av förra gången.

Idag har jag också mest suttit isolerad på kontoret, medan mycket viktiga möten pågått. Mellan varven har jag fått julpynta på teatern! Kul! Men under varven har funderat på min prestationsångest, och försökt förstå mig själv: Varför klarar jag inte ens av att julpynta, utan att oroa mig för om de tycker att det blir bra?

Jag har blivit en knäppis!

Flitiga Fli

Det är söndagmorgon (okej eftermiddag, men det känns som morgon) och jag är i full gång med att baka blåbärsscones och planera ungdomskurs! Ville bara säga det :D Sådär första advent i ära.

Skolkande tomte

Sitter och njuter av en trevlig lördagseftermiddag hemma i vårt vardagsrum, med hunden tätt ihopkrypen (-krupen?) intill mig. Så chill. Har verkligen satsat på att inte göra ett dyft medan jag är hemma, hittills har jag lyckats rätt bra med den uppgiften.

Har varit en riktig liten skolkare från praktiken denna vecka. Både torsdagen och fredagen hoppade jag helt sonika över, men kanske det kompenseras av att jag varit på kurs varje kväll denna vecka? Vissa kvällar t.o.m. två gånger! I tisdags var det åter igen kursuppspel (det märks att terminen börjar gå mot sitt slut med kursuppspel nästan varje vecka) och jag stod som vanligt i biljettkassan. Det var en lyckad föreställning, de som stod på scen var verkligen i sitt esse och gjorde det bästa ifrån sig någonsin (eller åtminstone av de gånger jag följt med på deras kurs). Sjukt kul! (äh, "sjukt" i den bemärkelsen jag använde det i ovan är så fult. Måste hitta fler förstorande/betonande adverb)

I onsdags hade jag ett kärt återseende med skrivarkursen (äntligen!), men mitt skrivande ville inte riktigt bli någonting alls. Istället tog jag ut svängarna när vi skulle hitta karaktärer på golvet. Högstatus, lågstatus, cowboy, barbie och jultomten var karkatärer vi experimenterade med bl.a. Min julgubbe använde sig av ett väldigt olämpligt röstläge för mig själv så nu har jag haft ont i halsen sen kursen, men det gör inget för det kändes bra att våga vara lite galen på kursen (jag gör ingenting galet just nu, jag är bara torr och tråkig!!!). Hade verkligen inga hämningar utan tog allting till sin spets (på gott och ont...).

Det har varit en bra vecka, men på tiden för mig att komma hem.

Hög på scen (och fortsättningen på egoboosten)

JAG ÄR TA MEJ FAN BÄST PÅ ATT HÅLLA KURS!!!

Även om jag låter som en total egoist i de senaste två meningarna på denna blogg så måste jag hålla med mig själv. Igår höll jag det bästa kurstillfället någonsin! Och inte bara bland de kurserna jag själv hållit, utan alla kurser som någonsin hållits var som helst och av vem som helst i VÄRLDEN! (ödmjukhetens barn, det är jag) Nu kommer jag såklart aldrig att kunna toppa (herregud vad svensk jag låter) men detta är verkligen vad jag behöver just nu. Känslan av att vara bra på någonting, beviset för mig själv att det inte är jag som har blivit knäpp, utan att omständigheterna gjort mig knäpp (för knäpp är jag, det kan vi inte bortse ifrån). Jag gillade vad jag gjorde, jag tog in impulser från eleverna som jag tänker ta in nästa vecka och jag hittade rätt trådar att dra i för att hjälpa dem bli bättre.


Ah, kan gotta mig hur länge som helst, men det är kanske inte så roligt att läsa om.


Sen så har jag ju också deltagit på den allra mest avancerade nivåns kurstillfälle och skrattat mig tårögd, samtidigt som jag domnar på stolen av att bara sitta. Om jag kunde få en ärlig chans att försöka, då jag vet att ingen dömer, då jag kan stänga ute vad som finns omkring mig och bara ta in vad som händer i detta nu på scen, om det skulle vara som det var i början. DÅ skulle jag bara kasta mig ut på golvet och experimentera. Åh vad jag saknar. Saknar känslan. Man blir faktiskt hög av att få stå på scen. Det är inget sammanträffande att flow är ett vanligt förekommande ord i teatervärlden... Hoppas jag en dag kan hitta tillbaka dit.




Men fan vad jag är bra på att hålla kurs.

Behovet av en egoboost inför morgondagens kurs

Jag är ta mej fan bäst på att göra kursplanering!

Så obvious att jag är osäker. Kul med knapp.

Uppsala-Uppsalat-Uppsalor...

UÄÄÄÄ! Jag har inte uppdaterat på en vecka!!! Hur mycket kommer inte att ha försvunnit i mina minnesluckor och hur ska jag återuppta bloggandet efter detta? Var ska jag börja?

Har jag sagt att jag blev befordrad inom rimliga gränser? Jag får leda en kurs! Fenomenalt! Förra veckan blev jag dock så stressad över att jag ska göra en massa grejer jag inte har ett hum om att det gick lite ur styr hela grejen. Men nu är jag beredd på att jag intar positionen som kursledare genast på måndag, och då ska det fan i mig bli lite vett av den kursen. Så det så!

Tisdag vill jag inte prata om. Det var bara blaj (eller är det en undanflykt till att erkänna att jag glömt vad jag gjorde i tisdags?). Onsdag var det föreställning. Så det fanns att göra. Sen stack jag innan föreställningen tog slut för att bege mig mot det allra härligaste Uppsalat! (bestämd form av Uppsala ÄR Uppsalat. Jag är helt säker!)

Fick se Mefisto på Uppsala Stadsteater. Hur mycket fanns det inte att analysera i den pjäsen! Jag hade hoppats på att skådespelarna hade hållit truten så att jag hunnit förstå all den symbolik som enbart förmedlades genom synen. Det blev mycket att ta in, men otroligt stimulerande för min analytiska själ. Det känns som om jag fortfarande lever i en viss efterdyning av den pjäsen. Den var otrolig, provocerande, fascinerande, frustrerande. Jag önskar att jag sett femtimmarsversionen!
Sedan firades kvällen i gott sällskap inpå småtimmarna och dagen som följde var en avspänd shoppingtur. Uppsalat levererar högsta klass åter igen!

Fredagmorgon steg jag upp i lovligt god tid för att hinna till en föreläsning på Södersjukhuset som teatern erbjuder. Jag bara älskar denna föreläsning, socialantropologi is the shit! Väl tillbaka i teaterns lokaler hölls det möte och så segade jag och så åkte jag till åland med väskan fylld till bredden av Lidls kaffepulver.

Veckan slut.

Jobb-period.

Har igen känts lite jobbigare. Puh och suck.

Av någon anledning lyckas jag sitta hela dagar på teatern och bete mig mer eller mindre förvirrat. Fredagen gick åt mer eller mindre till möten av alla dess slag och jag kände mig relativt modig. Sen blev det kväll och improvsierad musik flödade i lokalen, à la kursuppspel, och jag fick både stå i biljettkassan och agera amatörljustekniker. Det är ju coolt.

Så här glada är inte mina tänder

Följande morgon, det vill säga lördagen, måddes det inget vidare. Det handlade inte om någon krapulantisk tillvaro utan om tänder. Mina tänder är stora och många och min mun är, till trots, alldeles för liten för alla dessa tänder. Det verkar också som att det är tillökning igång i munnen, visdomständerna kanske är påväg att födas. I alla fall har jag mycket ont och spänner hela nack- och övre ryggpartiet. Strålar smärta ut i kotor och huvud. Så jag sover inget vidare. Alltså var jag trött och butter på lördagsmorgonen.

Orsaken till varför jag inte sov ut just denna lördagsmorgon är naturligtvis plikterna (haha, plikter, as if va...), dvs en kurs för teckenspråkstolkarna som tolkar teaterns föreställningar ibland.  Det är så coolt med teckenspråk. Jag hade en kurs i gymnasiet och jag bara ÄLSKADE teckenspråk så mycket, och fascinationen sen kun jatkuu. De fick prova på lite improövningar och dessa tolkar är denomenalt duktiga på impro må jag säga. Asgrymma!

Ovan finska Sigmarks video. Asgrym han med!

Någon som inte var så asgrym var jag själv och var ganska nere efter kursen, även om det varit roligt. Jag kan aldrig uppfylla förväntningar. Allt jag förbereder mig inför går åt stöpet av någon orsak. Prestationsångesten får mig att tvinga mig själv till att försöka prestera bättre än jag gjort tidigare och ju längre jag håller på med någonting (t.ex. teater) desto större krav lägger jag på mig själv. Nu har jag uppnått ett stadium av total knutenhet och kan inte alls släppa loss, utan låser mig i rädsla om att det inte blir perfekt. Jag är knäpp.

Hjälpte till både med föreställning och kurs under dagen och fick göra allt från att köpa godis till att eskortera kursare till sin undangömda lokal. Fick se en fantastisk improviserad barnföreställning och på kvällen se en teckentolkad föreställning, som även den verkligen var värd att skriva hedrande ord om. Den var häftig, superkul och framför allt kaotisk på just rätt sätt (säger bara 10 improviserande personer på scen, det är en utmaning).

Kvällen tog inte slut där för mig, utan den fortsatte i form av en mysig glöggkväll. Har haft ett verkligen upp- och nervänt veckoslut.

Nu har jag blivit vuxen, jag dricker (och analyserar surprise,surprise) blossa.

Märk att jag oftare använder mig av uttryck som "asgrymma" och "mysig", håller jag på att bli svensk eller?

Ett cirkeldiagram över tankeverksamheten i hjärnan på en praktikant

Jag hade en tanke för en stund sen.

Men vad tänkte jag på egentligen?

tomt tomt tomt tomt tomt tomt tomt tomt tomt tomt

Men det var ju något....?!

Va fan.

Nej vänta. Vad händer nu?

Åh shit. Nu pratar de om något. TA IN ALL INFO.

TA IN ALL INFO.TA IN ALL INFO.TA IN ALL INFO.TA IN ALL INFO.

Jag fattar inte ALLS vad de pratar om.

Kan jag inflika med något?

Hmm. Kanske jag vågar nämna... Eller nej, det skulle bara bli konstigt. Eller kanske i alla fall...

Nej...

Jo.

Neeeej....

Eller jo, jag vill nog inflika. Så jag inte verkar osocial.

Eeeeh.

Nä. Nu är ögonblicket förbi.

Krhm. Bäst att jag inte säger något då.

Vänta nu, jag hade en tanke...

Hyllning och hat

Jag har under veckoslutet blivit påmind över hur mycket jag behöver mina vänner. Jag saknar er fast jag är dålig på att visa det. Bara så ni vet. My bad.

Här ville jag sätta in en bild som visar min uppskattning, men allt vän-igt på google har Nalle Puh-tema. Jag hatar Nalle Puh. Så grym är jag.

För övrigt så har det varit lite tråkigt på teatern idag (fast det var mötesdag). Jag blir lite ynklig när alla är på plats. MEN jag fick vikariera ungdomskursen (igen) och det må jag säga var en sann glädje. Idag var de fyra stycken, vilket betyder tillräckligt många för att genomföra min finfina, nya planering jag gjorde imorse (JAJJAMÄN jag är effektiv, har stigit av färjan 6:30 imorse, åkte till Handen, sov en halvtimme, åt en smörgås, gjorde en ny planering fast den gamla var oanvänd och for till teatern på nästan utsatt tid). Jag hade skitkul och var nog lite skrämmande när jag nu tänker på ddagens prestation. Stolt är jag över att det blev en improlektion och inte en dramalektion och att jag hade så superfenomenala övningar (alltså det finns ingen hejd på hur mycket komplimanger jag kan ge mig själv när jag sitter ensam framför min dator. Jag borde skämmas men det gör jag inte).

Försöker sammanställa alla nya övningar jag har lärt mig. Det är så småningom dags att skriva protfolio ju! (O-ou. Får man copypaste:a sinn blogg månntro?)

Nu måste jag ju ändå sätta in en bild av Nalle Puh. Hat.

Såhär bloggar en sann (och väldigt osarkastisk) optimist!

Synd att sagan inte tar slut i förra inlägget. Min dramaturgiska kurva kommer att suga så himla mycket nu. Ack. Idag har jag känt mig jättekorkad. Så där som vanligt. Obehagligt äckligt dumkorkad. Vad gör jag för fel?

Äh, skit samma. Jag såg just en video på youtube som var den sorligaste och mest uppmuntrande videon i världen (jo den var det!). Fick lust att gråta lite (och med tanke på hur många som vet att mina tårkanaler är väldigt svårkontrollerade så kan jag väl erkänna att jag faktiskt grät en skvätt). Men nu känns det som om jag är unstoppable. Eller något ditåt.

Imorgon ska jag IGEN till Finland. För det verkade som en så bra idé. Nu är det ju så att jag inte ens hinner vara 48h på finsk mark, men påriktigt så vet jag inte vad jag skulle göra ett veckoslut här. Påriktigt. Jag gillar verkligen Stockholm, men min sociala kompetens bör slipas något innan jag kan se mig som en bestående del här. Jag har glömt hur man gör när man skaffar vänner... Som tur borde en stor drös av mina finska vänner befinna sig på samma ställe under veckoslutet så det är bara att hålla tummarna att mina mindre-än-48-h räcker.

Usch vad deprimerande jag låter. Vad måste jag packa tills imorgon? Behöver jag något med mig? Tandborste och pyjamas kanske. Gud vad onödigt att blogga om sin pyjamas. Nu ska jag visa hur lite det behövs för att få mig att gråta: (måste säga att jag är en sann optimist idag! xD)

Bubblan som sprack och spred lycka

Nu gick det ju så, att jag inte skrev något inlägg igår. Jag var alldeles för kollrig för det. Men en sak är säker. JAG BORDE HA SKRIVIT ETT INLÄGG IGÅR! Det hände någonting då.

Dagen började väl ganska vanligt. Slött och lite sådär "det finns ingenting att göra så jag surfar på internet, thankgod att det finns en ledig dator". Och när kontorsdagen började gå mot sitt slut så kom någon på den fina idén att gå ner och repa, bara för skojs skull. Det roliga i denna story?

ATT JAG FICK VARA MED! Och jag lider ju av världens prestationsångest så det var ju inget spektakulärt som uppstod i den stunden, men för mig var det spektakulärt. För hela praktiken har jag haft någonslags bubbla omkring mig som varit fylld med social okompetens, men nu kändes det som om den bubblan sprack!

Idag har jag kännt mig übersocial (inte då förstås i vanliga mått mätt, men i praktikmått mätt). Jag har pratat med alla och t.o.m. varit med i diskussionen på lunchen. W-O-W. Min teori om mig själv (och tro mig, jag har löjligt många teorier och analyser om mig själv, jag är väldigt egocentrerad på det sättet), att jag lär känna folk genom att göra saker tillsammans med dem tog sig i uttryck i praktiken. Jag kan inte smalltalk:a. (UJ! SKENHELIGHET I HÖGSTA GRAD!!! I alla fall för mig.) Jag tvingar mig prata om saker som inte intresserar mig för fem penni. Så ifall nån någonsin hamnar i en smalltalkative situation med mig så vet ni att jag är fejk. Be mig i så fall att dra åt skogen eller typ tapetsera ett rum tillsammans med dig. Vår relation kommer att må mycket bättre.

Så under detta rus har jag även gått på kurs, besökt ett mummukafé på 15kvm där operakonserter lär ska hållas och fått en kusin. Glädjen är stor :D

Jag är bäst jag är bäst jag är bäst jag är bäst.




Egoist, javisst!

 -.-

Ödets gliringar

Det kändes som om det var dags att börja uppdatera (ordentligt) igen. Jag kände mig tvungen till att ta en paus eftersom
a) jag bara skrev en massa flum
b) jag hade en dålig vecka förra veckan
c) jag inte tyckte att det kändes roligt att känna sig tvungen till att uppdatera

Men nu känner jag mig rätt back on track!

Om jag bara kunde minnas vad jag egenligen gjort förra veckan. Det finns ju faktiskt en orsak till att uppdatera varje dag...

Kan åtminstone konstatera att det var riktigt jobbigt förra veckan. Fick inte följa med på ett företagsjobb, men jag gjorde i ordning sminket (eller vad man nu kan förmå sig att kalla den gegga som de smetar i ansiktet innan föreställning) istället. Var pedant. Gick på ungdomskurs. Sedan tomt. Tomt tomt tomt och hela praktiken kändes meningslös och jag var trött och slut och ville inte längre. Onsdagen var katastrof. Torsdagen var åter igen en bortdomnad dag. Sedan kom fredagen som faktiskt gjorde min vecka lite lite bättre. Tog det lugnt på teatern, kände mig inte ångestfylld och fick åka hem (alltså hemHEM) efter halva dagen. Som tur.

Idag har jag återvänt från det ljuva Fin-landet till ett rätt avslappnat Stockholm. Teatern var tom på folk och jag gjorde som vanligt inte så mycket. Men jag kände inte någon press för det. Förberedde lite ungdomskursen jag skulle hålla på kvällen. Letade efter mystiskt försvunna mejl i min inbox. Fick se en provföreställning. Nice.

Mitt väldigt omfattande ungdomskursvikariat gick något åt stöpet då det bara dök upp två ungdomar. Synd, men har i alla fall visat prov på att bara hitta på ett helt kurstillfälle i stunden. Mäktigt improviserande, mindre lyckat resultat. Jag hade gärna erbjudit högre kvalité på dagens undervisning, men vad gör man? Om jag hade vetat från början att de bara skulle bli två personer skulle det inte ha varit några problem, men nu blev det lite "Hej ska vi testa såhär? Oj det lyckades ju nästan... Ehhe."

Suck. Varför känns det som ingenting blir som planerat under denna praktik? Ödet tittar ner på mig och hånskrattar...

Just så.

Har inte uppdaterat. Orsak:

Sthlm-Dalarna-Åland

Senaste uppdateringen jag gjorde var från i onsdags. Idag är det lördag. Det har hunnit hända hurja mycket sedan dess.

Efter onsdag kommer torsdag (jag skriver inte dessa självklara meningar för att irritera någon, jag är bara allt för dum i huvudet just nu för att skriva ett halvt ostrukturerat inlägg). På torsdagen gjorde jag kanske inte så mycket på kontoret. Kanske beskar jag lite papper igen. Kanske försökte jag mig åter igen på att använda borrmaskin och skruvdragare (på den fronten intet nytt). Kanske lyckades vi inreda teatern på ett ytterst coolt sätt inför kursuppspelet samma kväll. Kanske gick vi igenom lite musik inför kursuppspelet också.

Kanske var det actionfigurer vi dekorerade teatern med?

Jag är åtminstone fullständigt övertygad om att jag den kvällen stod i biljettkassan. Fick se en fantastiskt improföreställning och var slut när jag kom hem.

Samma dag beslöt jag mig att åka till Dalarna på en teaterfestival. Fredagen jännäde jag alltså över vad kvällen skulle föra med sig, medan jag skickade iväg brev och delade ut reklam i teaterns namn.

Teaterfestivalen i Dalarna blev kort för min del, men jag fick träffa en underbart inspirerande familj, som jag dessutom fick bo hos, se en tårframmanande föreställning (som egentligen var en revy, men det var så vackert) och delta i en nätverksdiskussion och se lite nya ansikten. Skulle ha varit underbart att stanna lite längre. I morse drog jag ändå iväg med mitt pick och pack och landade slutligen på Åland. Mitt hem nummer 3 för tillfället :)

Om jag inte skriver ner det här...

...så kommer jag att glömma det.

Dagens:

Förmiddag - möte
Lunch (förutom lunch) -traska till chokladfabriken och hämta säckvis med choklad!
Eftermiddag - föreställning, ett underbart ihopkok av de mest slumpmässiga scener jag sett på länget. Vad var det jag såg egenligen. I alla fall var det roligt som bara den.
Efter eftermiddag - träff på söder (åh visst låter det Stockholmskt? Jag är så kovis.). Nice! Smällde i mig en pizza och ville först snåla med dricksen. Sen betalade någon av oss dricks i alla fall. Jag tror att det inte var jag.
Kväll - kurs i kreativt skrivande. Det var en intressant kurs. Kan absolut tänka mig att fortsätta gå den under höstens lopp. Men det går ju så mycket annat jag OCKSÅ vill gå.
Kväll kväll - bloggar fast jag borde gå och lägga mig.

Nu. Sova. Hyperdypermodet jag hade i somras är tillbaka. Kan man få ett släng adhd då och då eller måste det vara kroniskt?

Finsk impro?!

Idag har det varit en ganska slö dag beståendes av en massa kollande på olika klipp från "impro"program på TV (kan ju säga att Finland vann den landskampen 2-0. Because this stuff matters if you are a Finn!). Jag visste inte ens att impro var så stort i Finland. Shame on me.

Kvällen passade jag på att tillägna kurs, för det tycker jag om. Tänk om man skulle hitta tillbaka till sitt lyckliga amatörs-jag och inte bara fastna i sina egna tankar. Alltså min hjärna fungerar i stil med en rostig köttkvarn för tillfället, allt som kommer ut är segt med en litet äcklig bismak. En gång i tiden var jag rapp i käften, högljudd och kaxig, men nu är jag bara en liten blöt fläck på golvet, känns det som (ursäkta min överdrivet generösa användning av metaforer). Huoh. Men det går bättre och bättre. Efter sommaren var jag totalt igenrostad men nu har jag väl lyckats återvända en aning. Vill bara släppa loss! (och rusa galet ut över en äng medan regnet öser ner och jag är barfota och fryser lite men det gör ingenting för jag är fri och kan nästan känna hur jag lyfter från marken!)

Jag älskar parenteser. Nu fick jag det erkänt.

Imorgon blir det föreställning! (och möte!!!)

Dagens underhållning!

Nån hade postat "Pelle Hermanni":s intro på facebook, och jag blev så NOSTALGISK! Inte var det något bra program, men det var ju ett inslag i "Pikku kakkonen" och då tittade man ju på det. Åh, ljuva barndomsminnen - allt jävla skit man tittade på...

Inte nöjde jag mig enbart med ett litet fjuttigt intro. Jag fortsatte bläddra på Yles "Elävä arkisto" (Levande arkivet?) och gissa vad annat som dök upp. It all came back to me...

Ansa ja Oiva! Synd att klippena från "Nukkesairaala" inte gick att ladda upp här. Men på Elävä arkisto finns dom, och det programinslaget borde få pris för bästa introt EVER!
Finnes här: Följ länken till "Nukkesairaala osa..."

Rölli <3

Alltså jag vet att jag är världens eläväarkistonörd när ja säger det här, men Elävä arkisto har ett så underbart klipp från Rölli som heter "Röllimetsän ensimmäinen televisio": Titta på klippet här!

Rölli tittar på ett svart skynke
"Tätä ohjelmaa minä pelkään, pannaanpa pois"
Rölli tycker att det inte kommer någonting bra på TV så han bestämmer sig för att göra ett eget tv-program
"Hyvät television katsojat, esitän nyt teille... ehäm... Khh. Mitäs minä nyt oikein esittäsin?"

Alltså helt ljuvligt. Rölli är ljuvlig.

Jag har aldrig varit ett stor beundrare av finsk TV men detta är grejer man minns, bl.a. Pikku kakkonen ("Varokaa heikkoa jäätä. Hööuuum." Jag var livrädd för den uppmaningen!), Susikoira Roi, Simon taikateltta ("KIRSTIII!"), Mumin, Urpo ja Turpo, Tohelo ja Torvelo (ja Duppaduuliksi)...

Ah barndomen.

Ännu ett klipp som heter "Kiinalainen juttu". Vem minns?
Kiinalainen juttu

Ps. Enligt kommentarerna till "Varokaa heikkoa jäätä"-klippet så är de flesta som såg det som barn traumatiserade. Jag sa ju att jag var livrädd! Får fortfarande kalla kårar.

Showcase, Epic.

Kort och informativt. Har haft grejs att pyssla med tack vare showcase-lunchen med företagstanttor och farbröder, samt föreställning idag med mig i biljettkassan (trodde du att jag skulle stå på scen? HAHA, inte med självförtoendet jag har för tillfället - i klass med en myggas).

Imorgon är jag jätte-ensam i Stockholm :( jag hoppas jag hittar på någonslags underhållning.

Vad bitter jag låter.

De stora fikabullarnas dag

Idag var det företagsjobb. De hade enorma bullar till fikat. Och så fick jag se utomordentligt välfungerande forumteater. Det var det.





















 Nå NEJ! Nog har jag mer att skriva än bara fem meningar. Fem meningar är liksom inte min stil.




...






Ja. Så har jag handlat schampo och balsam idag. Och hårinpackning. OCH en jacka.

Och mat.

JA, så har vi firat ett födelsedagsbarn (-vuxen) på teatern idag. Med TÅRTA! Skoj!

Imorgon är det S-H-O-W-C-A-S-E






...






Nu avslutar jag nog detta inlägg.





















Eller...?

Professionell lekare (ja, alldeles riktigt: LEKare)

Vi har haft trollerirepetition idag. Jag fick agera publik (dels eftersom jag inte övat, och dels eftersom jag inte hade med några grejer). Kommer SÅ att åka till Sthlm i vår och se föreställningen "Magi!". För dessa improvisatörer är verkligen multitalanger. Trolla, improvisera, allt går.

Annat jag gjort idag är räknat kärl inför Showcase som är på fredag. 50 fat, tallrikar och asietter har jag staplat upp på bardisken. Och så har jag BÅDE svarat i telefon OCH skickat mejl i teaterns namn! Supercoolt, jag känner mig proffsig. Mitt kaffe lär också smaka bra, vilket ger mig extra pondus i min proffsighet. Synd bara att jag inte uppfattar själv om det är gott eller ej, svenskt kaffe är lite... Mjaah.

På kvällen var det kurs! Nybörjarkurs! Supercoolt! Jag saknar så mycket den där kravlösa, roliga leken som teater var för mig när jag började med det. Men nu fick jag leka igen. Jag drogs riktigt in i mitt "playmode". Det var nästan så att jag i något skede tänkte säga: "Kan vi inte leka att de här pappren är diplom och jag är lärare och delar ut dem och...". Och så insåg jag: Jag är vuxen. Jag kan inte säga "Ska vi leka...".

MEN JAG VILL JU!

Tur att jag är i rätt business. Jag tänker leka livet ut, AND I WILL TAKE YOU DOWN WITH ME!

Bra att vi fick det uträtt.

Fonduetallrik?

Igår var det inte en rolig dag. Jag steg upp klockan fem (FINSK TID. Det är klockan FYRA svensk tid) och tog första bästa plan till Arlanda. Det regnade i bägge länder. Jag anlände till teatern. De åkte på ett företagsjobb, jag fick inte följa med. Trist.
Jag gjorde inte så mycket på teatern efteratt de åkt, var bara trött och förkyld och bortdomnad. Försökte planera min höst. Det visade sig vara svårt.

Trodde att jag skulle vara alldeles hysteriskt ledsen när jag kom hem, men någonting fick mig på bättre humör. Kanske för att en halv familj satt i soffan och tittade på TV när jag kom hem, så det var lite liv och rörelse i huset. Jag åkte till butiken för att handla, hittade en UNDERBART rolig och billig inredningsbutik och köpte en spegel, en liten tallrik för fondue (? jättekonstigt, jag tänker använda den för mina använda tepåsar. Lät inte smart det heller) och en ljuständare. Det kostade 25kr. Konstaterade att matbutiken var desto dyrare (jag trodde att mat var någonting som var billigt i Sverige. Så fel man kan ha...). Men man måste ju äta.

Så här fin spegel får man INTE för 12 kronor. Men nästan.

Idag var det en mycket roligare dag (antar att jag var mycket gladare eftersom jag stigit upp en mycket mänskligare tid). Det var måndagsmötesdags! Det lönekruxkontrolldags! Det var repdags! Och så fick jag koka kaffe (DET NI!), tejpa fast en affisch på reklamtavlan och fylla bokningsbladet.

Imorgon ska jag på kurs! Och det gillar jag ju!

Massinlägg som handlar om för mycket grejer att läsa om

Jag lovade att skriva i fredags. Så blev det inte. Och jag har faktiskt en jättebra ursäkt, plus dåligt samvete ändå. Men det har bara VARIT.SÅ.MYCKET.

Företagsjobben jag varit på har allt varit för enormt satsade masspubliksframträdanden till små workshoppar, samt diskussioner med gubbar med höga positioner inom sitt företag. I tisdags var vi på ett konferenshotell där en stor skara samhällsplanerare skulle lära sig om spontanitet, samt bli lite underhållna. Jag fick en hel del filmmaterial från evenemanget som kommer att bifogas till men presentation om min praktik när jag väl kommer hem.

Onsdagen var de coola bossarnas dag. Jag hade suttit tyst längst bak i konferensrummet och bara följt med föreläsningen om härskartekniker och forumspelet. Det var en dag jag kände att nej nu tamejfan vill jag också vara med! Sagt och gjort. När bossarna delades upp i två grupper och de få kvinnor som tillåtits höga positioner i företaget hamnade i den gruppen som inte blev kvar i rummet, blev jag ensam kvar med en drös gubbar. De skulle coacha en karaktär som inte kom överens med sin kollega. Karaktären gubbarna skulle coacha var en kvinna, och tydligen gav detta vissa av gubbarna svårigheter att coacha objektivt (ett tips var t.ex. "använd din kvinnliga charm". Superbra tips hördu.).

Dessa gubbar var väldigt samspelta. Så samspelta att de inte riktigt kunde gå framåt i sin diskussion, så då beslöt jag mig att hoppa in som en frisk fläkt. Och det var kul, jag gillar ju att diskutera. Och av detta lär vi oss vad? Jo, att man måste komma ihåg hur viktigt det är med nya impulser utifrån. Diskussionen hade dött ut och ingen hade någonting nytt att komma med, och jag kände att ämnet absolut inte var färdigsnackat. Jag måste också själv komma ihåg att jag inte bara ska nöja mig med det gamla vanliga, utan föröka ta in nya saker, hela tiden. På så sätt stannar jag inte i samma, bekväma sätt att tänka, utan tvingas tänka annorlunda. Det blir säkert en massa blaj, men ur det kan det också födas någonting riktigt bra.

Usch, jag ber så mycket om ursäkt för mitt språk. It's not what it used to be...

Torsdag var fullspäckat. Jag åkte till Bromma, jag åkte taxi ut på landsbygden, taxichauffören var upptagen med att räkna kor (eller detta är vad som sagts åt mig, jag har ingen jävla aning vad han höll på med egentligen) så han körde fel, men tillslut var jag tillsammans improvisatörerna framme vid ett idylliskt, lantligt hotell vid mälarens strand. Så fint! Och där var det workshops för tandläkare som stod på agendan. Jag följde med tre workshopar (shoper?) samtidigt och antecknade övningar för brinnande livet. Jag är inte mig själv, men är åtminstone någon, och detta bevisade jag denna dag. Kanske var det den smarriga prinsesstårtan till fikat som gjorde mig så glad? (eller den övriga maten, superdupernami)

Och eftersom jag kände mig som om jag vore on the top of the world (en överdrift men ändock) så sa jag att jag följer med på fyratimmarskursen på kvällen.
Inget ont med det: Det var SÅ roligt, jag satt och skrattade så tårarna rann. Efteråt var jag alldeles mör och hyperaktiv.

Det var ungefär det jag har gjort, plus att jag har sovit dåligt. Hela fredagen gick på något skumt sätt åt till att åka hem i turbulenta moln. En lördag som var full av kalas och jag är alldeles slut. När är det min tur att få semester?

Företagsjobbsrumba!

Igår var vi på företagsjobb, idag var vi på företagsjobb, imorgon är vi på företagsjobb. Det är superkul att vara med på gigsen, men tröttsamt, så jag går på svag sparlåga på kvällarna. Därför uppdaterar jag bara för att påminna mig själv att imorgon eller på fredag skriva lite utförligare än detta om vad jag sysslat med sen i tisdags.

Märk mitt underbart korrekta och välformulerade språk.

Äsch, jag går på sparlåga. Nu i sängs för att imorgon vara en tidig fågel på brommaplan!

Deppigt

Idag är det en deppig dag. Jag vet inte varför, men den där känslan som ibland smyger sig på var och en av oss - den är påsmugen idag på mig.
Är trött på att jag inte kan vara mig själv, är trött på att bo hos någon annan, är trött på grund av att det har blivit höst och så är jag trött bara på grund av en så enkel orsak som att jag inte sovit så bra inatt.

En dag man helst bara hoppar över, blir kvar under täcket och struntar att det händer saker i världen utanför.

Ungdomskurs!

Har (förutom hjälpt till i snickeriet) varit på ungdomsimprokursen idag. Gillade starkt! Gruppen är liten men superhärlig och jag önskar att jag får vikariera nån gång. Är redan inspirerad och försöker tänka ut en massa övninga som de skulle kunna tycka om och ha nytta av :)

Jag tycker verkligen jättejättejättemycket om att spela teater, men jag kommer aldrig att övervinna min prestationsångest, därför älskar jag verkligen att hjälpa andra att få en chans att stå på scen.

Detta är mitt kall.

Uppsala!

Uppsala Stadsteater var så glada över sitt jubileumsår att de tappade alla sina ballonger!

Är på ett äkta studiebesök i Uppsala med vinkväll, sushi (som vi ännu inte ätit men i alla fall), teater och - bäst av allt - födelsedagstårta på torget. Ur(k)kul med massvis mänskor som suktar efter att få en liten skiva av den 60 meter långa skapelsen.

Nice! Fli <3 Uppsala!

Denna tårta har jag fått smaka

En portion rå fisk

Snaps är äkta homografi!

Den mest normala dagen ever! Jag har t.o.m. lyckats knäcka några mer eller mindre dåliga skämt! Jag börjar känna mig hemma, tror jag :) Snaps! (alltså ljudet man åstadkommer när man knäpper med fingrarna, inte den alkoholhaltiga drycken)

Något nytt och spännande har det knappast hänt, vi jobbar fortfarande med scenografi, idag har jag målat och det börjar likna något. För övrigt är det full rulle på teatern eftersom det faktiskt går enormt bra för dem, vilket ju är super att se (wow man kan livnära [=inte svälta] sig på kultur!!)! Mycket möten, vilket jag fått förstå att är svenskars specialité. Har själv varit med på ett bara för att smälta in i det svenska näringslivet...

Det blev en mysig kaffe- och pastakväll på Kungsholmen som kvällsunderhållning.

Fantastisk dag!

Imorgon nya äventyr: Uppsala!

(är det inte typiskt jantelagsfinskt att inte ha så mycket att säga när det varit en bra dag, men massor att klaga på när man haft en dålig?)

Och jo, på tal om homografi (från wikipedia):

• "Får får får?" med betydelsen "Föder fåren ungar som också kallas får?"

• "Var var var var var?" med betydelsen "På vilken plats befann sig varje vaksam plattfisk?"

• "Bar barbarbarbarbar bar bar barbarbarbarbar" med betydelsen "En naken barbar, som gärna besöker barer främst avsedda för barbarer, gick omkring bärande på en annan naken barbar som också denne är en frekvent besökare av barer för barbarer." (Meningen är kanske lättare att förstå, om man lägger in några bindestreck i orden: "Bar barbar-bar-barbar bar bar barbar-bar-barbar").

Fli förklarar flummigt fast finurligt

Jag har varit hemma i Finland på semester. Hela söndag-måndag-tisdag(förmiddag)! Och det var SKÖNT! Så det så.

Jag vet att jag skrev om evenemanget Teaterbåten i lördags (eller gjorde jag? Jag kollade inte ens mina inlägg innan jag kastade mig över ett nytt... Men jag var faktiskt sjukt trött i lördags och nu såhär i efterhand inser jag att det inlägget nog blev ganska flummigt och aggressivt - jag kan bli väldigt sarkastisk när jag är trött vilket kanske ibland är ren och skär elakhet). Men min poäng i detta parentesvirrvarr är att jag faktiskt såg en föreställning i fredags som jag totalt ignorerade att skriva om eftersom jag anser att den förtjänar bättre än en andraplats i ett flummigt "hej-jag-har-varit-på-båten"-meddelande.

Hittills har jag inte skrivit vad teatern jag jobbar på heter eftersom jag försöker behålla någonslags anonymitet på nätet, vilket då ger mig möjligheten att skriva vad jag vill och inte känna mig bunden till att skriva "enligt" någon (okej detta är s.k. socialtbeteendeflum som jag konstant bearbetar i min hjärna utan att bli något klokare). Men jag tror jag vill fortsätta på den mer anonyma linjen, så jag säger bara att jag sett föreställningen Eventuellt (märk hur lång förklaring jag ödslar min tid på, när jag bara direkt kunde ha hoppat till "Jag har sett föreställningen...". Och se, jag bara fortsätter... Suck). Jag fick hjälpa till med att sätta upp koreografin och fixa i caféet, men det roligaste var att jag också fick vara en hjälpande röst på scen (ingenting märkvärdigt, men det är så roligt när man får delta). Plötsligt kände jag en gemenskap eftersom vi hade samma mål, att ro i land en föreställning. Vilken lättnad, jag tror att jag känt mig väldigt obetydlig som "bara jag", jag är ju van med att ha en hel klass som stöttepelare omkring mig.
Nu hamnade Eventuellt i alla fall på en lite småtaskig andraplats... Nå jag GILLADE ändå föreställningen och det var så skön stämning. Dessutom var detta en av de teckentolkade föreställningarna som teatern ger ut och det var kul att se konceptet.

Jessus vilket inlägg detta blir. Förlåt så mycket.

Idag har jag varit tillbaka på teatern och varit på två möten, ett rep och så fortsatt bygga scenografi. Ja må då säga att man får raspa mycket om man gjort en för stor dörr i ett dörrhål. Inte kul. Mycket sågspån.

Och nu tror jag att det är bäst att jag slutar skriva.

Tjena.

Otursdag - fast en lyckad sådan :)

(HAHA JAG SKREV RUBRIKEN FÖRST)

Alltså denhär dagen... Det är alldeles sjukt hur mycket som kan gå snett. Ska jag göra en lista? (JOO!) Okej :)

a) Jag har stigit upp klockan fyra imorse (inatt?)

b) Efter en lång undersökning föregående dag på sidan www.sl.se (för er som inte vet vad Stockholms lokaltrafik är: det är Stockholms lokaltrafik, så man kan kolla på deras hemsida när bussar, pendeltåg, tunnelbana etc. går. Dessutom har de en funktion som påminner om "reittiopas" på www.hsl.fi.) kom jag fram till att jag måste åka 5:16-tåget (!!!) från Handen.

c) Idag är det lördag. 5:16-tåget går inte på lördagar.

d) När jag gick till tågstationen åkte en buss till Stockholms centrum förbi mig, som jag kunde hoppat på om jag inte varit så envis och "följt min plan jag gjort upp på www.sl.se".

e) Det första tåget går 5:46 på lördagar.

f) Oavsett att planen inte riktigt gick att uppfylla så var jag nippanappa framme i tid i Siljaterminalen därifrån teaterbåten skulle avgå.

g) I hamnen inser vi att jag inte har någon biljett.


Okej mitt listsystem suger. Jag fick en biljett i alla fall och det gick t.o.m. att fixa lunch och en hyttnyckel. Prima.

Det som, den sugiga morgonen till trots var bra med denna dag, var att jag känt mig normal (men fruktansvärt dålig på att vara spontan - vad har hänt med mig?) och jag har varit social på ett helt nytt sätt. Jag bara skiter i att jag är helt jävla dum i huvudet. Och jag fick vara med på en workshop och träffat bekanta ansikten, fixat små chokladpåsar, ätit lunch (!!!) och sett en improviserad musikal (eller filmat rättare sagt). Jag blir så glad av att se att publiken uppskattar föreställningarna, fast jag inte bidrar med någonting. Men det känns fint att få vara praktikanten :)

The only way is up!

Inatt ska jag sova!

Rubrik

Har märkt att jag glömmer att fylla i rubrikrutan för det mesta (eftersom jag inte kan fylla i rubrikrutan först, och sen skriva därefter, det bara går inte). Å det leder ju till att mina inläggs webbadresser blir jätteklumpiga. Det här inlägget skulle t.ex. bli http://fifikon.blogspot.com/har-markt-att-jag - eller nåt liknande. Skitfult. Jag vill att mina inlägg ska ha snitsiga webbadresser.

:) jag har alltid haft lite mummusyndrom i mig. Eller vad det nu är för syndrom som gör att man inte tål fula webbadresser.

Men det är väl dags att berätta lite om vad jag sysslat med på teatern då. Nu så har jag faktiskt känt att jag har fått jobba. Jag har fortsatt snickrandet. Eller tja, jag deltog genom att se på och flytta på limburken när det behövdes och så... Jag kanske inte snickrade i ordets sanna bemärkelse. Men något ditåt (flyttat på limburken).

Så har jag fått äran att ändra ett litet tryckfel på 60 föreställningsbiljetter. Ascoolt. Och så fick jag dessutom agera lite på kontoret. En hel faktaruta om en kurs fick jag ansvaret över (copypaste:a informationen från hemsidan till ett infoblad), och dessutom gjorde jag det nya bokningsbladet.

Där ser man så produkiv jag varit då. Produktiv och konstig. Kanske jag bara får finna mig i att detta halvår kommer jag att vara "den där lite udda tjejen som aldrig säger något och är jätteblyg". Men det bjuder jag på. Om ett år kommer jag att skratta åt eländet och vara Finlands ledande improvisatörinna.

Kort inlägg

Obs, kort inlägg. Måste gå och lägga mig för jag är totalt utmattad.

1) Igår var det måndag. Då fick jag börja bygga scenografi, jag ska bygga en bank med en banklucka, en aktiekurstavla och en dörr. Gud bevare, hoppas de inser vad de gett sig in på när de gett mig denna utmanande uppgift.

2) Igår på måndagkvällen fick jag följa med på (och delta i) musikalkursen. Tidigare har jag varit livrädd för att sjunga inför andra människor. Igår sket jag i att vara livrädd och gjorde det. Istället lyckades jag vara helt hjärndöd då det kom till normalt imrpoviserande. Vad gör man på scenen? Nej, inga svar på denna fråga fanns att hitta i mitt huvud.

3) Idag är det tisdag. Teatern hade bokat in en ÄKTA TROLLKARL som skulle hålla workshop. I ATT TROLLA! Så nu kan jag en massa ascoola magiska trick (eller borde kunna, men jag testade trolla framför levande publik och spegel, och ingetdera försök var direkt lyckat) med ringar, rep och dukar.

För övrigt. Är jag lite ute och cyklar för tillfället. Social kompetens ofullständig. Tänker för mycket. Jag vill vara snäll och pratsam och glad som jag vanligtvis är, men just nu går det inte. Så då går det väl inte då. Blöh.

Ett tomt huvud (men ett gott hjärta?)

Nu har jag äntligen en lugn stund att skriva! Jag har egentligen en helt givande vecka bakom mig och det kändes först som om jag inte gjort ett PISS (jag tror att den känslan blev en aning för starkt etablerad första veckan, så den hänger kvar även om jag får göra något), men egentligen ha det varit en hel del ja fått ta del av. Och där har vi min lame ursäkt till att vara en slacker.

Först: Sådär på ett personligt plan har jag väl blivit snäppet normalare (det finns såklart en hel del snäppen kvar, men en dag i taget).

Jag har insett att jag har varit superstressad och jag har slagit knut på mig själv. Jag kan knappt prata eftersom jag helt enkelt inte längre vet hur man gör. Helt tomt i huvudet. Tomt tomt tomt. Ironiskt nog var jag på en föreläsning i onsdags som handlade om improvisation och spontanitet. Det kändes som om jag borde tänka "Det här är bekant, detta är sådant som jag är bra på". Istället tänkte jag: "Det här låter som någonting jag aldrig kommer att kunna". Jag är helt låst (eller lost?). Men jag tyckte om föreläsningen och jag började fundera en hel del på varför jag är så kollrig på min praktikplats. Kan jag inte bara njuta för en gångs skull?
Så jag beslöt mig för att njuta. Skit nu i att vara en sån perfektionist och kontrollfreak för en gångs skull...

Chill.

Jag hade hoppats på att hitta en bild som visar
 hur coolt det är att laminera, men det sket på sig...

Sen: Blev det torsdag. Och hur det nu kommer sig så vet jag inte riktigt vad jag gjorde på torsdagen. Jo, jag vet att jag påbörjade Det Stora Lamineringsprojektet (härefter DSL) vilket ju inte egentligen är en särdeles intressant händelse att skriva om, men när jag nu tog upp det så kan jag ju nämna att jag beskurit och laminerat 200 små aktiepapper (YES, korrekt! Likadana som jag redan tidigare pratat om) under torsdagen och fredagen. DSL var inte så roligt, men jag hade någonting att göra åtminstone. Och det är helt kul att laminera en stund.
MEN på torsdagskvällen var det åter igen dags för kurs, och jag fann åter igen att jag trivs att gå på kurs (det är väl den miljön jag känner mig tryggast i för jag fattar vad jag har för uppgift...). Även om vi höll på till mitt i natten (nå nästan. I alla fall om man räknar finsk tid.) så var det skoj att både se på kursarnas och kursledarens arbete, och såklart var det skitskoj att delta och testa själv (även om "tomt tomt tomt tomt..." fortfarande var min hjärnsituation). Men jag har inget emot att göra bort mig inom ramen av en kurs, och alla måste redan ha fått ett så daijut intryck av mig så att det inte spelar någon roll längre. Vilket jag borde göra till en fördel. I HAVE NOTHING TO LOOSE!

Uh så befriande!

Fredagen blev min mest normala dag hittills. Tror jag. Kurs gör mig gott.

Det flummiga inlägget

Nu har det hänt mycket sen jag sist bloggade. Har varit fullt upp.

I lördags var det öppet hus på teatern, och jag försökte göra en insats genom att tejpa ett bords fot (det gungade). Försöket misslyckades givetvis totalt, men jag var fast besluten vid att visa framfötterna och hälsade (!!!) t.o.m. på människor jag inte kände. Och jag kokade kaffe. Beskt och alldeles för stark kaffe visserligen, men jag försökte ju visa min kompetens i att ta lite initiativ åtminstone.

Hur som helst, även om mitt pushande gick lite åt stöpet, så hade jag en rätt så kul (nu har jag ändrat mitt "kiva" till "kul". Maassa maan tavalla...) dag. Det fanns någonting att syssla med hela tiden, och jag fick se smakprov på det mesta som sker på teatern (även om jag den dagen ännu var för blyg för att gå med på workshopsprovningarna). Och så fick jag avsluta dagen med att åka till Åland och fira ett avspänt veckoslut (eller tja, en söndag och en måndag) där.

På tisdagen återvände jag lite nedstämd till teatern, för jag är alltid nedstämd när jag måste åka från Åland. Det visade sig ändå att det skulle bli en lång repetitionsdag för ett x antal skådespelare, som skulle öva på den improviserade musikalen (jo man kan repetera inför en improviserad föreställning tydligen, men grejen är att de inte övar på det de ska visa, utan på någonting helt annat).
Man kan ju inte bli annat än imponerad, alltså hur gör de??
De vet inget om vad som kommer att hända under föreställningen. Inte hur den ska börja, sluta, om det blir roligt eller sorgligt... Ändå lyckas de klämma in ett flertal scener med dialog, sång, dans och framför allt en dramaturgi som funkar. Inom tidsramarna. Och det är underhållande.
HUR GÖR DE???

Det finns bara en förklaring. Dessa människor är inga riktiga människor, utan trollkarlar med telepatiska förmågor som har kraften att ändra på tidens gång och få oss vanliga dödliga att se saker vi inte kan uppfatta till vardags.
Eller något. Jag är jättetrött så det känns som om detta inlägg är ett ända flum. Jag ber om ursäkt.

På kvällen fick jag vara med på kurs, nivå 3. Då försökte jag verkligen vara en riktig underbar praktikant och skulle gärna ha deltagit mer, men jag måste ju lämna utrymme, jag menar... Jag bara snyltar på kurserna, och de andra betalar verkligen för att få vara där och lära sig impro. Jag är bara en attention whore som vill vara på scen hela hela tiden :) Men jag gjorde mitt bästa för att diskutera lite med deltagarna, vara med där jag kunde, ta till vara på alla övningar jag själv kan se mig ha användning för, koka kaffe (jaiks, det blev kanske lite godare denna gång)...

Och idag fick jag, som tack för den långa dagen igår, SOVMORGON! Det som slutligen blev dagens "arbete" var att se en föreläsning för dokumentärfilmstuderande (eller något sådant, man kan plugga så roliga grejer i Sverige) om just improvisation och om att vara spontan. Hög igenkänningsfaktor där! Och jag fick t.o.m. vara med en sväng i slutet. Och sådant får ju denna lilla attention whore:en kicks av!

Oh om jag bara skulle orka skriva mer. Men jag är helt slut i huvudet just nu och känns onödigt att skriva mer flum utöver den som redan finns i detta inlägg...

Alltså gonatt dehä bli ingentgn.,

hopssa mna fatrrt....

Kramp i hjärnan

Nej nu börjar mitt beteende bli löjligt!

Varför kan jag inte bara slappna av och vara mig själv på teatern? Vad försöker jag bevisa? Varför blir jag stel som en pinne och får riktigt, riktigt, riktigt, RIKTIGT, dålig humor? Eller vad mina konstiga, obekväma försök till att skämta nu kan kallas.
Prestationsångest. Är. Vad. Jag. Kämpar. Med. (eller egentligen mot)

Fast en riktigt dålig dag har det inte varit. Nej nej. Börjar bara tröttna på mitt lite bortkomna beteende såhär en vecka inpå praktiken. Men jag har faktiskt gjort grejer. Såg på när en del av gruppen repade inför någonslags A Cappella-improgrej, och jag fick lyssna och leka bröllopsgäst (föreställningen ska äga rum på ett bröllop) och dirigera improvisatörerna. Sedan bev jag plötsligt inslängd i själva "kören" och huj! Jag är ju vettskrämd för att sjunga inför mänskor, så det var ju en intressant sväng i det hela. Men ja, lekte att jag kunde. Och jag fick ingen panikattack, blev inte så skraj att jag tappade förmågan att använda rösten och jag dog inte. Så då kanske jag kan prova igen? På musikalkurs? Spännande fortsättning följer.
Sen har jag laminerat. Aktiepapper. Ashäftigt.
Och flyttat bord.
Och haft möte.

Men det viktigaste av allt! Fick träffa en vän och hade en supertrevlig kväll! Tack för det du!

Nu ska jag lägga mig för imorgon är det lördag och det betyder att jag INTE är ledig! Vi har öppet hus!

Skulle överföra en bild, men mitt internet uppskattade inte min konst.

The cool chick has done paperwork!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om idag. Det har inte hänt något nytt och spännande. Jag har inte gjort någon större utveckling i mitt sociala beteende. Jag gick lite tidigare än jag egentligen kanske borde (med tanke på att jag började klockan 11).

Är jag uttråkad? Kan man bli uttråkad när man jobbar på en improvisationsteater (som praktikant)? Svaret är: Ja, det kan man.

Egentligen börjar det luta åt rätt håll. Jag fick sortera papper idag (på eget initiativ dock), jag fick sätta fram lite broschyrer (och när jag säger lite menar jag förstås att det inte behövs 20 minuter för att få dem i exakt den formationen som jag är ute efter, men man måste ju döda tid också), jag fick brainstorma kafépriser (vilket är intressant, jag har inte riktigt något hum om den svenska kronans värde men där satt jag i alla fall och hade åsikter om vad en kopp kaffe kan kosta). Så hey, framsteg!

Öh.

Men nästa vecka ska jag följa med på kvällskurserna, och på lördag är det Öppet Hus (alla välkomna!) så det kanske blir lite mer liv och rörelse i stugan.

Jag som trodde att mina inlägg skulle bli skitcoola när min praktik börjar, men jag känner mig nog måttligt cool för tillfället.

Jag ska gå och öva på mina coolhetsskills (jag gillar att hitta på nya ord).

Neandertalaren uttalar sig!

Kom till teatern klockan tio idag, utlovad tid. Än så länge verkar ingen riktigt veta vad jag ska syssla med, så idag har jag mest suttit och känt mig dum. Det antagligen mest innovativa jag gjort idag är surfat på nätet i jakt på ett så smart kontantkortserbjudande som möjligt, men jag har faktiskt också läst min stackars vattenskadade bok (det ösregnade något fruktansvärt i morse, jag fick lära mig "kantapään kautta" att mina skor inte håller vatten och att det finns väldigt få markbrunnar på Haninge kommuns gator. Det positiva med regn är att ingen åker pendeltåg då verkar det som, hur det kan komma sig har jag ännu inte klurat ut).

Så på det sättet har det kanske inte varit den roligaste dagen, men å andra sidan känns det som om jag tar utvecklande kliv i mitt sociala beteende. Kanske, vad vet jag. Jag har öppnat munnen idag (HEJA!) men jag har även långa tallösa stunder (alltså jag menar inte att man måste prata jämt å ständigt för att vara social, men jag tycks ha en neandertalares sociala kompetens för tillfället, och det är lite oroväckande). Egentligen kunde denna diskussion spåras in på ett ämne jag väldigt gärna skriver om, men jag tror jag lämnar det för den här gången. Jag tar det nån dag jag inte har NÅT att säga.

Kanske har jag snappat upp något jag senare kommer att vara väldigt insatt i. det är bara att vänta och se vad framtiden bär med sig.

Svenskar,svenskar...

Idag var inte alls som igår. Idag fick jag stiga upp i en mänsklig timma och t.o.m. duscha mig innan dagens arbete (eller vad jag nu gör... praktiserar?) började.

Entrade för första gången själva teatern. Väldigt litet, mysigt, och jag anade en lite scenkonstanda i väggarna. Lite ruggigt fast på ett bra sätt (och superdålig luft såklart!). Kontorsarbetet, som var morgonens huvudsyssla, kändes lite löjligt för min del. Jag bara sitter och tittar på. Hur säger man på ett vänligt och professionellt sätt att jag faktiskt kan göra grejer också. Vara till nytta. Jag blir galen av att bara sitta och känna mig onödig. Två år på scenkonst har gjort mig till arbetsnarkoman... Det går inte att förneka. Jag KRÄVER syssla. Hoppas det blir nåt av den varan...

En kontorsFli eller en ingenjör?

Sedan tog vi oss till ett Ingenjörshuset Citykonferensen (kommer bara ihåg namnet eftersom jag tog en penna av dem). Där skulle improvisationsteatern hålla en liten teaterföreläsningskombo. Temat var mångafald och det var tametusan en superintressant föreläsning (okej jag är väldigt "into that kind of stuff", men i alla fall). Det diskuterades fördomar och svenskhet och referensramar om vartannat, och knöts ihop med små scener där temat kom upp på olika sätt. Väldigt bra scener, dessutom (fast å andra sidan var min "referensram" scenerna om revisorernas arbete från igår, som förresten känns som en mindre evighet sedan, och då hade jag kanske inte riktigt hängt med så mycket som jag borde). Det som var det allra roligaste var att höra svenskarna diskutera vad svenskhet innebär, och hur de uppfattar sig själva. Jaja. Svenskarna tror att de är ett så buttert folk. Välkomna till Finland hörni!

Jag fick både kaffe och blommor idag. Så då är man ju nöjd.

 Oj nej. Glömde köpa lunch till imorgon. Aj då. Nu vart kvällen förstörd.

Gud vad dåligt jag avrundar mina inlägg...

Päivä on pulkassa

Dag numero uno. Har varit en lång dag med start klockan sju från Handen. Fick åka buss från Stockholm tillsammans med mina nya "kolleger" samt ca 250 revisorer (!! de skulle ha nåt roligt jippo tillsammans och improvisationsteatern skulle hålla program). Väl framme blev jag bemött av en gammal bekant, Uppsala konsert och kongresshus, där jag varit nångång i gymnasiet i samband med en rellakurs. Skumt att känna igen sig, det var det sista jag hade förväntat mig...

Fick sitta i en loge större delen av förmiddagen, och lyssna på gängets repetitioner. De hade även en inledande programpunkt, som jag SÅ tänker stjäla av dem. Eller inte stjäla men, ja, ändra lite och anpassa för egna behov. Väldigt moraliskt korrekt på alla sätt och vis.

Och för första gången i mitt liv har jag faktiskt fått se forumspel (inte renodlat forumspel men i alla fall!). Hela dagens föreställning byggde på en värdegrund som revisorerna hade och utifrån och publiken gillade antagligen den höga (?) igenkänningsfaktorn (för o-ja, det går att skämta om revisorer). In bakades lite skapelseberättelse(?), obligatoriska fikapauser och impromusikal, och voilá, var klockan fem.

För övrigt har jag känt mig som ett socialt missfoster, lite för dum för att fatta, lite för trött för att orka bry mig om att jag inte fattar, men lite för pedant för att kunna ignorera det hela. Det är så typiskt mig att gå och oroa mig för att inte bete mig normalt, för oberoende studier har visat att i 99,9% av fallen då jag går omkring och bryr mig om att jag inte kan bete mig normalt, då gör jag det inte heller. Nu skulle man kunna ha några socialare dagar, men tydligen blev det kortslutning i systemet bara för att jag just nu skulle ha lite nytta av sociala förmågor (jag behöver inte MASSVIS med sociala förmågor. Men lite sku va helt kiva.).

Terveisiä Ruotsista.

Hej Handen!

Nu tror du säkert att jag lurar dig, men det gör ja inte. Jag bor nämligen i Handen. I ett rum som är inrett i rosa. Jag har traskat in genom dörren till boendet jag har för en tid framöver. Jag har blivit erbjuden smörgås (eller macka då) och "Vad du än vill ha i kylen" och det känns rätt lugnt. Min hyresvärdinna har redan vågat lämna mig ensam i huset (vilket är modigt, första minuten av min vistelse här rev jag ner en säng som var isärmonterad och stod prydligt lutandes mot väggen), och jag gör det som vem som helst skulle göra: gräver fram datorn!

Hittar du det stulna ägget?

Om en liten stund ska jag ut i Haninge och se mig omkring, måste hitta en matbutik. Det börjar kurra i magen (DJUPT BESVIKEN PÅ VIKINGLINES BUFFÉFRUKOST [så jag stal ett ägg av dem]). Och kanske ett prepaid-abonnemang, mina samtal med världen kostar löjligt mycket.

Nu tar jag ett djupt andetag och ser om jag vågar sticka näsan ut genom dörren.