Nu gick det ju så, att jag inte skrev något inlägg igår. Jag var alldeles för kollrig för det. Men en sak är säker. JAG BORDE HA SKRIVIT ETT INLÄGG IGÅR! Det hände någonting då.
Dagen började väl ganska vanligt. Slött och lite sådär "det finns ingenting att göra så jag surfar på internet, thankgod att det finns en ledig dator". Och när kontorsdagen började gå mot sitt slut så kom någon på den fina idén att gå ner och repa, bara för skojs skull. Det roliga i denna story?
ATT JAG FICK VARA MED! Och jag lider ju av världens prestationsångest så det var ju inget spektakulärt som uppstod i den stunden, men för mig var det spektakulärt. För hela praktiken har jag haft någonslags bubbla omkring mig som varit fylld med social okompetens, men nu kändes det som om den bubblan sprack!
Idag har jag kännt mig übersocial (inte då förstås i vanliga mått mätt, men i praktikmått mätt). Jag har pratat med alla och t.o.m. varit med i diskussionen på lunchen. W-O-W. Min teori om mig själv (och tro mig, jag har löjligt många teorier och analyser om mig själv, jag är väldigt egocentrerad på det sättet), att jag lär känna folk genom att göra saker
tillsammans med dem tog sig i uttryck i praktiken. Jag kan inte smalltalk:a. (UJ! SKENHELIGHET I HÖGSTA GRAD!!! I alla fall för mig.) Jag tvingar mig prata om saker som inte intresserar mig för fem penni. Så ifall nån någonsin hamnar i en smalltalkative situation med mig så vet ni att jag är fejk. Be mig i så fall att dra åt skogen eller typ tapetsera ett rum tillsammans med dig. Vår relation kommer att må mycket bättre.
Så under detta rus har jag även gått på kurs, besökt ett mummukafé på 15kvm där operakonserter lär ska hållas och fått en kusin. Glädjen är stor :D
Jag är bäst jag är bäst jag är bäst jag är bäst.
Egoist, javisst!
-.-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar