a) jag bara skrev en massa flum
b) jag hade en dålig vecka förra veckan
c) jag inte tyckte att det kändes roligt att känna sig tvungen till att uppdatera
Men nu känner jag mig rätt back on track!
Om jag bara kunde minnas vad jag egenligen gjort förra veckan. Det finns ju faktiskt en orsak till att uppdatera varje dag...
Kan åtminstone konstatera att det var riktigt jobbigt förra veckan. Fick inte följa med på ett företagsjobb, men jag gjorde i ordning sminket (eller vad man nu kan förmå sig att kalla den gegga som de smetar i ansiktet innan föreställning) istället. Var pedant. Gick på ungdomskurs. Sedan tomt. Tomt tomt tomt och hela praktiken kändes meningslös och jag var trött och slut och ville inte längre. Onsdagen var katastrof. Torsdagen var åter igen en bortdomnad dag. Sedan kom fredagen som faktiskt gjorde min vecka lite lite bättre. Tog det lugnt på teatern, kände mig inte ångestfylld och fick åka hem (alltså hemHEM) efter halva dagen. Som tur.Idag har jag återvänt från det ljuva Fin-landet till ett rätt avslappnat Stockholm. Teatern var tom på folk och jag gjorde som vanligt inte så mycket. Men jag kände inte någon press för det. Förberedde lite ungdomskursen jag skulle hålla på kvällen. Letade efter mystiskt försvunna mejl i min inbox. Fick se en provföreställning. Nice.
Mitt väldigt omfattande ungdomskursvikariat gick något åt stöpet då det bara dök upp två ungdomar. Synd, men har i alla fall visat prov på att bara hitta på ett helt kurstillfälle i stunden. Mäktigt improviserande, mindre lyckat resultat. Jag hade gärna erbjudit högre kvalité på dagens undervisning, men vad gör man? Om jag hade vetat från början att de bara skulle bli två personer skulle det inte ha varit några problem, men nu blev det lite "Hej ska vi testa såhär? Oj det lyckades ju nästan... Ehhe."
Suck. Varför känns det som ingenting blir som planerat under denna praktik? Ödet tittar ner på mig och hånskrattar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar