Not.
Jag är inte bitter, bara lite trött. Firar mitt sommarlov genom att inte sova alls, eftersom det finns så mycket att grubbla över så där med livet i allmähet. Det är väldigt synd att stora delar av min energi går åt att grubbla pengar, men tyvärr så är det ett av mina största problem just nu. Och hur man blir vuxen. Varför finns det ingen manual åt oss som påriktigt inte fattar, så att man åtminstone kan kolla vid behov? Är inte det möjligt att fixa i en värld där allting går att nå genom internet?
Jag var i banken här om dagen. Och diskuterade räntor och amortering och bla bla bla. Nu hör det säkert till allmänbildningen att förstå sig på bankens alla tjänster automatiskt, men tyvärr så är det inga självklarheter för mig. Nu har jag öppnat ett konto åt mig som känns sjukt vuxet att ha, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra "för att få bästa avkastning" eller vad det sen heter. Tur att jag hade en riktigt bra banktjänstemaninna som hjälpte mig med mina bankärenden, men jag har inte vågat återkomma med hur stor insättning jag vill ha månatligen. Eller vad det sen heter...
Och det här med fackföreningar? Borde man höra till en? Är det värt det? Och huvudfrågan, vilken ska man höra till? Det är ingenting som någon kan berätta, utan detta ska man luska ut själv (och ja! I googled it, och då skickade en fackförening en blankett åt mig att fylla i, men jag är nog skeptisk till att detta verkligen är rätt förening att höra till...)
Och arbetslöshet? Som snuttjobbare så kan det ju löna sig att lyfta lite kelapengar de veckor man faktiskt inte har jobb. Men vänta, betyder detta att jag måste skriva ut en massa blanketter? Är detta svårare än att få studiestöd (för det är faktiskt riktigt irriterande svårt att få studiestöd ibland)
NEJ JAG ÄR INTE BITTER. Bara lite trött. Av allt grubblande. Hoppas ni känner er inspirerade och glada efter ert besök i min mysblogosfär.
Här är en bild på en katt.
