Höstbilder

Gult

Hösten är utan tvivel den kortaste årstiden. Eller rättare sagt, den ljusa och soliga hösten är den kortaste årstiden. Sedan faller mörkret, och plötsligt ser man ingenting efter halv sju på kvällen, och alla de röda, gula, gröna och orangefärgade löven har trillat av träden och blivit en brun sörja på marken. Naturen förbereder sig för snöns ankomst, i onödan. Snön kommer ändå inte förrän i slutet av januari, tidigast...

Förra veckan var det vackert höstväder. Inget regn, ingen storm. Sol och uppfriskande blåst. Alla världens färger. Och nu är allt, bokstavligen, bortblåst. Grått och vått. Usch. Men under förra veckan hann jag i alla fall fota lite höstiga bilder :) Så att man har lite vackra minnen under den mörka vintern.

Jag har haft äran att ha besök av min kusin nu under lovet. Oj vad man får anstränga sig för att hänga med! Fattar inte hur en två-åring kan ha så mycket energi i sig. Kanske jag också skulle ha det om jag skulle sova dagssömn. Vi har ändå haft jättekul tillsammans, även om det är mycket Mamma med! som gäller. Synd att det var så dåligt väder, igår var vi ute på en lång promenad fast det var skitkallt, men om solen skulle ha visat sig lite mer hade vi kunnat vara mer ute ock lekt xD

Blablabla, jag vet inte när det är dags att sluta...xDxD

Psykologi

Jag tror att jag är en dålig kompis. Jag är lite skenhelig, vill väl men gör motsatsen. Men ska jag verkligen hålla på och lösa en massa problem som jag inte själv ställt till med? Om jag skulle ha en lösning så skulle jag väl kunna bidra men när jag bara känner mig hjälplös så vill jag hellre låta bli att blanda mig i. Dessutom är det inte mitt problem. Eller? en för alla alla för en?
Känner mig jätte elak. Eller snarare envis, bara för att jag inte vill engagera mig så är jag en usel kompis. Men jag känner mig inte bättre av att bara vara tyst och inte ha något fiffigt att säga. Joo jag förstår det där med att vara där för en kompis, men när jag bara känner mig besvärad och vill därifrån? Kan inte mina känslor också beaktas?
Det är kasnke bara jag som tänker på det här sättet. alla andra kanske gillar att känna sig viktiga och behövda? Jag gör det i alla fall inte.

I HATE RESPONSIBILITY!!!!

:(

Oj nej.
Igen har någon skjutit i en skola, den här gången i Kauhajoki. Jag var redan efter Jokela chockad (obviously, vem skulle inte vara det?) och hade aldrig trott att händelserna i Columbine etc. skulle upplevas i Finland över huvud taget. Och nu har TVÅ skolskjutningar på ett tidsintervall kortare än ett år! Shit.
Vad är fel?

Okej jag vet.
Mobbning som inte går att göra något åt,
ensamhet,
stress,
depression...
You name it. Men är det faktiskt så dåligt ställt i skolorna att nån faktiskt går till ytterligheten och börjar skjuta sina klasskamrater (ordet klasskamrat är kanske inte det bästa i sammanhanget)?
Och alla veeeet. Jag skulle kanske förhindra en liknande situation. Men man gör inte nåt.

The world is sick.

Kiss och bajs-humorn är borta

Jag förstår inte. Är ordet "skit" verkligen tabu? Inte kanske i allmän mun (då hör man skit här å skit där), men man hittar på en massa underliga synonymer för att inte behöva använda
s-ordet. Och då menar jag synonymer utöver alla dom vanliga som man använder när man pratar med småbarn, som t.ex. bajs o kakka.
I husis stod det "fast avföring" O.o

C'moon. Fast avföring låter som nåt en gammal finlandsvensk tant säger (bara om hon verkligen måste).

Samma sak med piss. Ellre rättare sagt "pissa". Att folk ibland säger "urinera" gör mig galen. Varför o varför kan man inte använda orden som folk förstår (okej alla förstår ordet urin, men det låter ju inte klokt).

Nåja.
Varför bryr jag mig?

Lättad och frustrerad

JAG HAR SKRIVIT MITT FÖRSTA STUDENTPROV!
Matematiken är över!

Men, skit har det gått. Jag har gjort totalt superdumma fel. Dummadumma jag.

Imorgon skriver jag engelska. Usch. Men Jag är inte speciellt stressad, vilket aldrig bådar gott.

Men för tillfället njuter jag av att mattan är över.

Tjenis.

Nu var det visst... Öh, vad skulle jag göra?!

Nu sitter jag framför datorn igen. Borde egentligen ta itu med matta, franska och t.o.m. modda, men jag fastnade framför datorn eftersom jag "snabbt" skulle kolla hur mna billigast reser fram och tillbaka till Stockholm (120e flyg, 97,5e vikingline + tåg). Och nu sitter jag och tittar på Dr Phil! Patetiskt.

Mitt f'örändrade liv har inte riktigt förändrats åt nåt håll änuu. men jag kämpar med det. ARGH! Min dator gjorde nåt skumt just så att mina tangenter blev helt fel. Jag lyckades väl få de amerikanska knapparna installerade för mina Ä, Ö och Å bokstäver försvann :( Men jag lyckades fixa tillbaka dem! Men bara gudarna vet hur. Jag och teknik. Uh-oh. Fast nu ska jag lägga till en bild och fortsätta på mina sysslor. As if. Jag måste börja motivera mig mera. Pölöh xD

Tjenixen.

Märk plåstret på "genomfart förbjuden"- skylten ;)

Krig och fred

OS i Bejing tog slut igår. Jag var fascinerad under hela spelen över Kinas disciplin och fantastiska framträdane. Förutom en enastående show som inledde och avslutade spektaklet, gjorde de också väl ifrån sig i tävlingarna. Men så bor det ju också 1,3 miljarder mänskor i landet, d.v.s. en sjättedel av hela världens befolkning...

To the point.

Under detta sportfåneri (eller får man kalla det så?) så pågår det ett krig i Georgien. Jag förstod aldrig varför det började och hur det tog slut, men jag förstår mig aldrig på krig i alla fall. Men jag förstår inte hur deet är möjligt, att några länder förklarar krig mot varandra, men resten av världen kan lugnt vända ryggen till och ägna sig åt sport istället. HUR?

Jag försöker inte hitta nån förklaring, jag vet att mitt "HUR?" är en retorisk fråga, men jag blir så frustrerad eftersom jag ser samma fenomen överallt i min omgivning. En dag såg jag en man som hade fallit i trappan på tågstationen, han blödde och verkade inte veta var han var, jag antar att han hade fått hjärnskakning, men ändå gick de flesta mänskorna förbi honom, utan att titta ens på honom. Själv visste jag inte vad jag skulle göra, men en tant stannade tillslut och hjälpte honom. Jag blev sur på mänskorna som inte brydde sig, jag blev sur på mig själv för att jag inte vågade hjälpa och tyckte att tanten var tuff. Men varför detta ignorerande.

Imorgon är det första dagen av resten av mitt liv.

Time's up, time to change.

Voj snörvel

Jaha, nu är jag då hemma igen, sjuk "som vanligt". Jag satt en hel mattelektion i skolan och konstaterade sedasn att nej, detta kommer inte att gå. Så nu är jag hemma och känner mig som en skolkare istället. Fint. Det känns inte som om huvudet skulle sprängas, eller att jag aldrig mer kommer att kunna svälja, men inte är jag ju i skick heller. Näsan täppt och öm i nacken är mina främsta symptom, och så är jag trött. Inte sömnigt trött (jag har faktiskt sovit ordentligt i natt) utan ont-i-kroppen-trött. Vad gör man då? Jo, man far hem och googlar huskurer:

Bl a har följande örter visat sig ha en mycket god, väldokumenterad, effekt mot förkylning:
Röd Solhatt (Echinacea), Fläder, Lindblommor, Röllika, Timjan. Mot hosta har bl a dessa örter en vetenskapligt bevisad medicinsk verkan:
Anis, Backtimjan, Eukalyptus, Fänkål, Kamfer, Lakritsrot, Styvmorsviol Ett bra huskur vid förkylning och hosta är att koka upp vatten och låta anis och fänkål (kryddor som många har hemma) dra i 5-10 minuter. Tillsätt honung och drick flera gångerom dagen. Har man tillgång till fläderblommor kan man gärna låta dem dra med anisen ochfänkålen.

Jaha, det är ju lätt att mixa ihop något sånt i dethär tillståndet. Öh, ingen nytta av huskurer om man ändå inte har alla ingredienser. Uselt. Nåja. Nu är jag för trött för att hålla på och jomsa om det här.

Prosit.

Sju sjösjuka sjömän...

Jag är då alltså inte sjösjuk som rubriken antyder, utan sjuk, påriktigt. Jag fattar inte det här. Under hela min grundskoletid var jag kanske sammanlagt 1 gång sjuk (och den gången var då jag var ledig), men sedan jag börjat gymnasiet är jag sjuk i nästan varje period. Märkte igår att det var svårt att andas för att jag var så täppt, huvudet kändes för stort och nacken var öm. Ingen feber. Men jag har ALDRIG feber. Så tydligen är jag aldrig påriktigt sjuk. Vilket är rätt dumt. Nog skulle jag säkert klara av att vara i skolan idag, men jag tänker inte riskera mina studentskrivningar genom att hålla på att kämpa mig genom skoldagarna "halvsjuk" så att det håller på ända till skrivningarna. Pattitilanne som man säger på finska. Men idag hade vi inte något desto viktigare så jag kunde bra bli hemma.

Idag ska jag på inskrivning till mitt musikinstitut. Ska fortsätta med altfiolspelandet jag hållit på med, och sen ska jag se om det blir nåt av sånglektionerna jag anmält mig till. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag anmälde mig. Nu börjar jag nästan ångra mig. Men jag tycker att sjunga är roligt och det skulle vara bra om jag skulle ha nånslags sångteknik. Fast jag kommer nog aldrig att ställa mig på en scen och sjunga seriöst. Men jag bestämde mig att börja med nåt som jag verkligen skulle vilja prova på, verkligen få något gjort åt saken den här gången. Så det blev som det blev. Lite stolt är jag ändå. För en gångs skull har jag tagit mig i nacken och verkligen tagit initiativet. Initiativ är jag vanligtvis VÄLDIGT dålig på.

Okej nu börjar jag få sura uppstötningar. Dags att sluta?
Mors.

Abiturientens första dag

Jag kom att tänka på att det är min första dag som abi idag. Känns inte underligt eller annorlunda på något sätt. Men jag märker att skolan tär på mig redan nu. Situationen jag skrev om i maj verkar inte ha blivit bättre (snarare tvärtom, jag är inte säker...). Jag känner mig lite instängd och vet inte riktigt vad jag kan göra för att göra nåt åt saken. Även faktumet att studentskrivningar och allmän skolstress kommer att komma över mig så småningom stressar mig redan nu (och jag är fullständigt medveten om att det är löjligt att oroa sig för nåt sånt redan nu, men jag har väl nåt fel i huvudet när eftersom jag gör det i alla fall).
Liten orosklump i magen hela tiden. Jag tror att jag håller på att bli sjuk eller nåt, borde verkligen hitta ett sätt att koppla av. Borde jag googla?

Bra avslappningstips!
En bra andningsteknik är att andas in genom näsan och ut genom munnen. När du andas in genom näsan så föreställ dig då att du endast andar in positiva energier genom näsan, för att i nästa sekund andas ut alla negativa tankar och energier genom munnen. Denna andningsteknik är mycket effektiv och enkel. Den får dig att känna dig fri från alla negativa spänningar och energier i kroppen, då detta har en mycket positiv effekt på ditt själsliga välbefinnande. Som sagt, en mycket bra andningsteknik för kropp och själ. Rekommenderas!

Det här har jag faktiskt provat ett antal gånger, men inte vet jag om den är så effektiv, så fort man "slutar" andas så återkommer alla tankar och all ångest...

Stanna upp precis där du är just nu.Tag ett djupt andetag och andas ut. Tänk efter vad det är du gör exakt just nu,stryker skjortor, skriver brev, handlar mat. Känn efterhur det känns, hur din kropp mår just nu. Titta på dina händerkänn dina fotsulor. Koncentrera dig på det du gör just nu och tänk inte på något annat i två minuter.

Hmm, det här skulle man kunna prova. Men är det inte lite skumt att stå och kolla in sina fotsulor när man är och handlar? xD Skämt åsido. Bra att koncentrera sig på sig själv ibland. Typ. Nog för att jag tycker att jag tänker på mig själv hela tiden "ääh, det är så synd om mig, jag har det så jobbigt och jag är så trött..." Blöh.

Mitt just nu bästa avslappningstips inför helgen är följande...:Tappa upp ett varmt bad med trevligt doftande badskumTänd värmeljus i badrummet och släck alla lamporLyssna på David Urwitz cd....låt nr 8 på repeat.....Njut!!Kliv upp och känn det fantastiska lugnet som spridit sig i er förut så stressade kroppSätt er i soffan och drick en god och svalkande fruktdrink.Så gjorde jag ....det funkade för mig.

Äntligen lite "let's-do-it-as-americans-do" tips :) Synd att vi inte har ett badkar i vår lägenhet. Men ljus och lugn musik är väl ett vanligt koncept för avslappning. Men det är så mycket fixande? Hur kan det vara avslappning att man först drar fram en massa saker som man sen måste plocka undan? Eller är man så avslappnad att man inte märker det?


Nu skulle jag ju skriva om vad jag har gjort i sommar men nu blev jag så distraherad av mitt stressande så det slutade såhär :)

Nej nu! Nu ska jag ut!
Relax, take it easy...

Studentfester, sol och lite trassel

Sommarloooooooooov!!

Äntligen är skolan slut, denna dag har man länge suktat efter. Det är säkert helt bra att det blir lov, alla i gänget tycks behöva ta lite paus från varandra. Vi går alla och stör oss på varann...

TUR att sommaren är här NU!

Nåja, jag ska i alla fall njuta av att det är sommar. Jag bryr mig inte om vad mina vänner tycker, jag har förtjänat att njuta av mina få sommarlovsdagar.

Bilden är till för att skapa lite sommarstämning, vädret är verkligen fantastiskt!

Oh, it's a beautiful day...

Det är (eller åtminstone var...) UNDERBART VÄDER ute! SOMMAREN är här. Snart. Idag har jag varit ute och legat i gräset, blåst såpbubblor, lyssnat på chill musik och ätit dipp! Jippii! Jag blir så lycklig. Och det viktigaste. Det är MAJ! Jag älskar majmånad. Förutom då den underbara slutstressen med körkort, prov, musikteori och allt vad det heter, fyller jag år, det blir varmat, skolan tar slut och man kan vara ute. Hela tiden. Jag bara dööör! Detta är underbart! Ah! Jag kan bara inte förklara hur energisk och lycklig jag blir av denna sortens väder. Ljuuuuvligt!(Jag tror att mitt utropsteckenförråd snart tar slut...).

Detta är den bästa tiden på året.

Joupii (à la Francais)

Ute är det mörkt...

..och snart är det läggdags. Ska försöka göra min matematikläxa före det -.- vilket jag inte ser alltför mycket framemot.
Idag var jag på diskussion med studiehandledaren och försökte reda ut min famtid. Det vill säga: Går det bra i skolan? Inte precis, men jag fick faktiskt 10- i mitt biologiprov. Vilket var väldigt underligt. Vad vill jag bli när jag är stor? Men det är väl länge tills dess? Ynk. Hur? Ingen aning! Jag förstår att vår studiehandledare har många elever hon ska ge råd åt, men samtalet var faktiskt inte till någon större hjälp. Eller nu ljuger jag kanske lite, för jag kom faktist på att jag vill bli dramainstruktör. Men låt mig förklara: då hon visade brochyrerna om musikpedagog- och ungdomsledarutbildningarna, som hade varit mina tidigare framtidsvisioner, blev jag väldigt osäker på om det verkligen var DET jag vill göra av min framtid. Så då sjönk ju mina TVÅ alternativ till endast ETT. Men i och för sig är dramaintruktör något emellan musikpedagog och ungdomsarbetsledare, så kanske min suddiga framtid klarnade en liten smula.
Och jag måste ju faktiskt medge att jag har en mycket klarare framtid än många i min ålder. Jag vet åtminstone vad jag inte vill bli, vilket är en hel del, så det är bara att använda sig av uteslutningsmetoden.

Äsch, nu matematik.

Och nu så är det över...

Nämligen sportlovet. Inte för att det egentligen gör mig nåt. Jag har bara slöat hela veckan och inte fått NÅGONTING gjort! Jag som skulle göra mina läxor, läsa inför förhör, läsa de böcker vi ska läsa i engelskan och finska (yeah right, det gick superbt, mitt sammanlagda sidoantal jag läst av dessa böcker är högst 50), öva trafikmärken inför ett kommande bilskoleförhör osv, osv...
HAH!
Lite patetiskt faktiskt, men jag har inte lyckats få mig att göra något av dessa grejer, förutom kanske läst liiiite biologi, liiite trafikmärken och som sagt, mina 50 sidor... Så helt borttappad har jag inte varit. Idag har jag dessutom fått mitt rum städat och jag tänker ännu få min matematik och engelskaläxa gjord. Huga! "Vill du så kan du!!"

Imorgon återvänder jag alltså till mitt normala, tråkiga men stressiga liv. Jei!

En sak jag gjorde för en stund sen var att googla lite om drömtydning. Jag har nämligen igen drömt om att jag springer ifrån några människor som jagar mig och att jag flyger. När jag säger igen menar jag att detta händer väldigt ofta i mina drömmar, och nu ville jag veta vad det betyder. Här är vad jag lyckades hitta.

FLYGA: Drömmer du att du flyger som en fågel i luften, kan det vara ett uttryck för längtan att höja sig över vardagens enahanda och inger ofta lyckokänsla.

Jaha? Överensstämmer detta på mig? Jag förstår inte vad det som står i slutet innebär, ger flygandet mig lyckokänsla i drömmen eller efter att jag vaknat? Och jag kan faktiskt påpeka att det inte ger mig någonslags lyckokänsla i drömmen, utan snarare är jag i nånslags panik över att det som jagade mig fortfarande gör det... Hmm. Sen då springa, rymma, fly - vad innebär det?

FLY: Drömma att man försöker fly inför en hotande fara: se FARA okej:
FARA, befinna sig i: ljusa framtidsutsikter
SPRINGA, vilja men inte kunna: du har svårt att övertyga din vän om dina uppriktiga känslor.
RYMMA: Du vill fly från något som du tror hotar dig.
Jag vet inte riktigt om jag ska tro på dethär eller ej, det är väl som horoskop: man kollar upp det, men inte tror man ju på det inte...
Om detta ändå skulle stämma med verkligheten så betyder det alltså att (snabb sammanfattning):
-jag vill bort från vardagen
-att jag ändå har ljusa framtidsutsikter (hur långt i framtiden det är, är dock lite oklart...)
-att jag vill men inte kan övertyga nån om mina uppriktiga känslor (vadå övertyga? Om det skulle så berätta för nån om mina uppriktiga känslor skulle jag kanske fatta, men övertyga?)
-och så tror jag att nåt hotar mig och försöker fly från det...

Oj, mitt liv ÄR ihoptrasslat O_o

Teknikens underbarn...

..det är jag! Försökte skriva ett nytt inlägg igår. Men hoppsan, plötsligt lyckas jag trycka någonstans där man inte får, och plop så har jag förlorat allt jag skrev -.-
Grrh.
Men egentligen är jag inte så dålig på teknik, tror jag. Okej vissa saker fattar jag inte bara, men för det mesta tar det inte alltför länge för mig att lista ut hur vår nya digibox eller syrrans mobil eller en såndärn jobbig elektronisk pryl som man fått gratis som reklam fungerar. Men jag är så nyfiken! Att TESTA är mitt motto, oavsett vad det kan ha för konsekvenser. Vilket då gör att jag rätt ofta kan lyckas med att förstöra nåt för mig/andra. Hähä.

Det jag då skrev om igår innan jag lyckats radera det var om min gammeldans. Vi dansade alltså i torsdags (på alla hjärtans dag) och det var jätteskoj. Det som lite förstörde det var min klänning. Hade låtit en sömmerska sy den åt mig, men hon kunde tydligen inte sin sak. Här och där hittade jag hål (!!!) och dessutom var den sned och inte alls sådan som jag hade velat ha den, men det var ju liksom försent att ändra på den då. Det som ändå irriterade mig mest var att hon täcktes ta fullt pris för den. Jag tyckte det var ganska elakt, eller så hade hon en väldigt snedvriden uppfattning om vad ordet kvalitet betyder...
Men som sagt hade jag ändå jätteroligt, och även om vi inte hade någon riktig efterfest, var kvällen lyckad. Och nu är det över. Bu-hu. Det är kanske lite sorgligt, men mest är det faktiskt skönt. Ingen stress över gammeldansen mer. Jippii!

Och nu är det sportlov!

Sommarjobb och babbel

Hej hej. Jag hade nästan (eller okej påriktigt...) glömt mitt nya bloggerliv. !!!. Hops. Det var inte meningen. Men desto bättre kan jag berätta nya (krhhm) och spännande (KRHHM!) saker som har hänt i mitt liv sen senaste inlägget:

För tillfället har jag dragit en influensa över mig, så jag sitter och snörvlar framför datorn (fast för tillfället känns det faktiskt helt okej). Jag skolkade därför skolan igår. Det är nämligen extra viktigt att jag är frisk nästa vecka. För då är det nämligen G-A-M-M-E-L-D-A-N-S/ "De Gamlas Dans" (som alla över trettio envisas att kalla det, men vadå, det är ju bara unga mänskor som deltar?). Det som alla flickor har väntat näst mest på (efter att gifta sig då förstås) sen de började lågstadiet.
?
Nej nej nej. Så har det inte alls varit för min del. Det är MASSOR att fixa inför dansen. Klänning, smink, hår, underkläder, strumpbyxor, skor, väska, sjal, handskar (som jag nog har skippat men i alla fall) och PAR! Paret var i mitt fall typ det jobbigaste. Har inte haft något officiellt par under de flesta övningar (har dansat med en kompis istället, som inte heller har par), men eftersom jag går i en så trevlig skola så har de fixat så att nån dansar med mig. Vilket är helt fine for me :) Och äntligen efter mycket arbete och möda så kommer det snart att vara över. Inget att sukta över här inte, snart är det slut och då får jag återgå till mitt normala liv! Jippii. Men tro inte jag är helt pessimistiskt inställd, visst, jag tycker att det är helt skoj att dansa, men allt fixande är inte min grej, jag är inte en organiserad typ bara.

Och nu för att hoppa till en blomkruka: JAG HAR FÅTT SOMMARJOBB! Jippiiiii! Inte ett drömjobb precis, men jobb i alla fall. Städning och diskplockning på en camping på Åland. Helt okej, och jag får faktiskt två veckor ledigt i början av sommaren. Lönen är (såklart) inte den bästa, men tillräckligt för att kunna betala mitt körkort, och dessutom blir det lite över att leva på under sommaren. Det är både lite skrämmande och spännande, men på samma gång hoppas jag att jag äntligen lär mig att leva självständigt, och kanske lär mig lite ordningsamhet, som jag så skulle behöva.

Så nästa sommar firar jag på Åland. Passar mig utmärkt!

Nu börjar det...

Idag börjar mitt nya liv. Jag ska börja blogga!
Även om jag vet att det är svårt att få läsare så ska jag ändå försöka skriva, och hoppas på att kanske någon skulle vara intresserad (haha, good one!).

Ja men då börjar jag väl då.

Till en början. Jag är verkligen skoltrött vid det här laget. Jag antar att det inte handlar enbart om mig, utan de flesta gymnasieelever som lever på dessa nordliga breddgrader (alltså i mörkret). Och värre ska det tydligen bli, desto längre man studerar? Fint. Undrar hur det ska gå till?
Vi hade provutgivning idag, och vad får jag inte se, om inte hela TRE prov som verkligen inte skulle gå på det sättet! Vadådå? Lärarna måste ha räknat fel, eller missförstått mig, eller nånting...
Jaja, ursäkter för att jag är lat och "inte har läst tillräckligt inför provet". Bla bla bla.
Vad är tillräckligt? "Tills du KAN!". Men inte kan jag sitta uppe hela natten och läsa heller, jag måste sova också?! Och jag försöker faktiskt alltid (ofta. "IBLAND!". OFTA!!) plugga duktigt inför ett prov
Jag har faktiskt hakat upp mig på hur skolan fungerar. Vår skola började i år med ett nytt system, som gör att vi har längre dagar och längre provveckor. Oj, om bara nån ännu kaunde sticka ögonen ur mig, så skulle mitt liv vara SÅÅÅÅ underbart! Vilket gör att orket tog slut, typ andra veckan efter skolstarten i augusti. Provveckorna tar livet av dem som har fulla program, jag har ett lättare program, men dåliga stresshanterings-egenskaper, vilket också orsakar vissa problem för mig.
I don't get it. Inte lär jag mig någonting på det här sättet i alla fall. Så vad går jag i skolan för då?

Gnäll gnäll gnäll :)

Okej nästa gång skriver jag roligare.