Pynt i stugan

Håhhå. Så var man tillbaka i Sveariket. I måndags hoppade jag åter igen ombord på det norska flyget och hamnade här. Dumt kanske att ta morgonflyget på måndagen, jag är en extremt nervös somnare, så om jag vet att det är någonting som händer måndagmorgon så somnar jag inte. Så var också fallet denna gång. Klockan 2 måndag morgon såg jag på min klocka och började känna paniken inom mig: "SOMNA DÅ FÖR FAN! DU SKA JU UPP TIDIGT OCH SÅ HAR DU KURS PÅ KVÄLLEN!!!!!". En väldigt bra avslappningsmetod -.-

Så måndagen var jag trött. Som tur hade teatern en massa lyckade möten (som jag visserligen inte deltog i, men i alla fall. Det var kanske för att jag inte deltog som de blev lyckade?) så stämningen var rätt livad runt omkring mig, som jag tacksamt tog emot genom att vara, inte bara osocial, utan antisocial, och gick därav inte med och lunchade. Fy skam, sånt får man ju inte göra.

Kursen gick sådär. Jag var ju faktiskt jättetrött.Och kanske fick detta tillfälle inte ens någon hederlig chans, eftersom den var så hårt ownad av förra gången.

Idag har jag också mest suttit isolerad på kontoret, medan mycket viktiga möten pågått. Mellan varven har jag fått julpynta på teatern! Kul! Men under varven har funderat på min prestationsångest, och försökt förstå mig själv: Varför klarar jag inte ens av att julpynta, utan att oroa mig för om de tycker att det blir bra?

Jag har blivit en knäppis!