Sista kapitlet

Och plötsligt så är det slut. Den sista dagen av praktiken kom och gick, och oförklarligt nog fick jag en klump i halsen. Vad konstigt! Jag som har haft en så jobbig höst, jag som bara önskat att jag fick åka hem, att jag bara kunde starta om... Men nu när jag äntligen är "befriad" - så vill jag stanna kvar...

Jag har väl aldrig varit bra på förändringar, och nu har jag ju faktiskt haft det rätt bra på slutrakan. Jag känner på sätt och vis igen mig från tidigare, det tar en ganska lång stund för mig att finna mig i nya omständigheter, men när jag väl anpassat mig trivs jag så otroligt bra.

Sista dagen fick jag - förutom följa med på en skrattframkallande photoshoot för kommande föreställningars planscher - vara huvudperson på ett riktigt mysigt avskedsfika där det svenska kaffet mötte mina finska julstjärnor. Ofrivilligt måste jag sedan ta adjö med darr på rösten, för att rikta mina steg mot Finland, Vasa, nästa termin och allt som hädanefter kommer att hända.

Så här tar min berättelse om praktiktiden i Stockholm slut. Jag vet inte mycket om min framtid, men jag vet att det inte är sista gången jag satt min fot på denna teater.

(jag önskar jag kunde skriva lite till, och lite till... För när jag slutar skriva, då är det definitivt slut. Men det måste ta slut.)

Farväl, tack och förlåt.