Jogging

Det otroliga har inträffat. Jag har börjat motionera.

Jag hatar ordet motionera, det är en förfärlig benämning på att röra på sig bara för att röra på sig. Och så hör det till att man är lite överhurtig och mallig över att man håller sig i form. Och vi stackars soffpotatisar får bara sitta (ligga?) bredvid och avundsjukas. För vi soffpotatisar kommer aldrig att förstå nöjet med att plåga sig själv genom att löpa, hoppa, lyfta, dra och kasta. Att TA I, är något vi helst undviker.

Men till min stora förskräckelse har jag blivit galen! I att springa.

Jag springer och springer, tills jag vill spy eller tills min ena besvärliga fot bara ger upp. Jag sa ju. Skvatt galen. Men jag har fått motivation nu under sommaren att röra på mig. Och soffpotatis som jag är, så anser jag att jag ska ta till vara på denna överflödiga energi och lagra lite sportighet inför den mörka hösten, då jag garanterat kommer att återgå till min dystra soffpotatisfigur.

Och hyperhyperdyper som jag tycks vara just nu så är det bara springandet som får mig att lugna ner mig. Så ut och spring, för allt vad benen bär.