Jag har egentligen hållit mig väldigt lugn inför flytten över till Stockholm (som jag försöker göra så odramatisk som möjligt). Men nu. Är jag på norwegians hemsidor och har klickat fram flyget jag tänker ta. Och då plötsligt väcks oron inom mig.
Jag ska bo hos en fullt främmande människa. Jag ska jobba på en riktigt, professionell improvisationsteater. Med riktiga skådespelare. Jag ska vara självständig igen efter 4 månaders bortskämt familjeliv. Jag ska leva på stöd och bidrag.
 |
| Fli har fjärilar i magen |
|
Mina sociala talanger är inte slipade för att klara av den kommande belastningen med nytt nytt nytt nya människor. Visserligen ser jag fram emot min praktik, men jag har så många gånger lyckats förstöra inkommande händelser genom att ha positiva förhoppningar. Men om jag tänker negativt så ger jag ju inte praktiken en rättvis chans.
En vecka exakt. Jag som trodde att jag hade så mycket tid kvar.
Hjälp mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar