Jag kom gåendes från tåget, hade precis svängt upp från huvudgatan i den lilla byn jag bor i, och kom släpande i uppförsbacke på överfulla matkassar som skar in i axlar och händer. Jag hade klätt mig alldeles för varmt och kände mig lite svettig. Dessutom hade mössan halkat ner över ögonen, men jag hade alldeles för mycket att släpa på för att kunna rätta till den. Vintern som i några veckor varit alldeles för kall var idag istället alldeles för grå och jag lyfte min mössdolda blick mot molntäcket där uppe och tänkte: "Mitt liv är lika grått som världen är idag".
Så blev jag plötsligt riktigt förvånad över hur negativ jag lät inuti mitt eget huvud. Visst, den senaste tiden har inte varit någon vacker dans på rosor, men det kändes som om jag i den stunden tillät den negativa känslan mer utrymme i tankarna än den var värd. Den negativa känslan är inte värd att få ta så mycket plats. Det är ju den som förstör för det mesta. Även när livet är tungt så behöver inte nedstämdheten kräva utrymme och kapacitet, istället borde hopp, livskraft och medkänsla ges utrymme och tillåtelse att driva mig vidare.
Så jag tog mig en ny titt omkring. Istället för att se allt det negativa försökte jag hitta det jag var tacksam för just i den stunden. Och visst kunde jag vara tacksam - för att det var ljust, för att jag inte frös, för att jag nästan var hemma, för att jag hade en ledig dag och fick läsa eller göra vad jag ville med resten av dagen. För att jag är frisk och att jag kunnat träna samma morgon. För att jag trivs med där jag bor och att mitt hem verkligen känns som just det, mitt hem. För att jag blivit beviljad praktikstöd och för att min huvudsyssla i vår är att läsa. Skönlitteratur. Ett leende drog över mina läppar. Nog hade jag det rätt bra ändå.
Man blir så lätt distraherad av allt det som är jobbigt att det blir svårt att se det goda som man omges av. Givetvis betyder inte det här att man måste vara lycklig som en lärka hela tiden, men ibland kanske negativiteten har slagit rot inuti en och börjar växa och gro utan att man förstår det själv. Ibland behöver man ge det tid för att få det negativa att försvinna, men då och då hjälper det att bara lyfta blicken och ta sig en titt med nya ögon.
