Snö

ÄR INTE FINT, INTE SKOJ, INTE PÅ NÅGOT JÄVLA SÄTT PRAKTISKT OM MAN CYKLAR TILL SKOLAN.

Helt sant. Jag har aldrig uppskattat snö i stadsmiljö (Vasa må vara en liten stad, men stadsmiljö torde ändå vara ett passade uttryck. Finsk tätort.). Varför skulle jag göra det? Snön är inte vit, inte torr, inte vackert skimrande och man har ingen som helst nytta av den. Mina klasskompisar upplevde "Hallelujah-moment" förra veckan verkade det som eftersom vi fick uppleva den första snön, men HALLÅÅ? Vad var det nu igen som var bra med snö? Nä, just det. INGENTING!

Jag fattar att man gillar snö om man typ bor i en gudsförgäten ort i Lappland där inte en människa har ens möjlighet att trampa upp snön. Snön där må vara fluffig, torr, vit och hela faderullan, men kom igen, snö här (+ på alla andra ställen där det finns bilar, människor och hundar som rastas) är INTE samma sak. Här är snö
-slaskigt
-grått, t.o.m. svart
-ihopklumpat vid vägkanterna i små vallar
-äckligt

Jag förstår inte.

Ursäkta om jag är en negativ skithög men så här är det ju.

(jag längtar hem)