onsdag 22 augusti 2012

Fejk

Nu är det lite senare på kvällen och då börjar jag ju tänka alldeles för mycket. Egentligen borde jag ha "ajatuslakko" eftersom mitt tänkande inte ger några positiva resultat. För resten av världen, om jag nu ska vara lätt generell, så gäller oftast att man kommer till bättre slutsatser om man tänker lite innan man gör, men för mig funkar det inte så. Jag börjar fundera över någonting (bloggen hette ju Fli Funderar förr, och det var inte bara en trevlig allitteration, det var faktiskt en egenskap jag hade som på något sätt utgjorde grunden för mitt bloggande). Nej oj vänta, parentesen slut men inte meningen. Alltså, beskrivning av min tankeprocess:

1) Jag börjar tänka på någonting
2) Börjar fokusera på en distinkt punkt av tanken
3) Hittar positiva och negativa egenskaper som punkten har
4) Förstorar de negativa aspekterna upphöjt i 100 och ser dem som ett hinder
5) Glömmer bort de positiva aspekterna
6) Blir en aning deprimerad över hur mitt liv är fyllt av så många negativa aspekter och att "allting bara är skit"
7) Ger upp tanken och känner att situationen är hopplös. Ifall tanken dyker upp igen är jag lätt traumatiserad av den tidigare tankeprocessen. Pessimist javisst!

Det jag funderar över just nu är varför det alltid känns som om man inte passar in. När jag till exempel bläddrar igenom bloggar blir jag både förvånad över hur samma saker folk skriver om, det finns kanske fyra olika teman att välja bland, typ "lifestyle", "jag ska förnya mitt sinne och min själ" (vilket nästan är lifestyle det med), "nördblogg" (när man bloggar om en enda grej som t.ex. fotografering, politik, filmer, böcker, spel... Utstrålar ofta nördighet) och så de "allmänna" bloggarna i stil med "Hejjssan hoppsan, jag är en sprallig 21-årig tjej som kommer från Ekenäs/Vasa/Helsingfors och i den här bloggen berättar jag om mitt liv. Jag älskar havet och sommar och mina vänner <3 p="p">
Så ja. Jag vet ju vilken kategori denna blogg tillhör (fast det skulle vara tufft att få höra nördkategorin, bara skriva om choklad eller något. Synd att jag inte är så entusiastisk över någonting). Och fast man kan placera sig i massan, så kan jag inte låta bli att tänka "Men varför känns det som om man inte passar in?". Och nej jag behöver inte passa in "vara likadan", men varför försvinner inte den här känslan av att vara annorlunda och malplacerad? Är det någonting alla upplever (svar: Ja)? Men varför verkar det som att ingen annan känner så? Varför får man bara vara annorlunda på "rätt sätt" (Hipster, jag har min egen stil). Är alla fejk? Jag hatar känslan av att inte höra till ett sammanhang. Jag vill tillhöra ett sammanhang, vara en del avnågonting större.

Jag vill helt enkelt inte representera mig själv.

Röda tråden har nog slagit knop på sig själv. Måste väl gå med i en sekt.

Hej då, ska googla lediga platser i sekter nu.

Inga kommentarer: