Det förflutna knackar på...

Jobbar med min föreställning för fulla muggar. Håller på med dramaturgin och det är jännä (därav mina snygga skitch-hjärtan), fast det samtidigt är urflummigt. Mina anteckningsböcker sidor fylls sakta men säkert och mitt dokument som själva "manuset" finns på börjar bli långt. Eller rätt så långt, åtminstone.

Det otroliga är att mitt i detta kreativa arbete får jag mejl om att mina praktikblanketter inte är i sin ordning. Huoh. Först drabbades jag av panik, men sen blev jag sjukligt effektiv, skickade tre mejl och kom fram till att det inte finns annat jag kan göra, så då kunde jag ta det lugnt igen. Men visst kändes det löjligt att kontakta sin praktikplats och vara sådär "Hej jag glömde en grej för ett år sedan...".

Om det bara skulle sluta regna. Hösten kommer deprimerande snabbt, och det behövs inte någon extra regnskur för att jag ska uppfatta det. Och så tror folk inte på att det finns ondska i världen. Detta om något är ondska...