Sommarlov

Nu har jag hassa en hel vecka av mitt sommarlov på ett jobb som
a) ger mig provisionlön, dvs. ingenting
b) ger mig ytterst dåligt samvete när jag äntligen lyckas sälja någonting
c) ger mig mardrömmar, eftersom jag börjar gå igenom försäljningstal automatiskt så fort jag sluter ögonen

Det jag blir så bitter på är att jag kan tänka mig jobba med nästa vad som helst. VAD SOM HELST! Men jag får inget jobb, varför skulle en konststuderande få jobb? Speciellt en som saknar kontakter, det är en otrolig tur man ska ha för att lyckas nappa åt sig ett (riktigt) sommarjobb då man inte känner någon som kan rekommendera en.

Det som gör mig ännu bittrare är att se folk i nå t.ex. kundservicebranschen som inte bryr sig ett smack om vad kundservice innebär. Även om min egoboost ligger lite för pisshögt när jag säger detta så VET jag att jag skulle klara av kundservicebranchen mycket bättre än de som redan arbetar i den. Jag menar, annars skulle jag inte få ett enda paket näringstillskott sålt.

Jag läste i husis om hur de som arbetar på kafé inte kan laga ordentligt kaffe. Orsak: många unga bryr sig inte att lära sig eftersom det ändå handlar om ett tillfälligt jobb.
Även om jag tycker att det är en ganska orättvis anklagelse så förstår jag nog poängen. Och det är just den poängen som gör att jag gråter blod. Om jag någonsin får ett kaféjobb, skulle jag med 100% säkerhet se till att jag gör det bästa ifrån mig. Om det så är ett tillfälligt jobb eller kaffe det handlar om. Men nej. Om inte min farbror eller kusin har jobbat på stället så är det totalt omöjligt för mig att kunna koka riktigt gott kaffe. Så är det bara.

Inget illa menat åt de som får sommarjobb genom kontakter, men nog är jag lite sur på er i alla fall ;)

Ajöss jag far till sjöss.