Jag har varit och körat och nästan lärt mig mina stämmor! Det är så underbart att ha någonting utanför skolan för en gångs skull, där man bara får koppla bort allt det andra. Och så får jag den där härliga skribafiilisen ibland, när vi sjunger psalmer eller något som annars bara påminner om en skribasång. Jag fylls av en avslappnad känsla efteråt, som om jag andats lugnt och yoga-aktigt i ett par timmar. Det är jättekonstigt, för egentligen kippar man ju efter luft hela tiden när man körar (alltså är "köra" som i "sjunga i kör" ett riktigt ord? Eller har jag bara hittat på det?). Det allra bästa är ändå att jag kan hålla på med musik utan att känna den där jäkla pressen som alltid infinner sig vid musikaliska tillfällen. Och nu, som bortblåst. Det är bara för bra för att vara sant!
Egentligen borde jag gå och lägga mig, men jag har ett litet besvär. Min högra tumme har av någon anledning svällt upp i dubbel storlek och jag kan inte för allt i världen komma på vad orsaken skulle vara. Jag menar, det finns väl inte getingar i luften i februari? Plötsligt bara "plof"så svällde den upp. Det började med att det knep till alldeles vid nagelbandet, och i nästa sekund har jag dubbelt mycket tumme på ena handen. Mystiskt.
Nu ska jag lyssna på Real Group och låta mig inspireras av stämsång!
ps. lyckades jag med mitt positiva inlägg?
pps. fast räknas det som positivt om man berättar om en svullen tumme? Är det bara ältande? Eller gör jag det i en tillräckligt positiv anda? Hmmmmhmmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar