Det känns som om jag är utmattad efter ett par veckors itkupotkuraivaren. Åtminstone har jag varit lite obalanserad.
Fast nu har det gått två dagar, under vilka jag fått en ny synvinkel på alltihop. Jag börjar förstå riktningar, men vågar också vara lite aggressivare för att få min röst hörd. Ibland går jag kanske lite väl hårt fram ("nu ska vi inte vara negativa här" fick jag som svar idag. Hups. Men åtminstone är det bättre åt det här hållet, än att jag inte fattar nånting alls). Jag känner mig inte obetydlig längre. Och det är väl det viktigaste.
 |
| Jag visste inte att jag sett denna film tidigare. Men när jag såg scenen ovan, fick jag deja vu. Stark scen som etsar sig fast på näthinnan. |
Var inspirerad när jag kom hem från skolan, och kunde inte bara gå och lägga mig, utan började titta på filmen "Gandhi" och skrev ner ett av talen den lille pacifisten håller i filmen. Det är som om jag på något sätt missat Gandhis storhet. Allt revolutionärt och coolt måste ha hänt innan jag föddes. Nu är allt bar en och samma massa som är ganska trist. Så då får jag väl helt enkelt skapa mig mina egna små rebelliska inslag i min trista vardag, genom att vara negativ. Jag som alltid trodde att jag var en pacifist... Fast i och för sig var ju Gandhi både pacifist och rebell, så då kanske det ena inte utesluter det andra?
Jag är så trött och borde så ha gått och lagt mig för en timme sen. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar