Resan har börjat

Har låst in mig i min hytt på Gabriella-färjan, som ska avgå om 18 minuter. Både mamma och pappa följde med till terminalen för att vinka adjö (riktigt sådär som man gjorde på första skoldagen eller när man skulle åka flyg ensam som barn och fick en lapp kring halsen), det skulle bara ha saknats att de hade släpat hunden med sig. Jag kände nog klumpen i magen och ville få hela avvinkningen överstökad så snabbt som möjligt. Alltså ska man aldrig vänja sig?  Resfeber is my annoying friend! (Jag är inte så internationell att jag sku veta vad "resfeber" är på engelska. Det är därför jag far på utlandspraktik, nåt ska man väl lära sig också...)

Så nu bär det av då! Jag har redan tråkigt och försöker titta på film och blogga och vara på facebook samtidigt, vilket inte är så lyckat eftersom mitt internet funkar lite halvt. Sitter t.o.m. och skriver blogg på mitt word-program... SÅ ILLA ÄR DET! Och filmen stärvar också, men det spelar ingen roll för jag är alldeles för hoppsig för att kunna koncentrera mig på nån film i alla fall. Kanske jag tittar på film sen senare när jag inte kan sova, inte bara för att jag är i en fult inredd hytt, utan för att mina hyttgranar antagligen lyckats få stopp i toalettrören. Och på färjan är stopp i rören inte någon liten näpen och tyst olyckshändelse. Nejnej. Ni vet hur färjornas toaletter låter:

sshhhhhhhhhSSSSHHLLLUUUUUURRRRRKKK!!!!

Och tänk er då det lätet plus ett alarmljud som går igång (FÖR DET GÖR DET)
(låter: WIIIU-WIIIU-WIIIU-WIIIU)

och så till på köpet är det antagligen ett metallämbar som mina grannar vill ha nerspolat för det låter också: klink-klonk-klink-klonk

Och när det inte GÅR att spola ner ämbaret så blir toan aggressivare och slurkar så hårt att hela väggen (mot min hytt) darrar (av skräck). Typ:  WROOOAAAAAAA. Det låter även som om grannarna vill hjälpa den aggressiva toan att slurka i sig ämbaret genom att banka på ämbaret med den där lilla metallstegen som man ska klättra upp i sängen med: BONKBONKBONKBONK).

Och kombinera då lätena

sshhhhhhhhhSSSSHHLLLUUUUUURRRRRKKK!!!!
,
WIIIU-WIIIU-WIIIU-WIIIU!!!
,
Klink-Klonk-Klink-Klonk
,
WROOOAAAAAAA
,
BONKBONKBONKBONK

med varandra så borde du kunna föreställa dig till vilken slags ljudmiljö jag kommer att föröka somna till ikväll.

Usch. Nu har färjan startat. Det finns ingen återvändo.

Hej då Finland.

Compact Disc!

Fast en äkta CD snart är lika omodernt som VHS-kasetten, så köpte jag ändå en igår:

OCH MÄRK AUTOGRAFERNA!

Jag är inte på skrivhumör idag, så jag förklarar mig i bilder.

Detta är ur dagens HBL. Vad skulle husis kultursidor vara utan representanter från vår skola? ;)

Så jo. Nu har jag leso åt höger och vänster. Bäst att ja lägger av.

IMORGON ÅKER JAG MIN VÄG!

Ikväll ska jag se gaffelgubbarna och -gummorna!

Bästa konserterna hålls givetvis av de bästa artisterna, som givetvis är de bästa underhållarna.

Ever!

Nej inte nu igen!

PACKA!

Det är det enda jag gjort på sistone känns det som. Jag flyttade från Vasa = packa. Jag kom hem till Esbo = packa upp. Jag åkte till Åland = packa. Jag åkte till Åland igen = packa. Jag kom hem till Esbo = packa. Och nu måste jag packa till Stockholm. Och när jag säger nu då menar jag förstås idag - nångång.

Jag vet att den röda, stora kappsäcken ligger på lur i vårt förråd och bara väntar på att bli framgrävd. Jag vet att min bykkorg är full av kläder som väntar på att bli tvättade och omsorgsfullt nerpackade i den röda, stora kappsäcken. Jag vet att alla mina saker som jag släpade hem från Vasa är utspridda i exakt vartenda ett skåp vi har i vår lägenhet (för de rymdes inte i mitt rum, fast jag hade rensat mitt klädskåp för att få allting att rymmas!).

Ska jag satsa på att ta med emotionella eller praktiska grejer? Hur snart blir det kallt i Stockholm? Och hur kallt? Ska jag ta egna koppar med? Behöver jag regnrock - eller ska jag satsa på ett paraply? Var är min Ipods sladd?

Finns det någon packningskonsulent där ute så får denna gärna ta kontakt med mig!

Pirr

Kan inte sova. EFTERSOM JAG SKA FLYTTA TLL STOCKHOLM.

Så det är ju lite pirrigt. Jag fick mejl från min praktikplats. Kl. 8.15 måndagen den 5.9. bär det av mot Uppsala där improvisationsteatern ska ha gig. HOW COOL IS THAT? Och jag ska få följa med, pang på bara första dagen! PIRRIGT!

PRAKTIKPANIK

Det är ju inte bara faktumet att jag ska praktisera på en professionell improvisationsteater som är pirrigt. Alla nya ansikten, ställen, sätt att vara och arbeta på. Kanske har svenskarna en massa dolda vanor som jag inte hade en aning om (inget generaliserande här inte, om en svensk har någon udda vana, så utgår jag från att ALLA ANDRA SVENSKAR har samma vana. Piste). Och så är det ju mycket med mig själv som jag kommer att ha fullt upp med. Försöka bete mig normalt och som mig själv. Inte tänka alltför mycket. Verkligen njuta av praktiken istället för att överanalysera hela upplevelsen och varenda sekund av min vistelse.

Ååh jag både längtar och hoppas på att få skjuta upp det med några dagar till. Jag är rädd för att misslyckas, men samtidigt extremt otålig på att få sätta igång. Taggad! (å int nån löjlig facebook "tag" utan en äkta stockholmstaggning!)

Så det så. This chick is on a roll!

PS. Jag börjar teckna egna bilder till mina inlägg. Inte för att jag vill "show off my amazing skills" utan för att jag då får just en sån bild som jag vill ha + att jag inte råkar stjäla bilder från någon annans blogg eller nåt. Och nej, jag har inte skannat bilderna, jag vet superamatöriskt. Blahblahblah.

PPS. Nå ibland stjäl jag nog bilder i alla fall.

Min hjärna är onödig!

Nå okej inte helt onödig. Visst kan det vara bra att ha en hjärna då och då. Min råkar bara vara av den mer självdestruktiva modellen, vilket orsakar enorm beslutsångest och virrighet. Jag måste handla kvickt om jag ska få någonting gjort.

Detta betyder att:
Jag får inte fundera över mina alternativ, jag ska bara göra.
Jag ska leva spontant.
Jag får under inga omständigheter grubbla över saker.

Eftersom det leder till att:

Min beslutsångest ter sig väldigt ytlig enligt bilden

Jag kommer på alltför många möjliga alternativ och kan omöjligtvis själv ta beslutet över vilket som är det bästa.
Jag använder alldeles för mycket tid på att ta reda på mina alternativ, plus alla för- och nackdelar som varje alternativ för med sig, plus alla mindre trovärdiga men möjligen inträffbara för- och nackdelar som varje alternativ för med sig.
Jag får ingenting gjort.

 Men det verkar som om hjärnan orsakar mer problem än den tillför lösningar. Så det var liksom det jag menade när jag sa att min hjärna är onödig.

Hey, var detta ett flummigt inlägg?!

Oh just wait and see ;)

Skor och båtbiljett

Jag tror inte att man godkänner skor som någonting man får använda stipendiepengar på. Ändå ser jag mig själv köpa ett par skor inom en närmare framtid. Bara pengarna räcker till en färjebiljett sedan så är allting ok.

På tal om färja.
Jo det var såhär va.
Jag skulle igår boka flyg åt mig, via norwegian. Det visade sig dock som ett ytterst olämpligt alternativ på grund av tilläggskostnader för bagage på deras avgångar. Alldeles löjligt, jag får ta en väska med mig in i planet. Så där som vanligt. Men om jag vill ha en väska med i bagage skulle det kosta mig 8 euro. Krav: väskan får högst väga 10kg. 10KG?! Kom igen, jag ska BO i SVERIGE i 3 månader! Och nej, jag behöver inte ta med mig allting i ett lass, men det känns ändå som om färjan kanske är ett bättre alternativ. Så kan jag åka norweigan sen när jag ska på besök hem under hösten istället. Så då gäller det bara för mig att boka min båtbiljett nu då.

I have a plan.

Iiiiaahhhää!

Jag har egentligen hållit mig väldigt lugn inför flytten över till Stockholm (som jag försöker göra så odramatisk som möjligt). Men nu. Är jag på norwegians hemsidor och har klickat fram flyget jag tänker ta. Och då plötsligt väcks oron inom mig.

Jag ska bo hos en fullt främmande människa. Jag ska jobba på en riktigt, professionell improvisationsteater. Med riktiga skådespelare. Jag ska vara självständig igen efter 4 månaders bortskämt familjeliv. Jag ska leva på stöd och bidrag.

Fli har fjärilar i magen

Mina sociala talanger är inte slipade för att klara av den kommande belastningen med nytt nytt nytt nya människor. Visserligen ser jag fram emot min praktik, men jag har så många gånger lyckats förstöra inkommande händelser genom att ha positiva förhoppningar. Men om jag tänker negativt så ger jag ju inte praktiken en rättvis chans.

En vecka exakt. Jag som trodde att jag hade så mycket tid kvar.

Hjälp mig!

VARNING!

Förra inlägget var menat som ett sarkastiskt  inlägg, men nu när jag läser det såhär på efterhand så verkar det deppigt?!

Voi juma. Jag har tappat bort min glimt i ögat och slängt bort nypan med salt.

HappyhappyJoyjoy!

Har det redan blivit såhär?

Att jag inte egentligen har någonting att skriva, men skriver i alla fall?
Meningslösa inlägg som inte har med någonting att göra. Jag borde fylla mitt liv med en massa intressanta händelser som jag sedan kan skriva om.

Det väntas bli regn i eftermiddag.

Jag vaknade tidigt idag.

Måste komma ihåg att köpa en minnepinne (viktigt!!).

Så det var ungefär såhär mitt liv ser ut just nu.

AND I LIKE IT!