Lyckopiller

Tacka högre makter att vi har en fysisk kurs på förmiddagar, man blir faktiskt gladare av att röra på sig. Och av att improvisera :) Jag fick ett strykjärn i handen idag och såg mig plötsligt både tacka för Oscarstatyetten i min hand, och locka på min lilla hund. Blev alldeles pirrig av glädje inombords. Jag älskar att leka, det är bara så. Jag förstår inte hur man kan leva ett normalt liv utan att leka emellanåt, jag är själv ett levande bevis på hur meningslöst det kan kännas utan att få hitta på och bara upptäcka. När det blir allvar, blir det press och för mycket press leder oftast inte till något gott.
Så här med tanke på att resten av min tid går åt till skrivande av mitt examensarbete. Men ingen stress. Som jag tidigare nämnde.

Just nu börjar våren blomstra där ute, solen skiner och man kan gå en promenad. Jag blir glad redan av det här, men om du behöver ett lyckopiller utöver detta, så GÅ på Pojken och Stjärnan på Wasa Teater! Det är en huippujuttu hörni!

Plättkalas väntar!
H. Jag-är-nog-7-år-gammal-på-riktigt