Det flummiga inlägget

Nu har det hänt mycket sen jag sist bloggade. Har varit fullt upp.

I lördags var det öppet hus på teatern, och jag försökte göra en insats genom att tejpa ett bords fot (det gungade). Försöket misslyckades givetvis totalt, men jag var fast besluten vid att visa framfötterna och hälsade (!!!) t.o.m. på människor jag inte kände. Och jag kokade kaffe. Beskt och alldeles för stark kaffe visserligen, men jag försökte ju visa min kompetens i att ta lite initiativ åtminstone.

Hur som helst, även om mitt pushande gick lite åt stöpet, så hade jag en rätt så kul (nu har jag ändrat mitt "kiva" till "kul". Maassa maan tavalla...) dag. Det fanns någonting att syssla med hela tiden, och jag fick se smakprov på det mesta som sker på teatern (även om jag den dagen ännu var för blyg för att gå med på workshopsprovningarna). Och så fick jag avsluta dagen med att åka till Åland och fira ett avspänt veckoslut (eller tja, en söndag och en måndag) där.

På tisdagen återvände jag lite nedstämd till teatern, för jag är alltid nedstämd när jag måste åka från Åland. Det visade sig ändå att det skulle bli en lång repetitionsdag för ett x antal skådespelare, som skulle öva på den improviserade musikalen (jo man kan repetera inför en improviserad föreställning tydligen, men grejen är att de inte övar på det de ska visa, utan på någonting helt annat).
Man kan ju inte bli annat än imponerad, alltså hur gör de??
De vet inget om vad som kommer att hända under föreställningen. Inte hur den ska börja, sluta, om det blir roligt eller sorgligt... Ändå lyckas de klämma in ett flertal scener med dialog, sång, dans och framför allt en dramaturgi som funkar. Inom tidsramarna. Och det är underhållande.
HUR GÖR DE???

Det finns bara en förklaring. Dessa människor är inga riktiga människor, utan trollkarlar med telepatiska förmågor som har kraften att ändra på tidens gång och få oss vanliga dödliga att se saker vi inte kan uppfatta till vardags.
Eller något. Jag är jättetrött så det känns som om detta inlägg är ett ända flum. Jag ber om ursäkt.

På kvällen fick jag vara med på kurs, nivå 3. Då försökte jag verkligen vara en riktig underbar praktikant och skulle gärna ha deltagit mer, men jag måste ju lämna utrymme, jag menar... Jag bara snyltar på kurserna, och de andra betalar verkligen för att få vara där och lära sig impro. Jag är bara en attention whore som vill vara på scen hela hela tiden :) Men jag gjorde mitt bästa för att diskutera lite med deltagarna, vara med där jag kunde, ta till vara på alla övningar jag själv kan se mig ha användning för, koka kaffe (jaiks, det blev kanske lite godare denna gång)...

Och idag fick jag, som tack för den långa dagen igår, SOVMORGON! Det som slutligen blev dagens "arbete" var att se en föreläsning för dokumentärfilmstuderande (eller något sådant, man kan plugga så roliga grejer i Sverige) om just improvisation och om att vara spontan. Hög igenkänningsfaktor där! Och jag fick t.o.m. vara med en sväng i slutet. Och sådant får ju denna lilla attention whore:en kicks av!

Oh om jag bara skulle orka skriva mer. Men jag är helt slut i huvudet just nu och känns onödigt att skriva mer flum utöver den som redan finns i detta inlägg...

Alltså gonatt dehä bli ingentgn.,

hopssa mna fatrrt....

Kramp i hjärnan

Nej nu börjar mitt beteende bli löjligt!

Varför kan jag inte bara slappna av och vara mig själv på teatern? Vad försöker jag bevisa? Varför blir jag stel som en pinne och får riktigt, riktigt, riktigt, RIKTIGT, dålig humor? Eller vad mina konstiga, obekväma försök till att skämta nu kan kallas.
Prestationsångest. Är. Vad. Jag. Kämpar. Med. (eller egentligen mot)

Fast en riktigt dålig dag har det inte varit. Nej nej. Börjar bara tröttna på mitt lite bortkomna beteende såhär en vecka inpå praktiken. Men jag har faktiskt gjort grejer. Såg på när en del av gruppen repade inför någonslags A Cappella-improgrej, och jag fick lyssna och leka bröllopsgäst (föreställningen ska äga rum på ett bröllop) och dirigera improvisatörerna. Sedan bev jag plötsligt inslängd i själva "kören" och huj! Jag är ju vettskrämd för att sjunga inför mänskor, så det var ju en intressant sväng i det hela. Men ja, lekte att jag kunde. Och jag fick ingen panikattack, blev inte så skraj att jag tappade förmågan att använda rösten och jag dog inte. Så då kanske jag kan prova igen? På musikalkurs? Spännande fortsättning följer.
Sen har jag laminerat. Aktiepapper. Ashäftigt.
Och flyttat bord.
Och haft möte.

Men det viktigaste av allt! Fick träffa en vän och hade en supertrevlig kväll! Tack för det du!

Nu ska jag lägga mig för imorgon är det lördag och det betyder att jag INTE är ledig! Vi har öppet hus!

Skulle överföra en bild, men mitt internet uppskattade inte min konst.

The cool chick has done paperwork!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om idag. Det har inte hänt något nytt och spännande. Jag har inte gjort någon större utveckling i mitt sociala beteende. Jag gick lite tidigare än jag egentligen kanske borde (med tanke på att jag började klockan 11).

Är jag uttråkad? Kan man bli uttråkad när man jobbar på en improvisationsteater (som praktikant)? Svaret är: Ja, det kan man.

Egentligen börjar det luta åt rätt håll. Jag fick sortera papper idag (på eget initiativ dock), jag fick sätta fram lite broschyrer (och när jag säger lite menar jag förstås att det inte behövs 20 minuter för att få dem i exakt den formationen som jag är ute efter, men man måste ju döda tid också), jag fick brainstorma kafépriser (vilket är intressant, jag har inte riktigt något hum om den svenska kronans värde men där satt jag i alla fall och hade åsikter om vad en kopp kaffe kan kosta). Så hey, framsteg!

Öh.

Men nästa vecka ska jag följa med på kvällskurserna, och på lördag är det Öppet Hus (alla välkomna!) så det kanske blir lite mer liv och rörelse i stugan.

Jag som trodde att mina inlägg skulle bli skitcoola när min praktik börjar, men jag känner mig nog måttligt cool för tillfället.

Jag ska gå och öva på mina coolhetsskills (jag gillar att hitta på nya ord).

Neandertalaren uttalar sig!

Kom till teatern klockan tio idag, utlovad tid. Än så länge verkar ingen riktigt veta vad jag ska syssla med, så idag har jag mest suttit och känt mig dum. Det antagligen mest innovativa jag gjort idag är surfat på nätet i jakt på ett så smart kontantkortserbjudande som möjligt, men jag har faktiskt också läst min stackars vattenskadade bok (det ösregnade något fruktansvärt i morse, jag fick lära mig "kantapään kautta" att mina skor inte håller vatten och att det finns väldigt få markbrunnar på Haninge kommuns gator. Det positiva med regn är att ingen åker pendeltåg då verkar det som, hur det kan komma sig har jag ännu inte klurat ut).

Så på det sättet har det kanske inte varit den roligaste dagen, men å andra sidan känns det som om jag tar utvecklande kliv i mitt sociala beteende. Kanske, vad vet jag. Jag har öppnat munnen idag (HEJA!) men jag har även långa tallösa stunder (alltså jag menar inte att man måste prata jämt å ständigt för att vara social, men jag tycks ha en neandertalares sociala kompetens för tillfället, och det är lite oroväckande). Egentligen kunde denna diskussion spåras in på ett ämne jag väldigt gärna skriver om, men jag tror jag lämnar det för den här gången. Jag tar det nån dag jag inte har NÅT att säga.

Kanske har jag snappat upp något jag senare kommer att vara väldigt insatt i. det är bara att vänta och se vad framtiden bär med sig.

Svenskar,svenskar...

Idag var inte alls som igår. Idag fick jag stiga upp i en mänsklig timma och t.o.m. duscha mig innan dagens arbete (eller vad jag nu gör... praktiserar?) började.

Entrade för första gången själva teatern. Väldigt litet, mysigt, och jag anade en lite scenkonstanda i väggarna. Lite ruggigt fast på ett bra sätt (och superdålig luft såklart!). Kontorsarbetet, som var morgonens huvudsyssla, kändes lite löjligt för min del. Jag bara sitter och tittar på. Hur säger man på ett vänligt och professionellt sätt att jag faktiskt kan göra grejer också. Vara till nytta. Jag blir galen av att bara sitta och känna mig onödig. Två år på scenkonst har gjort mig till arbetsnarkoman... Det går inte att förneka. Jag KRÄVER syssla. Hoppas det blir nåt av den varan...

En kontorsFli eller en ingenjör?

Sedan tog vi oss till ett Ingenjörshuset Citykonferensen (kommer bara ihåg namnet eftersom jag tog en penna av dem). Där skulle improvisationsteatern hålla en liten teaterföreläsningskombo. Temat var mångafald och det var tametusan en superintressant föreläsning (okej jag är väldigt "into that kind of stuff", men i alla fall). Det diskuterades fördomar och svenskhet och referensramar om vartannat, och knöts ihop med små scener där temat kom upp på olika sätt. Väldigt bra scener, dessutom (fast å andra sidan var min "referensram" scenerna om revisorernas arbete från igår, som förresten känns som en mindre evighet sedan, och då hade jag kanske inte riktigt hängt med så mycket som jag borde). Det som var det allra roligaste var att höra svenskarna diskutera vad svenskhet innebär, och hur de uppfattar sig själva. Jaja. Svenskarna tror att de är ett så buttert folk. Välkomna till Finland hörni!

Jag fick både kaffe och blommor idag. Så då är man ju nöjd.

 Oj nej. Glömde köpa lunch till imorgon. Aj då. Nu vart kvällen förstörd.

Gud vad dåligt jag avrundar mina inlägg...

Päivä on pulkassa

Dag numero uno. Har varit en lång dag med start klockan sju från Handen. Fick åka buss från Stockholm tillsammans med mina nya "kolleger" samt ca 250 revisorer (!! de skulle ha nåt roligt jippo tillsammans och improvisationsteatern skulle hålla program). Väl framme blev jag bemött av en gammal bekant, Uppsala konsert och kongresshus, där jag varit nångång i gymnasiet i samband med en rellakurs. Skumt att känna igen sig, det var det sista jag hade förväntat mig...

Fick sitta i en loge större delen av förmiddagen, och lyssna på gängets repetitioner. De hade även en inledande programpunkt, som jag SÅ tänker stjäla av dem. Eller inte stjäla men, ja, ändra lite och anpassa för egna behov. Väldigt moraliskt korrekt på alla sätt och vis.

Och för första gången i mitt liv har jag faktiskt fått se forumspel (inte renodlat forumspel men i alla fall!). Hela dagens föreställning byggde på en värdegrund som revisorerna hade och utifrån och publiken gillade antagligen den höga (?) igenkänningsfaktorn (för o-ja, det går att skämta om revisorer). In bakades lite skapelseberättelse(?), obligatoriska fikapauser och impromusikal, och voilá, var klockan fem.

För övrigt har jag känt mig som ett socialt missfoster, lite för dum för att fatta, lite för trött för att orka bry mig om att jag inte fattar, men lite för pedant för att kunna ignorera det hela. Det är så typiskt mig att gå och oroa mig för att inte bete mig normalt, för oberoende studier har visat att i 99,9% av fallen då jag går omkring och bryr mig om att jag inte kan bete mig normalt, då gör jag det inte heller. Nu skulle man kunna ha några socialare dagar, men tydligen blev det kortslutning i systemet bara för att jag just nu skulle ha lite nytta av sociala förmågor (jag behöver inte MASSVIS med sociala förmågor. Men lite sku va helt kiva.).

Terveisiä Ruotsista.

Hej Handen!

Nu tror du säkert att jag lurar dig, men det gör ja inte. Jag bor nämligen i Handen. I ett rum som är inrett i rosa. Jag har traskat in genom dörren till boendet jag har för en tid framöver. Jag har blivit erbjuden smörgås (eller macka då) och "Vad du än vill ha i kylen" och det känns rätt lugnt. Min hyresvärdinna har redan vågat lämna mig ensam i huset (vilket är modigt, första minuten av min vistelse här rev jag ner en säng som var isärmonterad och stod prydligt lutandes mot väggen), och jag gör det som vem som helst skulle göra: gräver fram datorn!

Hittar du det stulna ägget?

Om en liten stund ska jag ut i Haninge och se mig omkring, måste hitta en matbutik. Det börjar kurra i magen (DJUPT BESVIKEN PÅ VIKINGLINES BUFFÉFRUKOST [så jag stal ett ägg av dem]). Och kanske ett prepaid-abonnemang, mina samtal med världen kostar löjligt mycket.

Nu tar jag ett djupt andetag och ser om jag vågar sticka näsan ut genom dörren.

Resan har börjat

Har låst in mig i min hytt på Gabriella-färjan, som ska avgå om 18 minuter. Både mamma och pappa följde med till terminalen för att vinka adjö (riktigt sådär som man gjorde på första skoldagen eller när man skulle åka flyg ensam som barn och fick en lapp kring halsen), det skulle bara ha saknats att de hade släpat hunden med sig. Jag kände nog klumpen i magen och ville få hela avvinkningen överstökad så snabbt som möjligt. Alltså ska man aldrig vänja sig?  Resfeber is my annoying friend! (Jag är inte så internationell att jag sku veta vad "resfeber" är på engelska. Det är därför jag far på utlandspraktik, nåt ska man väl lära sig också...)

Så nu bär det av då! Jag har redan tråkigt och försöker titta på film och blogga och vara på facebook samtidigt, vilket inte är så lyckat eftersom mitt internet funkar lite halvt. Sitter t.o.m. och skriver blogg på mitt word-program... SÅ ILLA ÄR DET! Och filmen stärvar också, men det spelar ingen roll för jag är alldeles för hoppsig för att kunna koncentrera mig på nån film i alla fall. Kanske jag tittar på film sen senare när jag inte kan sova, inte bara för att jag är i en fult inredd hytt, utan för att mina hyttgranar antagligen lyckats få stopp i toalettrören. Och på färjan är stopp i rören inte någon liten näpen och tyst olyckshändelse. Nejnej. Ni vet hur färjornas toaletter låter:

sshhhhhhhhhSSSSHHLLLUUUUUURRRRRKKK!!!!

Och tänk er då det lätet plus ett alarmljud som går igång (FÖR DET GÖR DET)
(låter: WIIIU-WIIIU-WIIIU-WIIIU)

och så till på köpet är det antagligen ett metallämbar som mina grannar vill ha nerspolat för det låter också: klink-klonk-klink-klonk

Och när det inte GÅR att spola ner ämbaret så blir toan aggressivare och slurkar så hårt att hela väggen (mot min hytt) darrar (av skräck). Typ:  WROOOAAAAAAA. Det låter även som om grannarna vill hjälpa den aggressiva toan att slurka i sig ämbaret genom att banka på ämbaret med den där lilla metallstegen som man ska klättra upp i sängen med: BONKBONKBONKBONK).

Och kombinera då lätena

sshhhhhhhhhSSSSHHLLLUUUUUURRRRRKKK!!!!
,
WIIIU-WIIIU-WIIIU-WIIIU!!!
,
Klink-Klonk-Klink-Klonk
,
WROOOAAAAAAA
,
BONKBONKBONKBONK

med varandra så borde du kunna föreställa dig till vilken slags ljudmiljö jag kommer att föröka somna till ikväll.

Usch. Nu har färjan startat. Det finns ingen återvändo.

Hej då Finland.

Compact Disc!

Fast en äkta CD snart är lika omodernt som VHS-kasetten, så köpte jag ändå en igår:

OCH MÄRK AUTOGRAFERNA!

Jag är inte på skrivhumör idag, så jag förklarar mig i bilder.

Detta är ur dagens HBL. Vad skulle husis kultursidor vara utan representanter från vår skola? ;)

Så jo. Nu har jag leso åt höger och vänster. Bäst att ja lägger av.

IMORGON ÅKER JAG MIN VÄG!

Ikväll ska jag se gaffelgubbarna och -gummorna!

Bästa konserterna hålls givetvis av de bästa artisterna, som givetvis är de bästa underhållarna.

Ever!